"Tvåspråkiga skolor strider mot den taxellska paradoxen"
– Varför talar vi så lite om tvåspråkiga skolor fast forskning visar att flerspråkighet ”gör allt bättre”, undrar Fritjof Sahlström under Folktingets seminarium om tvåspråkiga skolor.
Andelen tvåspråkiga individer ökar medan andelen enspråkigt svenska individer minskar bland finlandssvenskarna, säger Fritjof Sahlström, professor i pedagogik och dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.
Han räknar upp flera positiva effekter av flerspråkighet, t.ex. mindre risk att som äldre insjukna i Alzheimers, ökad tolerans och ett mer inkluderande samhälle.
– När vi vet allt det här, varför diskuterar vi ändå inte tvåspråkiga skolor i större utsräckning, undrar Sahlström och presenterar själv ett svar på frågan.
Enligt Sahlström går det inte att förena modellen med tvåspråkiga skolor med tanken på att bevara svenskan med enspråkiga lösningar. Den så kallade taxellska paradoxen från 1986 lever fortfarande starkt kvar. Enligt den kan man på samhällsnivå garantera tvåspråkighet endast genom enspråkigt svenska särlösningar.
Enligt Sahlström skulle det nu vara skäl att fortsätta diskussionen och inte ”hänga upp oss på vad en före detta minister sagt”.
– Det kunde vara intressant att i tillägg till den modell vi idag följer med enspråkiga lösningar pröva också på andra modeller, säger Sahlström.
Den tvåspråkiga skola Sahlström talar för baserar sig på den modell Marketta Sundman presenterade i sin rapport Tvåspråkiga skolor? från 2013. Den grundar sig på en modell där femtio procent av eleverna har finska som modersmål och femtio procent svenska, men där man alldeles särskilt månar om den språkliga minoriteten.
– Undervisningen sker på två språk, men lite mer på minoritetsspråket. Alla får modersmålsundervisning på eget språk, säger Sahlström.
Sahlström sticker inte under stol med att tvåspråkiga skolor också kan innebära risker för det svenska språket.
– Men ska vi göra det ska vi göra det bra. Och gör vi det bra finns det ingen evidens för att det skulle bli sämre, säger Sahlström.
Han föreslår ändå att en tvåspråkig skola först kunde tas i bruk i svenska Österbotten där risken för att svenskans ställning skulle försämras är mindre än t.ex. i Helsingfors.
Enspråkiga skolar med flerspråkig undervisning
Sahlströms kollega Mari Bergroth från Åbo Akademi tycker inte nödvändigtvis att vi behöver tvåspråkiga skolor i Finland. Istället talar hon för att enspråkiga skolor kan vara språkligt medvetna och följa en tvåspråkig pedagogik med tvåspråkig undervisning enligt den nuvarande läroplanen.
– Med en modell med femtio procent svenskspråkiga och femtio procent finskspråkiga elever ser jag en risk i att vi bygger upp elitskolor. Var är invandrarna? undrar Bergroth.
