Kampanjer kostar men valet handlar om mera än bara pengar
De kandidater som valdes eller blev ersättare i kommunalvalet 2021 rapporterade att kampanjerna kostat dem 7,9 miljoner euro sammanlagt.
I välfärdsområdesvalet 2022 uppgick motsvarande summa till 4,7 miljoner euro. Majoriteten av kandidaterna i kommun- och välfärdsområdesval finansierar sin kampanj ur egen ficka. De lägger främst pengarna på tidningsannonsering. Även om summan som läggs på annonsering i sociala medier har ökat snabbast, utgör den fortfarande bara en liten del av kandidaternas totala kostnader.
Text: Antti Kähkönen / Suomen vaalidatapalvelu Visualiseringar: Suomen vaalidatapalvelu & KRUT
Kommun- och välfärdsområdesvalen är den 13.4 så det är fyra månader kvar till valdagen. Kandidatrekryteringen är i full gång, lika så partiernas och kandidaternas kampanjförberedelser. Valprogram och nyckelteman finslipas, blogginlägg och innehåll för sociala medier skapas, och kampanjaktiva rekryteras till stödgrupper. Samtidigt måste hela spektaklet också finansieras – och varje euro bör användas klokt.
Finansieringen visar tyngdpunkterna
De som överväger att ställa upp och de som redan är uppställda funderar nu på hur valkampanjen ska finansieras och hur de begränsade resurserna kan användas så effektivt som möjligt. Genom att noggrant belysa kandidaternas valfinansiering kan man för det första förstå vilka budgetar kandidaterna överhuvudtaget använder sig av. För det andra kan man, genom att granska resursallokeringen, observera vilka strategier kandidaterna använder för att nå och övertyga väljarna. För det tredje kan man studera vilka aktörer kandidaterna lyckas få som finansiärer, det vill säga vilka som har intresse av att stödja enskilda kandidaters valkampanjer.
Offentligheten kring valfinansiering har ökat
Att kandidaternas valfinansiering är offentlig är ett fenomen som bara är dryga tjugo år gammalt, även om lagstiftarens intresse för kandidaters valfinansiering väcktes redan på 1970-talet. Då ansåg man dock att kampanjerna i huvudsak drevs av partierna och att kandidaternas egna kampanjer var sekundära. Därför stiftades ingen lag om kandidaters valfinansiering förrän vid millennieskiftet, då lagen om anmälan av kandidaters valfinansiering trädde i kraft. Syftet var att öka öppenheten kring kandidaternas finansiering, särskilt när det gällde donatorer, så att eventuella bindningar skulle framgå.
Efter de oklara valfinansieringsfall som uppdagades i samband med riksdagsvalet 2007 instiftades 2009 en ny lag om kandidaters valfinansiering. Den reglerar insamling, användning och redovisning av valfinansiering. Jämfört med den gamla lagen fanns det även en målsättning att begränsa ökningen av kampanjkostnaderna. Enligt lagen omfattas de medel som använts för att täcka utgifter för valkampanjen under minst sex månader före valdagen (i det kommande kommun- och välfärdsområdesvalet alltså från och med 13.10.2024) och senast två veckor efter valdagen (alltså fram till 27.4.2025), oberoende av när betalningen sker.
Även i 2009 års lag finns det ingen direkt gräns för kampanjens totalkostnader, men det infördes ett tak för hur mycket stöd en kandidat får ta emot av en enskild donator. Något sådant tak fanns inte i 2 000 års lag. Taket är 3 000 euro i kommunval, 6 000 euro i välfärdsområdes- och riksdagsval och 9 000 euro om kandidaten ställer upp i både kommun- och välfärdsområdesval. Å ena sidan kan taket dämpa kampanjkostnadernas tillväxt och minska risken för bindningar som syftar till att påverka kandidatens agerande om denne blir vald. Å andra sidan kan en förmögen person ofta äga företag genom vilka hen kan donera och därmed kringgå begränsningarna.
Enligt 2000 års lag var alla som blivit valda till ordinarie eller ersättande ledamöter i alla val skyldiga att redovisa sin valfinansiering. En nyhet i 2009 års lag är att i kommunval behöver kandidater som använt mindre än 800 euro inte specificera sin valfinansiering.
Eftersom kommunvalkampanjerna omsätter relativt små summor slipper de flesta fullmäktigeledamöter och ersättare specificera sin valfinansiering. De måste dock anmäla att kampanjen totalt sett understeg 800 euro.
