Amanda Pasanen: Tilläggsbyggandet i Helsingfors minskar förstörelsen av naturområden

En av de största utmaningarna i Helsingforspolitiken handlar om att värna om mångfalden i närmiljön samtidigt som vi bygger tillräckligt med bostäder för ett växande antal invånare.

Helsingforsregionen har under det senaste decenniet årligen vuxit med cirka 10 000–20 000 invånare och det är högst sannolikt att trenden fortsätter även efter coronapandemin.

Redan i dagens läge kan det ses som ett av huvudstadens växande sociala problem att låginkomsttagare inte har råd att bo i Helsingfors då bostadspriserna skjuter i höjden. Långa arbetsresor från grannkommunerna gör inte det lågavlönade arbetet inom småbarnsfostran eller vårdbranschen mer lockande, tvärtom.

Förutom att det är ett jämlikhetsproblem att människor med lägre inkomster inte har råd att bo i Helsingfors, försvårar det även situationen inom offentliga branscherna där bristen på arbetskraft är stor.

Tanken är att människor ska kunna röra sig lätt i staden utan bil och att all service ska finnas nära.

Ur miljösynvinkel spelar stadsplanering och trafikplanering en enormt stor roll i hur naturområden och naturens mångfald bevaras, men också i hur vi lyckas göra människors vardag hållbar ur klimatsynvinkel. En femtedel av Helsingfors utsläpp och cirka en fjärdedel av helsingforsarnas kolavtryck kommer från trafik och resor.

Stadsstrukturen påverkar i allra högsta grad huruvida det överhuvudtaget är möjligt att röra sig klimathållbart med kollektivtrafik, cykel eller gående.

I Helsingfors har trenden inom stadsplaneringen styrts mot mer tilläggsbyggande närmare stadskärnan och kring nya eller redan befintliga spårvägar. Under de senaste åren har till och med 40 procent av allt nytt byggande varit tilläggsbyggande inom den redan befintliga stadsstrukturen.

Tanken är att människor ska kunna röra sig lätt i staden utan bil och att all service ska finnas nära. Det talas även om en “15 minuters-stad” där det bara tar högst en kvart att ta sig till skolan, butiken eller till fritidshobbyer.

Till Helsingfors populäraste bostadsområden hör bland annat den tättbebyggda Torkelsbacken i Berghäll, vilket vittnar om att människor vill bo urbant på ställen där det finns en levande stadsmiljö.

Att bygga ett höghuskvarter kräver betydligt mindre markareal än att bygga ett småhusområde för samma antal människor.

Tanken bakom tilläggsbyggandet handlar också om att minska förstörelsen av naturområden. Att bygga ett höghuskvarter kräver betydligt mindre markareal än att bygga ett småhusområde för samma antal människor. Dessutom spelar det en stor roll om byggområdet redan har kommunalteknik såsom vattenledningar och infrastruktur såsom vägar med tanke på naturpåverkan.

Ett exempel på hur tätare byggande möjliggjort besparande av naturområden var beslutet som gjordes för att skydda skogarna i Havs-Rastböle i Östra Helsingfors. Genom att bygga tätare kring metrostationen i Rastböle blev det möjligt att spara det värdefulla skogsområdet utan att äventyra den kommunala servicen för invånarna i området.

Det här är en artikel från Kommuntorget 4/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.