”Det är ganska vilda lönenivåer” - höga direktörslöner i välfärdsområdena väcker kritik

Politiker i Nyland efterlyser statliga riktlinjer för lönesättningen.

Åtminstone 6 av 21 välfärdsområden har hittills slagit fast vem som ska leda social- och hälsovården i respektive region när vårdreformen avancerar nästa år. De exceptionellt höga direktörslönerna har väckt ett ramaskri i sociala medier.

Lönelistan toppas av Tarmo Martikainen som utnämndes till direktör för Egentliga Finlands välfärdsområde i onsdags. Martikainen kommer att lyfta en månadslön på 17 800 euro, vilket överträffar till exempel statsminister Sanna Marins (SDP) månatliga inkomst.

Ilkka Luoma, som valdes till direktör för Norra Österbottens välfärdsområde, ligger inte i lä. Han kommer att håva in en månadslön på 17 400 euro.

– Det är ganska vilda lönenivåer. Jag har himlat med ögonen då jag har tagit del av dessa uppgifter i massmedier, säger Mia Laiho (Saml), styrelseordförande för Västra Nylands välfärdsområde.

Efterlyser statliga riktlinjer

I Västra Nylands välfärdsområde har ledningen nu gallrat fram tre kandidater som tävlar om jobbet som direktör för ett område med 475 000 invånare och en budget på 1,7 miljarder euro. Beslutet om vem som ska leda välfärdsområdet fattas den 17 maj. Laiho anser att direktörens lön ska vara konkurrenskraftig, men vill inte nämna konkreta siffror vad lönenivån borde vara.

– Eftersom det är staten som betalar för dessa löner skulle det inte skada med statliga riktlinjer för de löner som ska utbetalas till direktörerna i välfärdsområdena, säger Laiho.

Ledningen vid Östra Nylands välfärdsområde tänker i samma banor.

– Jag har förundrat mig över löner som överträffar statsministerns inkomstnivå. De löner som slås fast nu kommer ju att vara trendsättande. Det föreligger knappast en risk för att lönerna sänks senare, säger Mikaela Nylander (SFP), styrelseordförande för Östra Nylands välfärdsområde.

Vilken lönenivå blir aktuell för den direktör som ska leda Östra Nylands välfärdsområde?

– Lönen ska vara betydligt lägre än till exempel den lön som ska betalas till direktören i Vanda och Kervo välfärdsområde, alltså under 15 000 euro. Vi är ju trots allt ett ganska litet välfärdsområde med endast 90 000 invånare, säger Nylander.

Den första gallringen av direktörskandidaterna sköts av Nylander och Heikki Vestman (Saml) som leder välfärdsområdets fullmäktige. Den vinnande kandidaten väljs den 16 juni.

Ministeriet vill inte ingripa

På Social- och hälsovårdsministeriet ställer man sig helt oförstående till kravet på statliga riktlinjer för lönesättningen. Avdelningschef Kari Hakari på ministeriet avböjer en intervju med motiveringen att han är jävig eftersom han aspirerar på posten som direktör för Birkalands välfärdsområde. Frågan går i stället till specialsakkunnige Antti Kuopila.

– Den här frågan berör välfärdsområdenas beslutanderätt och autonomi. Det vore inte passande att Social- och hälsovårdsministeriet skulle gå ut med riktlinjer för direktörernas löner, säger Kuopila.

Förstår du att de höga lönerna väcker ont blod?

– Det är bra att lönerna diskuteras, men jag kan inte kommentera specifika belopp. Vi har ingen aktiv roll i hanteringen av välfärdsområdenas lönepolitik.

Varken Kuopila eller Laiho vill precisera vad som vore en rimlig lönenivå.

– Staten och kommunerna har ju specifika lönetabeller som formar löneutvecklingen. Direktörerna ingår ju sedan avtal som inte alltid följer dessa tabeller, säger Laiho.

Sex gånger högre lön

Forskningsinstitutet Labore i Helsingfors placerar siffrorna i ett större sammanhang.

– En månadslön på 17 800 euro är cirka 5,7 gånger högre än den totala medianlönen för heltidsanställda i den kommunala sektorn. I statsförvaltningen vore den månadslönen 4,4 gånger högre än medianlönen, säger Merja Kauhanen, ledande forskare på Labore.

De som har försvarat de höga lönerna har bland annat hänvisat till de blivande direktörernas resultatansvar, jobbets svårighetsgrad och det ansvar som tillkommer alla direktörer i stora välfärdsområden.

– Resultatansvar och produktivitet används som kriterium i många börsnoterade bolag, men välfärdsområdenas uppgift är ju inte att göra vinst. Alla de lönekriterier som används inom den privata sektorn kan inte tillämpas rakt av i den offentliga sektorn, säger Kauhanen.