Sedan 2000 har samtliga ordinarie och ersättande ledamöter i alla val varit skyldiga att lämna in en valfinansieringsanmälan. Ett undantag utgör presidentvalet, där alla kandidater är anmälningsskyldiga. Anmälan ska lämnas in inom två månader efter att valresultatet fastställts, det vill säga senast den 16.6.2025 för nästa års kommun- och välfärdsområdesval. Då blir det möjligt att granska vem som finansierat kampanjerna och vilka strategier kandidaterna använt för att använda medlen så effektivt som möjligt.
Gemensam redovisning
På våren väntar en ny situation när det gäller valfinansiering, eftersom kommun- och välfärdsområdesval för första gången ordnas samtidigt. Öppenheten ökar å ena sidan genom att en kandidat som ställer upp i både välfärdsområdes- och kommunval och blir vald till fullmäktigeledamot eller ersättare i åtminstone ett av valen måste anmäla sin valfinansiering för båda valen. Å andra sidan komplicerar den gemensamma anmälan tillsynen av valfinansieringen – och därmed också mediernas behandling av frågan.
Den gemensamma anmälningsskyldigheten för kommun- och välfärdsområdesvalen uppmuntrar kandidaterna att bokföra sina utgifter som en gemensam kampanj, vilket också är enklare och bättre motsvarar verkligheten i de flesta fall. De kandidater som ställer upp i båda valen kommer sannolikt, av rent arbetsekonomiska skäl, att rikta sig till i stort sett samma målgrupper, använda samma marknadsföringskanaler och samla bara en stödgrupp. Likaså är det osannolikt att de vänder sig till finansiärer och ber om bidrag endast för den ena av sina två kampanjer. Det skulle i praktiken vara svårt att skilja på inkomster och utgifter mellan kommun- och välfärdsområdesval.
De flesta kampanjer är mycket små
I de tre senaste kommunvalen har antalet kandidater varit cirka 34 000–37 000, och i det förra välfärdsområdesvalet nästan 11 000. Det finns alltså gott om potentiella anmälningsskyldiga när det gäller valfinansiering. Till exempel i kommunvalet 2021 hade 35 627 kandidater ställt upp, varav 8 859 valdes till fullmäktigeledamöter och 8 541 till ersättare. Dessa totalt 17 400 personer var skyldiga att anmäla sin valfinansiering till Statens revisionsverk (VTV).
Av dem meddelade dock 13 380, det vill säga 77 procent, att de inte använt mer än 800 euro. Av de resterande 4 020 fullmäktigeledamöterna eller ersättarna, vilket utgör 23 procent av alla anmälningsskyldiga, redovisade 3 392 (motsvarande en femtedel av alla anmälningsskyldiga) sina exakta belopp och specificerade sin valfinansiering. De siffror som presenteras nedan baseras på de kandidater som specificerat sin valfinansiering.
I kommunvalet 2021 uppgick de minsta kampanjerna, där kandidaterna specificerade utgifter på högst några hundra euro, till 1273 stycken (37 procent), och ungefär lika många (1452 kandidater, 43 procent) gjorde en liten kampanj på runt 1 000–2 999 euro. I kommunvalssammanhang hade 555 (16 procent) en större kampanj på 3 000–9 999 euro och 112 (3 procent) en jättelik kampanj på över 10 000 euro. De flesta kandidater genomför alltså en relativt liten kampanj, och endast ett fåtal satsar fyrsiffriga eller femsiffriga belopp.
De största kampanjerna i stora städer
De största kampanjerna förekommer främst i de största städerna och görs framför allt av samlingspartiets kandidater. Under de fyra riksdagsval som hållits 2011–2023 har det totala beloppet för kandidaternas valutgifter, justerat för inflation, stigit med omkring 3 procent. För kommunvalen har kandidaternas totala valutgifter, även de justerade för inflation, ökat med 14 procent från 2012 till 2021. I välfärdsområdesvalen minskade den totala kampanjsumman jämfört med kommunvalen. Även om kandidaternas totala utgifter ökat, väljs fortfarande de flesta kommun- och välfärdsområdesfullmäktige med en mycket liten budget. Framför allt i kommun- och välfärdsområdesval betonas lokal kännedom och att aktivera den egna bekantskapskretsen, snarare än storskaliga marknadsföringsinsatser.
