Förväntningarna är många inför budgetförhandlingarna  – också för kommunernas och den kommunala ekonomins del. Kravet på stabilitet är den gemensamma nämnaren.

Efter vårens ramförhandlingar väntas än en gång kännbara nedskärningar i statsandelsfinansieringen i förhållande till kostnadsökningen och kommunernas utvidgade uppgifter. Det här är ohållbart. Det överraskande beslutet att slopa justeringen av kostnadsfördelningen för de närmaste åren och förslaget om att permanent återinföra de redan slopade nedskärningarna som gjordes till följd av arbetstidsförlängningen i konkurrenskraftsavtalet bidrar inte till stabiliteten och följer inte regeringsprogrammet.

Läs mer om Kommunförbundets mål för budgetförhandlingarna här.

Staten har visserligen försett ekonomin med buffertar för kostnader av engångsnatur – till viss del med lång verkningstid – men de strukturella problemen i den kommunala ekonomin har inte åtgärdats.

Det är dock viktigt att de direkta pandemikostnaderna, såsom testning, spårning och vaccinering, ersätts fullt ut både i år och nästa år som utlovats. Enligt den förordning som nyss varit på remiss kommer så inte att ske.

Ett virrvarr av klimatmål

Stabilitet behövs också vid bedömningen av konsekvenserna för kommunsektorn av de klimatåtgärder budgetförhandlingarna beslutar om. Virrvarret av mål och lagförslag, både på nationell och EU-nivå, gör inte saken enklare. Den enkla kärnan i målen för effektiva klimatåtgärder är att vi måste frigöra oss från fossila bränslen, vilket Petteri Taalas, generalsekreterare för Meteorologiska världsorganisationen, ofta påminner oss om.

Kommunerna kan bidra till att vi uppna klimatmålen på ett betydande sätt, bland annat inom energiproduktionen och energianvändningen, mobiliteten, planläggningen och boendet samt via offentliga upphandlingar. Detta är ofta långsiktigt arbete. Majoriteten av finländarna bor redan nu i kommuner vars klimatmål är mer ambitiösa än de nationella målen. Kommunerna behöver förutsägbarhet och klarhet i regleringarna, stöden och incitamenten i sin helhet för att kunna uppnå målen. Den gröna given innebär förutom möjligheter också omfattande investeringar i kommunerna, till exempel för att göra byggnadsbeståndet  energieffektivt eller slopa oljeuppvärmningen.

Avtalssamarbetet kan utvidgas

Stabilitet är också att båda parterna, staten och kommunerna, håller fast vid sina åtaganden i de nyligen överenskomna MBT-avtalen som gäller ända till år 2031. MBT-avtalen grundar sig på frivillighet. Parterna bidrar med sina resurser och  befogenheter och förbinder sig att främja ett hållbart samhällsbygge, hållbara mobilitetslösningar och en tillräcklig social bostadsproduktion.

En fördel är att avtalen samtidigt fördjupar samarbetet mellan staten och kommunerna i området. Det framgår tydligt i en utredning som Kommunförbundet snart kommer att offentliggöra. Avtalssamarbetet med utgångspunkt i behoven kunde utvidgas för att till exempel uppnå klimatmålen.

Parallellt med stabilitet behövs också frihet. Det här gäller de pågående ändringarna i kommunernas uppgifter men också kommunpolitikens framtid i en vidare mening. En förstudie om detta pågår under ledning av Finansministeriet. Förhoppningsvis skapar det här arbetet en bra grund för en fortsatt parlamentarisk beredning, något som Kommunförbundet länge önskat.

Kommunerna behöver större spelrum

Ju större spelrum kommunerna har också inom de lagstadgade uppgifterna utöver sin allmänna kompetens, desto bättre kan idén om självstyrelse förverkligas och olika kommuners resurser tas i bruk. Kommunernas styrka är att de känner sina invånare och de lokala förhållandena, de kan agera smidigt och sammanföra aktörer för att få till stånd förändringar. Det färskaste exemplet på detta är hur kommunerna på sitt ansvarsområde bekämpade pandemin, både i fråga om vaccineringarna och det digitala språnget i skolorna.

När kommunerna får organiseringsansvaret för arbets- och näringstjänster år 2024 är det viktigt att överföringen genomförs på ett sätt som ger kommunerna äkta spelrum att organisera uppgifterna och bygga tjänster som främjar sysselsättningen och möter företagens arbetskraftsbehov. En överdriven detaljstyrning är ineffektiv också med tanke på en flexibel användning av resurser.

I fråga om genomförandet av vårdreformen gav lagpaketet som godkändes i våras fortfarande inte mycket spelrum för kommunerna. Det gäller i synnerhet kommunernas och välfärdsområdenas möjligheter att sinsemellan avtala om samarbete och arbetsfördelning där områdenas behov och omständigheter beaktas. Som man bäddar får man ligga.

Läste du redan?