Efter älskade sonsonens plötsliga död i februari har jag inte förmått skriva kolumner om det som plötsligt framstod som trivialt, såsom kommunalpolitik. Den enda kolumnen under våren blev en om just äldsta barnbarnets bortgång, i Svenska pensionärsförbundets tidning God Tid.

Däremot har jag nog pliktskyldigt skött alla de kommunala och interkommunala uppdrag jag valts till, och inte missat ett enda möte. I själva verket har mötena hjälpt mig att stå någorlunda upprätt i sorgen.

Jag har alltså nog följt skeendet, på nära håll. Och då Kommuntorgets redaktör bad mig skriva en kolumn i ett akut ämne ville jag inte säga nej.

Det handlar om skammen och skandalen med de minst sagt haltande, ja delvis rentav uteblivna löneutbetalningarna till Helsingfors stads anställda. Staden är landets största arbetsgivare, med närmare 40 000 på sina lönelistor, så vi talar inte om något marginellt problem.

Boven i dramat heter Sarastia, det nya löneuträkningssystem som staden tog i bruk i våras. Det skulle underlätta utbetalningarna, vilket lät lovande då staden har kronisk brist på löneräknare. Men det gick precis tvärtom.

Staden är landets största arbetsgivare, med närmare 40 000 på sina lönelistor, så vi talar inte om något marginellt problem.

Och det borde ha varit väntat, eftersom Esbo haft liknande problem med samma system. Och Kyrkslätt har redan övergett det.

Till saken hör att Sarastia inte är det enda exemplet på misslyckanden med nya adb-system i den offentliga sektorn. Redan legendariskt i genren är det nya patientsystemet inom social- och hälsovårdssektorn, det Apotti som blivit något av en ny svordom. Märkligt, förresten, att bägge namnen osökt associerar till kyrkliga termer; sakristia respektive abbot …

Mer profant klingande namn har då polisens nya Vitja– och Kejo-system och vapenregistersystemet Askel, som haft liknande problem.

Läs också (Helsingfors stad 12.7): Helsingfors ökar resurser för att lösa utmaningarna med löneutbetalningen

En professor i datateknik förklarade i HS dessa problem i den offentliga sektorns adb-system med att man försökt komma billigt undan, och därför skaffat sämre vara. Men det handlar också om att systemen sällan är färdigt utvecklade då de tas i bruk, utan kräver ”uppdateringar” och modifieringar för att fylla sin funktion. Det är illa, mycket illa.

Den som arbetar har förtjänat sin lön, och måste få den utbetald vid överenskomna tidpunkter. De flesta människors och familjers utkomst är ju helt beroende av just lönen, börjande med att man bör kunna betala hyran eller låneamorteringen på sin bostad – för att inte tala om kostnader för mat, el, telefon och övrig nödtorft i livet.

Stadsfullmäktige informerades om problemen i slutet av vårterminen, och kritiken mot de ansvariga var inte skonsam. Hur har detta varit möjligt? Varför uppsköts inte ibruktagandet av det nya systemet (ytterligare), då problemen uppenbarade sig redan på teststadiet? Varför fanns det inget reservsystem? Ingen back-up, ingen Plan B?

De flesta människors och familjers utkomst är ju helt beroende av just lönen.

Självklart är att staden bör betala ränta på uppskjutna utbetalningar. Men staden bör också ta sitt ansvar för de extra kostnaderna då anställda varit tvungna att ta kortfristiga lån till hög ränta för att klara sina vardagsutgifter. Vårdarfacket Tehy har gjort en berättigad brottsanmälan i ärendet och det är bara att önska den lycka till.

Konsekvenserna för staden begränsar sig inte till de direkt ekonomiska. Redan länge har Helsingfors som sagt haft brist på löneräknare – liksom på så många andra yrkesgrupper – och problemen med Sarastia har ju inte precis ökat attraktionskraften i sektorn. Tvärtom flyr folk därifrån.

Läs också (HBL 14.7): Ohållbart med felaktiga löner i Helsingfors

Till saken hör ytterligare att den ansvariga enheten, kallad Talpa som en förkortning av Talouspalvelut, med dess 160 löneräknare, leds av en t.f. chef. Och detta sedan den ordinarie chefen övergick i annan tjänst – hos Sarastia … Den kopplingen vore också värd en närmare granskning.

En intressant tidpunkt i denna härva infaller i slutet av denna vecka, då vi förtroendevalda borde få våra mötesarvoden för april, maj och juni utbetalda. Det vore faktiskt bara rimligt om också vi skulle drabbas.