Huvudsakligen egna pengar
Kandidaterna betalar främst sina kommun- och välfärdsområdesvalskampanjer med egna medel, medan riksdagsval främst finansieras av andra än kandidaten själv. I kommun- och välfärdsområdesvalen har andelen egenfinansiering minskat men är fortfarande över 60 procent, medan den vid det senaste riksdagsvalet var nere på en fjärdedel. Betydelsen av lån är mycket liten i alla valtyper.
Betydelsen av finansiering från utomstående aktörer, det vill säga utanför partier och partiorganisationer, har ökat kraftigt i riksdagsvalen och något även i kommunvalen. Det handlar huvudsakligen om finansiering från fackföreningsrörelsen, partinära stiftelser och näringslivet. För att kanalisera och koordinera denna finansiering har föreningar grundats, såsom Pro Markkinatalous ry och Pro reilumpi yhteiskunta ry, vars finansiärer i sin tur är stora arbetsmarknadsorganisationer under Finlands näringsliv och Finlands Fackförbunds Centralorganisation. Kandidater kan söka finansiering från dessa intresseorganisationer mot att de förbinder sig att stödja deras ofta rätt så allmänt hållna mål om ett rättvist arbetsliv, nationella språks ställning eller främjandet av marknadsekonomi.
Tillväxten av valkassor, den tydliga minskningen av kandidaternas egenfinansieringsandel och ökningen av finansieringskällor utanför partivärlden inom olika valtyper tyder på en professionalisering av kampanjerna, både när det gäller kandidaternas medelsanskaffning och donatorernas samordning. Utöver kandidaterna riktas medel från näringslivet, fackföreningsrörelsen och partinära stiftelser också till partier och deras distrikts-, lokal- och andra organisationer. Betydelsen av arbetsmarknadsparternas samordnade donationer till kandidaternas kampanjer har ökat, vilket i sin tur kan upprätthålla dessa intresseorganisationers fortsatta inflytande i beslutsfattandet och de bindningarnas betydelse som politikerna har till dem.
Tryckt annonsering fortfarande populär
Hur kandidaterna använder pengarna i valkampanjen är ett tecken på deras kampanjstrategi, det vill säga vilka kanaler de betonar för att nå väljarna. Av alla utgifter som kandidaterna i kommun- och välfärdsområdesval redovisar, tar annonsering i dagstidningar, gratistidningar och tidskrifter den största andelen: i det senaste kommunvalet 43 procent och i välfärdsområdesvalet hela 50 procent. I Helsingfors, där inga välfärdsområdesval hålls, har nya annonsformer såsom nätannonsering en mer framträdande roll än i övriga landet. Detta påverkar i sin tur också den större betydelsen av tryckt annonsering i välfärdsområdesvalet, men förklarar inte hela skillnaden.
I ett historiskt perspektiv har tryckta medier tappat mark i kandidaternas annonsering: i kommunvalet 2012 användes hela 58 procent av kandidaternas totala utgifter till detta. Ändå utgör annonsering i tryckta medier fortfarande den största utgiftsposten både i kommun-, välfärdsområdes- och riksdagsval.
Mellan 2012 och 2021 minskade andelen som gick till tryckt kampanjmaterial, det vill säga olika broschyrer och flygblad, med endast tre procentenheter men utgör fortfarande cirka 15 procent av utgifterna i kommunvalen. Däremot har satsningarna på utomhusreklam (vägreklam, hållplats- och kollektivtrafikreklam, ljusskyltar m.m.) i kommunvalet nästan fördubblats sedan 2012. Annonsering på nätet (främst via sociala medieplattformar och Google, men också dagstidningarnas digitala annonsering) har nästan fyrdubblats, från tre procent till drygt elva procent. Annonsering i tryckt press utgör dock fortfarande ensam en lika stor del av kandidaternas kampanjkostnader som utomhus- och nätannonsering samt tryckta kampanjmaterial.
Endast 38 procent av de kandidater som specificerade sina kostnader i kommunvalet 2021 att de använt pengar på nätannonsering, medan 80 procent angett att de annonserat i tryckta tidningar. Man kan alltså konstatera att även om nya kanaler stärkts i kandidaternas kampanjer har de traditionella annonsformerna fortfarande en betydande roll bland dem som spenderar pengar. Då de flesta kandidater antingen inte använder några pengar alls eller högst bidrar till en gemensam tidningsannons i kommun- eller distriktsorganisationens regi, har kandidatens valfinansiering inte någon avgörande betydelse för de flesta kampanjer.
