"Lokal beslutanderätt tryggar bäst jämlikhet inom utbildningen"
– Kommunerna borde kunna skapa en sådan verksamhetskultur att var och en känner sig accepterad, säger Terhi Päivärinta, direktör för undervisning och kultur vid Kommunförbundet, som idag överlämnade en stafettpinne för jämlikhet inom utbildningen till SETA.
Kommunförbundet anser att det saknas en nationell vision för utbildningspolitiken, varför det blir alltför mycket fokus på detaljer.
– Det syns bland annat i reformen av yrkesutbildningen på andra stadiet. En fungerande nationell utbildningspolitik skapar en vision och en riktning för kommunerna, säger Terhi Päivärinta, direktör för undervisnings- och kulturenheten vid Kommunförbundet.
Kommunförbundet har yrkat på att en totalrevidering av lagen om grundläggande utbildning ska inledas under den pågående regeringsperioden.
– Det förberedande arbetet borde ske parlamentariskt.
Päivärinta påpekar att fungerande nationella ramar gör det möjligt för kommunerna att uppfylla visionen med de medel som den lokala beslutanderätten ger möjlighet till och utgående från regionens egna utbildningsbehov.
– Det är på det lokala planet man bäst känner till de regionala behoven och hur de borde utvecklas, till exempel i fråga om dimensioneringen av undervisningsgrupper, säger Päivärinta.
Satsa på ledarskap
I framtidens kommun får utbildningen en allt större roll när ansvaret för vården flyttas över till landskapen.
– Kommunerna borde kunna skapa en sådan verksamhetskultur där var och en känner sig accepterad. Det är viktigt att satsa på gott ledarskap och ha beredskap att handskas med den nya situationen, säger Päivärinta.
Trygghet i skolan för regnbågsunga
Kommunförbundet vill uppmuntra organisationerna att diskutera utbildningens riktning och värdegrund. Förbundet överlämnar idag en stafettpinne för jämlikhet inom utbildningen till SETA.
Kerttu Tarjamo, generalsekreterare för Förbundet för sexuellt likaberättigande, Seta säger målet är att jobba för att jämställdheten förverkligas i alla skolor.
– En av de svåraste frågorna är att regnbågsunga upplever trakasserier och mobbning i skolan, men ofta tar skolan inte itu med problemen trots att eleverna samlat mod och berättat om dem. Det finns också många som varken hemma eller i skolan berättar om problemen, och blir då helt utan de vuxnas stöd i en viktig utvecklingsfas i livet.
Tarjamo säger att skolorna borde se över ifall det finns utrymmen som utgör hinder för att regnbågsunga ska kunna känna sig trygga i sin egen identitet.
– Ett konkret exempel är duschutrymmen och toaletter som kategoriseras enligt flick- och pojkutrymmen. För en som inte identifierar sig som någotdera är lösningen kanske att helt skippa gymnastiktimmen.
Enligt Tarjamo är läget nu gynnsamt för att diskutera jämställdhetsfrågor i och med den förnyade lagen som förpliktigar utbildningsanordnarna att göra en jämställdhetsplan.
– Lagen kan ändå inte garantera att jämställdheten verkställs också i praktiken. Här behövs gott ledarskap. Vi har hört om fall där rektorn i skolan förbjudit lärarna och andra att berätta om sexuell mångfald och könsidentitet.
