Kritisk utredning risar kommunernas planer för äldres boende - Peka inte finger mot oss, säger Närpes stadsdirektör
Mikaela Björklund säger att Närpes redan gjort det som utredningen efterlyser. Nu oroar hon sig för att vårdreformen grusar det goda arbetet.
Kommunerna måste bli bättre på att förutse äldres boende och förbereda sig på de förändrade behoven.
Det slår en utredningen som gjorts av Owal Group Ab fast. Utredningen är gjord för Miljöministeriets åtgärdsprogram för äldres boende 2020–2022 och gäller specifikt kommunernas framförhållning och beredskap.
År 2040 kommer fler än var tredje invånare i över 200 kommuner att ha fyllt 65 år. Trots det fäster kommunerna inte tillräcklig uppmärksamhet vid äldres boende, konstateras i ett pressmeddelande från Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet.
Snarare är kommunernas strategiska grepp för att utveckla äldres boende fortfarande tunt, kritiserar utredningen.
Endast en fjärdedel av kommunerna har en plan för att förutse äldres boende. Rekommendationen är att kommunerna effektiviserar utvecklingen av äldres boende inom ramen för sitt beslutsfattande och tar in lösningar som förbättrar boendeförhållandena i sina planer.
– Det kan finnas ett strategiskt perspektiv på utvecklingen av boendet även i de nuvarande planerna, men det bör vara helhetsbetonat. Än så länge är det allt för sällsynt att boendet och hela boendemiljön utvecklas på ett mångsidigt sätt, säger projektchef Jeremias Kortelainen från Owal Group i pressmeddelandet.
Utgångspunkten ska vara att stödja boendet hemma, eftersom andelen äldre som bor hemma ökar hela tiden. De äldre har olika önskemål och behov när det gäller boendet. För att svara på dessa behövs mångsidiga boendelösningar och metoder för att stödja boendet.
Staten har en viktig roll, slår utredningen fast. Den ska stödja kommunernas framförhållning och beredskap i fråga om äldres boende.
Enligt utredningen bör kommunerna i större utsträckning än nu utnyttja befintliga informationskällor som stöd för att förutse boendet. Kommunerna ska kartlägga önskemålen och behoven hos de äldre i regionen till exempel med hjälp av äldreråd.
För närvarande riktar sig många av kommunernas rådgivningstjänster till de äldsta kommuninvånarna. Äldrerådens och organisationernas expertis bör utnyttjas i interaktionen och beredskapen.
Kommunerna ska hjälpa invånarna att förutse och förbereda sig för sin egen situation. Det här ska ske genom rådgivning och handledning om olika lösningar för att bo kvar hemma redan innan funktionsförmågan försämras.
Kommunerna har vaknat sent
Boenderåd Raija Hynynen säger till Kommuntorget att kommunerna inte kan använda social- och hälsovårdsreformen som svepskäl för att inte tänka på hur äldre ska kunna bo hemma så länge som möjligt.
I samband med reformen flyttar tyngre service, som till exempel effektiverat serviceboende, till välfärdsområdena, men kommunerna kommer fortsättningsvis att ha ett ansvar för den lättare, förebyggande vården som främjar äldres möjlighet att bo hemma.
Hynynen säger att en del kommuner har insett detta först nu, trots att diskussionen pågått i 20 år och lett till att fokus gradvis flyttats bort från institutionsvården till hemvård.
Skälen till det långsamma uppvaknandet är flera, säger Hynynen. En del har trott att ansvaret flyttas till välfärdsområdena. Social- och hälsovårdsreformen har trots allt också varit en utdragen historia.
Men frånvaron av ett tvärsektoriellt tänkesätt förklarar också i inaktiviteten. Tvärsektoriella grupper, som arbetar på lång sikt och som representerar åtminstone social- och hälsovårdens äldreservice, boendet och den tekniska sidan, har visat sig vara effektiva, heter det i pressmeddelandet om den aktuella utredningen.
Hynynen upplever därtill att ansvarsfördelningen i kommunerna vad gäller boendeservicen förändrats de senaste åren. När det tidigare fanns enskilda chefer som ministeriet kunde kontakta krävs det idag detektivarbete för att försäkra sig om att information om hur statsmakten stöder kommunerna i planeringen går till rätt person.
