Stor eller liten bokstav?

När ska man använda stor begynnelsebokstav och när liten? I skolan fick vi lära oss att stor bokstav inleder ny mening och namn, i övrigt används liten bokstav. Helt så enkelt är det förstås inte.

När det gäller bl.a. namn på myndigheter, ministerier och högsta domstolar har dessa av tradition skrivits med liten begynnelsebokstav såväl i lagar som i allmänna texter, men utvecklingen har gått mot användning av stor begynnelsebokstav i allmänna, t.ex. journalistiska, texter. Därför har bl.a. medierna blivit rekommenderade att skriva dem med stor bokstav enligt regeln att benämningar på centrala myndigheter och andra offentliga organ som har hela landet som sitt verksamhetsområde skrivs med stor bokstav. I vanlig text skriver man alltså Justitieministeriet, Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, Folkpensionsanstalten, Försvarsmakten, Pensionsskyddscentralen och Utbildningsstyrelsen med stor begynnelsebokstav.

Det gäller även kommittéer, kommissioner, utredningar och liknande specifika organ.

Men t.ex. republikens president, riksdagen och regeringen skrivs med liten begynnelsebokstav.

Att observera är att när man i allmän text avser myndigheten Justitieombudsmannen använder man stor bokstav, men avser man personen blir det liten bokstav, justitieombudsmannen. Samma princip gäller t.ex. Dataombudsmannen, Minoritetsombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen och andra myndigheters namn som bildats utifrån en yrkesbeteckning. De skrivs med stor begynnelsebokstav när man avser myndigheten, men refererar de till en person och inte till myndigheten behandlas de som titlar och skrivs med liten bokstav. Man skriver alltså ”ärendet behandlas nu hos Riksåklagaren”, men ”ärendet behandlas nu av minoritetsombudsmannen Eva Biaudet”. Observera förresten att titeln har bestämd form.

Rekommendationen för översättning av offentliga texter är att man ska använda stor respektive liten bokstav på samma sätt som i den finska texten. I text som skrivs direkt på svenska ska man i första hand följa myndighetens eget bruk.

Hur är det riktigt med lucia: ska hon skrivas med stor eller liten bokstav? Det var en ofta ställd fråga inför den ljuva ljusbärerskans dag i december. Svaret är att det beror på sammanhanget. När lucia betyder ’luciadagen’ skrivs den som alla andra kalenderdagar med liten bokstav. När lucia betecknar ’flicka med ljus i håret’ skrivs det också med liten bokstav, precis som troll, häxa och tomte. Man skriver alltså luciafest, luciafirande, luciatåg, luciadagen osv. med liten bokstav. Däremot skrivs Lucia med stor bokstav när det är någons namn, som Sankta Lucia. Personnamn skrivs alltid med stor bokstav. Det gäller allt från tillnamn, smeknamn och öknamn till benämningar på gudomar och religiösa väsen.

Det som folk ibland har problem med är avledningar av namn. Ord som bildats genom avledning av personnamn får i regel liten bokstav: darwinistisk, lutheran, marxismen.

Även geografiska egennamn skrivs med stor bokstav. Det gäller också i sammansättningar med egennamn som har kvar sin namnkaraktär: Nordafrika, Mellaneuropa, Lapplandsresa, Storhelsingfors, Södergrandikter, Välfärdsfinland.

Däremot blir det liten bokstav om namnledet inte längre har kvar sin karaktär av egennamn, som fallet är i en del art- och sortbeteckningar bildade av namn. Man skriver t.ex. vichyvatten, manchesterjeans, pyrrhusseger, sanktbernhardshund och medelhavsklimat.

Medelhavsklimat finns det på flera andra håll i världen än vid Medelhavet, så därför skrivs ordet med liten bokstav. Också adjektiv som är avledda av geografiska namn skrivs alltid med liten bokstav, eftersom adjektiv i svenskan skrivs med liten bokstav: europeiska länder, finskt medborgarskap, franska ostar, österbottnisk företagsamhet, amerikanska pannkakor.

Ord som bildats av egennamn med hjälp av en avledningsändelse som -sk, -are, -it, -er m.fl. skrivs också med liten bokstav: helsingforsare, finländsk, finlandssvenska, malmöit, australier. Borgåbo kan skrivas både med stor och med liten begynnelsebokstav.

I sjukdomar som fått namn efter en person skrivs egennamnet förstås med stor bokstav, som i Alzheimers sjukdom, Aspergers syndrom, Parkinsons sjukdom, men sjukdomarnas kortformer, dvs. normalformerna i språkbruket, skrivs med liten bokstav: alzheimer, asperger, parkinson.

Historiska händelser och perioder skrivs med liten bokstav: andra världskriget, trettioåriga kriget, franska revolutionen, medeltiden.

Det gäller även vissa benämningar som ser ut som nationsnamn men avser en historisk period, t.ex. romarriket. Om förleden är ett egennamn är det naturligtvis stor bokstav som gäller: Nystadsfreden, Porkalaparentesen.

Stor bokstav är också att rekommendera om det finns risk för sammanblandning med vanliga ord: Förintelsen (nazisternas försök att utrota de europeiska judarna under andra världskriget).

Avslutningsvis en rekommendation om huruvida tilltalspronomen ska skrivas med stor eller liten begynnelsebokstav.

Språkrådet, som är en del av den svenska språkvårdsmyndigheten i Sverige, rekommenderar att man alltid skriver du med liten bokstav. Skriv Ni med stor bokstav som särskilt artigt tilltal till en eller flera. Använd ni med liten bokstav som allmänt tilltal till flera.

Publicerad i Fikt 1/2012.