Bindeord

Det finns ett bindeord som på grund av sitt stilvärde irriterar stort när det förekommer i offentliga texter, nämligen ordet ifall. Meningar som ”Ifall staden beviljar proprieborgen förbinder sig staden att teckna borgen såsom för egen skuld” och ”Revisorerna ska rikta en anmärkning mot den redovisningsskyldige ifall kommunens förvaltning och ekonomi har skötts i strid med lag eller fullmäktiges beslut” känns inte så övertygande. Till saken hör nämligen att ifall rent stilmässigt är ett ganska vardagligt ord. Ifall används i tal och i ledigt skriftspråk, men ogärna i myndighetstexter. Det kan kategoriseras som en statistisk finlandism, vilket betyder att det ofta förekommer i Finland men sällan i Sverige, där man använder det korta och neutrala ordet om, som är normalprosans normala bindeord. Byt därför ut ”ifall” mot om i officiella texter.

Ett annat bindeord som också används alldeles för mycket i texter hos oss är samt, antagligen under påverkan av finskans ”sekä”. Ordet har till uppgift att samordna två huvudled av vilka det ena eller det andra eller båda i sin tur innehåller led som är samordnade med och, t.ex. ”kvinnor och barn samt åldringar”, ”kvinnor samt barn och åldringar”, ”kvinnor och barn samt åldringar och sjuka”. Samt använder man när det skulle bli otydligt med och för att markera vilka led som hör ihop. Ett samt kan vara befogat när en bestämning bara hör till ett av leden och det kan finnas risk för missförstånd: Experimentskolorna finns i Borgå, Kervo och Lojo samt i Loimaa. Det är ju bara Loimaa som ligger i Egentliga Finland. De andra finns i Nyland.

Byt därför ut ”ifall” mot om i officiella texter.

Samt har med andra ord en större särskiljande funktion än och och bör inte användas när det går lika bra med och. I en mening som ”Av finansieringskalkylen framgår kommunens kassaflöde under året för den egentliga verksamheten, investeringarna samt finansieringen” är samt helt utbytbart mot och, som är den naturliga konjunktionen vid sådana här enkla uppräkningar.

Ytterligare några stilistiska iakttagelser. En gäller uttrycket både – och. Ordet både förknippas så nära med räkneordet båda att både – och inte bör användas vid flera led än två. En mening som ”Den bäst fungerande lösningen för både kommunen, kommuninvånarna och företagarna är en avtalsbaserad modell där även de mindre företagen har en möjlighet att vara med” känns ologisk på något sätt. Klarare är: Den bäst fungerande lösningen för såväl kommunen och kommuninvånarna som företagarna är en avtalsbaserad modell… Också uttrycket såväl – som samordnar bara två led men med den skillnaden att de båda leden kan bestå av flera delar samordnade med konjunktionen och. I motsats till vad en del språkbrukare tror är såväl – som inte alls stelt och gammalmodigt.

Observera förresten hur prepositionen placeras vid både – och. Man skriver Förslaget är till nytta både för kommunen och för företagarna eller Förslaget är till nytta för både kommunen och företagarna, alltså så att prepositionen antingen kommer före både utan att upprepas efter och eller kommer efter både och upprepas efter och. Man bör alltså inte skriva ”Förslaget är till nytta både för kommunen och företagarna”.

Och så är det förstås viktigt att man inte blandar ihop uttrycken. Det heter inte ”både – som” eller ”såväl – och”.

Sådana formuleringar ser man ibland.

Det är också värt att notera att uttrycket dels – dels bör konstrueras just så, alltså med minst två dels i följd, inte ”dels – och dessutom” o.d. Skriv inte ”Kommitténs förslag innebär dels en utvidgning av antalet ledamöter och därtill en breddning med fler organisationer” utan Kommitténs förslag innebär dels en utvidgning av antalet ledamöter, dels en breddning med fler organisationer. Att ha fler än två dels i följd är tillåtet. Likaså att sätta in ett och före det sista dels om det finns fler än två dels. Om det inte finns fler än två dels bör dock ordet och ersättas med ett kommatecken som i exemplet.

I skolan lärde vi oss att notera skillnaden i betydelsen mellan varken – eller och vare sig – eller. Det förra uttrycket är en nekande konjunktion och kräver egentligen därför ingen extra negation: Kommunen gör därför gällande att beslutet varken strider mot kommunallagen eller mot kommunal- och förvaltningsrättsliga principer. Men vare sig – eller är inte nekande utan blir det först i kombination med en negation: Begäran har däremot avslagits då behov av biträde inte kunde antas föreligga vare sig med hänsyn till målsägandens relation till den misstänkte eller andra omständigheter.

I dag är inte språkvården lika ovillkorlig utan säger att om den negerande innebörden behöver understrykas, kan man mycket väl sätta in negation i en mening med varken, och man kan utelämna negation vid vare sig om innebörden av meningen blir densamma. Samtliga följande varianter är således fullt gångbara: Kommunen har varken utrett eller anslagit medel för ombyggnad av skolan; Kommunen har vare sig utrett eller anslagit medel för ombyggnad av skolan; Kommunen har inte varken utrett eller anslagit medel för ombyggnad av skolan; Kommunen har inte vare sig utrett eller anslagit medel för ombyggnad av skolan. Fantastiskt!

Såväl varken – eller som vare sig – eller kan användas vid lera led än två, t.ex. varken (vare sig) före, under eller efter mötet. Detsamma gäller antingen – eller, t.ex. Den som leder teamet kan vara antingen psykolog, kurator eller hälsovårdare.

Bindeord gör stor nytta och är många gånger rentav nödvändiga, särskilt i utredande och resonerande texter när man ska uttrycka motsatsförhållanden eller orsak och verkan.

Men de gör inte automatiskt en text sammanhängande, särskilt inte om de används fel eller otydligt.

Publicerad i Fikt 4/2012.