Förbud och förbjud - för säkerhets skull
[Sandra Bergqvist, Kommunförbundet] Vi har under de senaste veckorna kunnat läsa i medierna om händelser där invånarnas egna initiativ till vinteraktiviteter stoppats av kommunerna.
I det ena fallet gällde det en skridskobana som invånarna själva hade gjort i hörnet av en lekpark och i det andra fallet handlade det om en pulkabacke intill ett nybyggt bostadsområde. Bägge aktiviteterna stoppades med olika hänvisningar till förvaltningsmässiga principer och tolkningar av ansvar.
Trots att man kan tycka vad man vill så gjorde kommunerna det som förväntades enligt det regelverk och förordningar som finns. Regelverken ska ju grunda sig på vår uppfattning om rätt och fel, men just i de här fallen kan vi kanske fråga oss om det är så att vi har byggt upp så många regler och förordningar att vi har tappat den röda tråden?
Den energi, entusiasm och talkoanda som finns bland invånarna runt om i våra kommuner borde vi absolut lära oss att ta tillvara. Dagens ekonomiska läge gör att vi helt enkelt inte har råd att säga nej. Vi måste hitta gemensamma, enkla och möjliggörande lösningar så att invånarnas engagemang verkligen kan tas tillvara utan byråkratiska och omständiga processer och långa tillståndsprocedurer. Det kan ju faktiskt vara så att vi i strävan efter ett tryggt och säkert samhälle har snärjt in oss i en övermäktig byråkrati som försvårar snarare än förenklar och som fördyrar och byråkratiserar snarare än uppmuntrar och möjliggör.
Har vi kommit till en punkt där vi förbjuder för säkerhets skull? Är det så att vi skapat ett samhälle där vi lägger större fokus på vad som eventuellt kan hända än vad vi lägger fokus på själva ärendet i sej? Har vi glömt bort allt vad sunt förnuft och eget ansvar heter? Har vi blivit så bekväma och bortskämda att vi alltid vill att någon annan ska ta ansvar?
I den samhällsförändring och tider av reformer som vi nu är i och står inför måste vi kanske ta ett par steg tillbaka och fråga oss själva vad grundtanken och målet verkligen är. Reda ut vad som är det väsentligaste och vad som är det viktigaste. Tänka i nya banor – utan förbud för säkerhets skull.
