En vanlig text består till överraskande stor del av namn. I de flesta fall ställer namnen inte till med några problem för skribenten, men ibland kan de orsaka huvudbry. Är det fråga om ett personnamn är det viktigt att se till att få bokstäver, bindestreck och accenter rätt – ett felskrivet namn inkräktar på den namngivna personens integritet och det ger också signaler om att skribenten inte är så inläst på det hen skriver om.

Ortnamn och officiella vägnamn kan – och ska! – kontrolleras. Hur var det nu, heter Seinäjoki Östermyra på svenska? (Svaret är nej. Det får du reda på i Svenska ortnamn
i Finland, kaino.kotus.fi/svenskaortnamn. Via postnummersökning på Postens webbplats hittar du vägnamn på båda språken.)

Sedan har vi namn på myndigheter, organisationer, avdelningar och enheter, och då är det inte längre lika enkelt. Ibland är det till och med svårt att avgöra om det är fråga om ett namn eller om det handlar om en beteckning på en funktion. För skribenten är skillnaden viktig, eftersom namn ska skrivas med stor bokstav och beteckningar med liten.

I vissa fall sammanfaller dessutom namnet och beteckningen. Därför är en mening som ”Enligt Polisens utlåtande var polisen på plats inom 15 minuter” helt korrekt. I det första fallet är det fråga om Polisen som myndighet, i det senare polisen som samhällsfunktion.

Med stor bokstav skrivs namn och kortformer som fungerar som namn, till exempel kortformen Språkinstitutet av det officiella namnet Institutet för de inhemska språken. Kortas namnet ner ytterligare, så att det sammanfaller med ett ord i allmänspråket
skrivs det oftast med liten bokstav: institutet.

På samma sätt skriver man till exempel ”Hon är anställd av Vasa stad”, men ”Hon arbetar på staden”. med liten bokstav skrivs beteckningar men också benämningar av olika slag, till exempel kortformer som inte har karaktären av ett namn: tingsrätten,
kommunfullmäktige, bildningsnämnden.

Också benämningar på avdelningar och enheter skrivs med liten bokstav om dessa är enheter som förekommer i de flesta organisationer. Varje kommun har till exempel ett kommunkansli eller en förvaltningsavdelning. Eftersom de är allmänt förekommande
inrättningar så skrivs de med liten begynnelsebokstav i löpande text.

Namnfrågor av detta slag lyfts också upp i språkhandböcker, till exempel i boken Myndigheternas skrivregler som ges ut av Språkrådet i Sverige, och som ligger fritt tillgänglig på nätet. I handboken Svenskt lagspråk i Finland ägnas ett helt kapitel åt namn och namnanvändning, och i det finns också listor på namn och benämningar på
finländska myndigheter. Svenskt lagspråk i Finland finns också tillgänglig på nätet.

Publicerat i Fikt 1/2015.

Läs mera

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läste du redan?