Mikaela Björklund: Att leda med kunskap handlar också om lokalkännedom
Det talas mycket om vikten av att leda med kunskap i internationella, regionala och kommunala sammanhang , det vill säga att ha till exempel statistiska fakta och forskning som grund för beslut och utveckling.
Den senaste tiden har det för mig blivit tydligt att det också är viktigt vilken kunskap vi har som grund och att vi försöker förstå den utgående från sitt sammanhang. Ett praktexempel på hur fakta kan leda fel som på sistone varit aktuellt i Närpes handlade om en ojämn fördelning i arbetslöshet och utkomststöd beroende på befolkningens härkomst.
På basis av den procentuella fördelningen, som i grova drag visade att personer födda utomlands stod för ungefär hälften av de arbetslösa/behovet av utkomststöd, drogs slutsatsen att den lokala arbetskraften blir en dyr historia för de finländska skattebetalarna.
Exemplet illustrerar vikten av att granska hela bilden för att dra korrekta slutsatser.
Då siffrorna däremot ses i ljuset av arbetslöshetsgraden, som år 2019 var 3,3 procent mot landets medeltal på 9,2 procent, av att andelen långtidsarbetslösa år 2019 var cirka en tredjedel av landets medeltal och av att nationella fattigdomsindex visar på högre jämlikhet och mindre risk för barnfattigdom än landets medeltal, då framträder en annan bild.
Exemplet illustrerar vikten av att granska hela bilden för att dra korrekta slutsatser, alltså att härkomsten för några få arbetslösa och personer som lyfter utkomststöd inte är den stora utmaningen nationellt eller lokalt. Utmaningen är att få tillräckligt med arbetskraft till våra företag och fler invånare som trivs i kommunen.
För oss som jobbar med att utveckla våra kommuner och städer är det nödvändigt att kritiskt granska hur tillgängliga mått är sammansatta, hur de presenteras och om resultaten är logiska i relation till andra mått och vår kännedom om lokala förhållanden.
Praktiska förhållanden och organisering varierar i kommunerna.
Också på regional nivå är lokalkännedom en relevant faktor för att rätt sorts utvecklingsåtgärder och relevanta strukturer ska kunna byggas upp. Det gäller till exempel den pågående processen med att bygga upp Österbottens välfärdsområde.
Strävan är att nå synergier med hjälp av gemensamma integrerade processer, men man har förstått att alla kommuner måste kunna bidra med lokala perspektiv i beredningsarbetet. Praktiska förhållanden och organisering varierar i kommunerna.
Det är en fin markering av att man vill ha lokal input också framöver.
För att säkerställa den lokala dialogen i den nya organisationen rekryteras regionala servicechefer. Det är en fin markering av att man vill ha lokal input också framöver.
Samma princip gäller också på internationell nivå, där man ibland betraktat BNP som ett välfärdsindex, medan FN:s mer omfattande så kallade lycklighetsindex får en annan spridning som resultat eftersom det tar invånarnas synvinklar i beaktande.
Det är ändå orsak att komma ihåg att inte ens ett mer omfattande index kan mäta något så subjektivt som lycka, men kan ses som en uppskattning av välfärdstrender över tid. För att kunna leda med kunskap måste också dessa resultat tolkas utifrån vad vi vet om den nationella kontexten, för att veta vad det lönar sig att utveckla.
Det här är en artikel från Kommuntorget 1/2021. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.
