Minna Lindberg: Skolan ska inte ensam ansvara för ungas delaktighet i samhället
Inom ramen för kommunalt beslutsfattande har vi ungdomsfullmäktigen, som enligt kommunallagen ska finnas till för att trygga ungas påverkningsmöjligheter i den kommunala beslutsgången.
Dessa ungdomsfullmäktigen är visserligen utmärkta sätt för unga att bli hörda, men deltagande barn och unga är betydligt mer så. Hur ska kommunala beslutsfattare höra och göra barn och unga delaktiga inom alla områden i kommunen?
Det är lätt hänt att vi tänker att det är skolan och ungdomsarbetet som ansvarar för att barn och unga får sin röst hörd i samhället.
Det finns kommuner som infört medborgarbudgetering, som är ett exempel på att man kan göra processerna på nya sätt som inkluderar invånarna – även barn och unga. Barnbudgetering har också flera kommuner infört, där det görs konsekvensanalys av budgeten ur barnens perspektiv.
Finland har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter redan år 1991 och den nationella barnstrategin publicerades i februari 2021. Ett av målen med barnstrategin är att öka barns och ungas delaktighet. Det är lätt hänt att vi tänker att det är skolan och ungdomsarbetet som ansvarar för att barn och unga får sin röst hörd i samhället, men det är där vi behöver tänka om. Det är just precis alla andra sektorer som särskilt ta ska ta barns och ungas delaktighet på allvar.
Ungdomsbarometern mäter årligen ungas åsikter och värderingar. Det har blivit synligt att ungas tillit till andra människor har minskat och riktningen har varit sjunkande under flera år. Det blir en ond cirkel av att den unga inte har tillit till andra människor och därmed riskerar förtroendet för omgivande samhället att sjunka.
Genom att möjliggöra delaktighet har vi möjlighet att öka förtroendet.
Enligt barometern har unga däremot tillit till sin förmåga att klara sig. Genom att skapa möjligheter för barn och unga att påverka och delta i utformandet av sin omgivning och det kommunala beslutsfattandet, kan vi tillsammans påverka trenden i en positiv riktning. Och det finns ju redan många exempel där barn och unga varit aktivt delaktiga. Det är fritt fram att kopiera och ta av goda modeller som redan finns, exempelvis på sajten Ungas delaktighet eller ungasideer.fi.
Till ordet ”hörande” tillhör alltid också delaktighet och deltagande. Att höra barn och unga, det vill säga lyssna till deras åsikter, önskemål och förslag ingår också ett aktivt aktörsskap. Genom att möjliggöra delaktighet har vi möjlighet att öka förtroendet. Och genom ökat förtroende får vi aktiva, deltagande kommuninvånare, som är med i processen från planering till beslut.
