Kommunerna är inte Kapitolium, men det kvittar: tilltron till demokratin kan urholkas också här
Med hundra dagar kvar till vårens kommunalval gick Kommunförbundet i torsdags ut med ett pressmeddelande där man underströk vikten av att förstå vad valet ”de facto handlar om”.
Förbundets vd Minna Karhunen säger att ”vilka frågor som diskuteras under valkampanjen är inte utan betydelse. Kommunförbundet försöker för egen del lyfta fram faktabaserade diskussioner om kommunernas framtid och utveckling.”
Det är talande för vår tid att en sådan formulering – ”faktabaserade diskussioner” – sticker ut. Man förstår varför den behövs.
Faktabaserade diskussioner för en daglig kamp om utrymme med motsatsen – antydningar, desinformation och rena lögner – i ett debattklimat som sett temperaturen stiga till ohälsosamma nivåer.
Jag har på denna sida, och i branschtidningen Journalisten, argumenterat för varför det är viktigt att kommunalvalskampanjen håller sig till väsentliga, kommunala frågor – och mediernas ansvar för detta.
Veckans händelser i Washington får mig att löpa risken att upprepa mig.
Ett sådant tankesätt förminskar faktumet att demokratin är ett byggprojekt som kräver ansträngning och som måste upprätthållas.
Nej, Finland är inte som USA, men det finns trender där, och på andra håll i världen, som vi inte är immuna mot. Som Cas Mudde, professor vid universitetet i Georgia, skriver i The Guardian, så har det som hände i Washington också hänt i Tyskland, Nederländerna och Ungern.
Majoriteten av amerikaner och européer stödjer liberala, demokratiska statsskick, skriver Mudde, men de har blivit en tyst majoritet, allt mer ignorerade av sina politiska representanter.
Tystnaden kan också beskrivas på ett annat sätt. Terrorismforskaren Leena Malkki vid Helsingfors universitet säger i Helsingin Sanomat att hon irriterar sig på uppfattningen att politiskt våld inte är en del av det finländska samhället eftersom samhället är en produkt av ”hur finländare är”.
Ett sådant tankesätt förminskar faktumet att demokratin är ett byggprojekt som kräver ansträngning och som måste upprätthållas. I värsta fall leder det till att hot inte tas på allvar.
Samtidigt är trenden så pass oroväckande att regeringen Marin föreslår att olaga hot mot ledamöter ska lyda under allmänt åtal.
I fjol visade projektet KuntaTurva att konkreta hot, och våld, är vardag i kommunerna. Det här var första gången som säkerhetsläget utreddes som en helhet, och projektet motiverades av den allmänna utvecklingen: rapporter om hot blir allt fler.
Utredningen omfattar mer än säkerheten kring den demokratiska procesessen, men klart är att just den biten är central fråga. I dagsläget finns till exempel ingen laglig grund för säkerhetskontroller i preventivt syfte i fullmäktigesalarna. Samtidigt är trenden så pass oroväckande att regeringen Marin föreslår att olaga hot mot ledamöter ska lyda under allmänt åtal.
Enligt den uppfattning som Leena Malkki irriterar sig på kunde det här – att påpeka säkerhetsbrister i fullmäktigesalar och att utvidga de juridiska möjligheterna att ingripa i hotbilder – ses som att måla fan på väggen.
Men det som kulminerade i att ursinniga Trump-supportrar stormade Kapitolium i Washington var resultatet av en medveten politisk strategi som en del finländska politiker och kandidater i val inte verkar att dra sig för att använda.
Forskaren Johanna Vuorelma uppmärksammar att frön till misstro mot det finländska valsystemet redan såtts av sannfinländska politiker. Med tanke på att det handlar om, enligt partimätningarna, det största partiet, är detta oroväckande.
Vad händer om de sannfinländska opinionssiffrorna inte resulterar i en framgång i kommunalvalet? Tar partiet till beskyllningar om valfusk?
När förhoppningarna grusas växer missnöjet, och den onda cirkeln fortsätter.
Det är viktigt att komma ihåg att en ursinnig folkhop inte är det första tecknet på den skada som en cynisk politisk strategi orsakar. Snarare är det ett tecken på en ibland oåterkallelig skada.
Det vill säga: även om vi i Finland inte tvingas uppleva politiskt våld på våra gator så kan valkampanjer, ämnade att vilseleda och skapa motsättningar, urholka tilltron till den demokratiska processen. Det är illa nog.
Också av det här skälet är det viktigt att val föregås av, som Kommunförbundet säger, faktabaserade diskussioner. Det inkluderar, menar jag, att prata om lokala frågor, inte om, till exempel, Finlands EU- eller invandringspolitik.
Det kan verka oskyldigt att man inom ramen för ett kommunalval ventilerar sitt missnöje med den nationella politiken i Finland. Kanske har det någon gång varit det.
Men i en tid då polarisering ses som en vinnande taktik skapar det här enbart ett större avstånd mellan väljares förväntningar på ett kommunfullmäktige, och vad ett fullmäktige i praktiken kan fatta beslut om.
När förhoppningarna grusas växer missnöjet, och den onda cirkeln fortsätter.
Vad vill du att Söndagstorget skriver om? Tipsa dan.lolax[at]kommuntorget.fi eller via responskanalen.