Närpes har redan gjort mycket
Mikaela Björklund, stadsdirektör i Närpes, säger att kritiken mot kommunerna inte känns befogad när det gäller Närpes. Tvärtom tycker hon att den utstrålar ett slags förmynderi som känns främmande.
– Hos oss utgår vi från att de äldre kan tänka själva och hitta alternativ som passar dem.
Delvis har det här sin förklaring i stadens demografi. Redan 2018 var 31,4 procent av invånarna i Närpes pensionärer, när det nationella genomsnittet var 25,9 procent. Därmed har staden tvingats göra lokala anpassningar och inte låtit sig styras av nationella direktiv.
Nu har trenden vänt, säger Björklund, och statistiskt sett åldras Närpes befolkning långsammare än landets övriga.
– Det här är utgångspunkten. Vi har haft direktiv om att stödja boendet hemma redan länge. Eftersom Närpes är den till ytan sett största kommunen i Österbotten, och vi har äldre som bor centralt och mindre centralt, kan vi inte säga att en lösning passar alla. Många vill bo hemma, och då försäkrar sig hemvården om att det är möjligt. Det handlar om praktiska saker, som att se till att det finns handtag i duschen, riskfria trappor och så vidare. Andra känner sig inte trygga hemma, till exempel om det inte finns grannar på nära håll. Vi har byggt serviceboende i större utsträckning än vad de nationella rekommendationerna säger, för vi har behövt dem och för att vår befolkning lever längre än det nationella genomsnittet.
Lokalkännedom viktigt
Björklund säger att den här strategin inte kan skiljas från Närpes övriga välfärdsstrategi. Det handlar om en helhetssyn, som inbegriper inte bara boende utan också en stimulerande interaktion.
– Också som folkvald åkte jag och andra runt i byarna och lyssnade på folk, säger Björklund som var fullmäktigeordförande för SFP innan hon blev stadsdirektör. Det kom önskemål om att kunna bo kvar i byn även om det egna småhuset blivit för stort. Folk ville ha mindre lägenheter och det har vi på gång nu med vårt kommunala bostadsbolag. Vi utgår från den lokala situationen. I centrum samarbetar vi med Folkhälsan, som byggt sitt seniorboende i anslutning till en restaurang och en konsthall, och där finns också tillgång till ett gym och andra friskvårdstjänster.
Med tanke på den stundande vårdreformen är den goda lokalkännedomen något som Björklund vill understryka. De som jobbar inom kommunen har en välutvecklad fingertoppskänsla och en förståelse för den lokala kontexten, säger hon.
– Finns det anhöriga i närheten till den äldre eller inte? Utgående från sådana frågor hittar vi lösningar, och det är viktigt att den lokala kompetensen behålls efter reformen. Vi anser att det är effektivt, men om man sätter in nationella standardlösningar för alla så kommer det att skava och bli dyrt.
Äldrerådet har viktig roll
Björklund hyllar också stadens äldreråd, som hörs med jämna mellanrum i nationella frågor, till exempel vårdreformen, och i lokala frågor. Bland annat har äldrerådet varit med och skapat seniorrådgivningen i staden.
Rådets sakkunskap och aktivitet är ett föredöme, säger Björklund, och bägge behövs när staden ska fundera på hur hemvården ska fungera efter att välfärdsområdet tagit över ansvaret för social- och hälsovården.
– Från kommunernas horisont är helhetsbilden avgörande, det syns i varje utlåtande som de österbottniska kommunerna gett om reformförslaget. Det behövs ett horisontellt samarbete, ett reglerat gränssnitt mellan kommunerna och välfärdsområdena så att det fungerar så smidigt som möjligt.
Vårdreformen ett hinder?
Det som oroar Björklund är att den viktiga kontakten mellan, å ena sidan, vården och omsorgen och, å andra sidan, kommunens bostadsbolag försvåras i samband med reformen. För att Närpes ska veta hur den ska utveckla sin fastighetsmassa behövs vård- och omsorgssidans prognoser, som alltså efter reformen inte längre är en del av kommunen.
– Vi måste ha ett avtal så att vi får respons och kunskap om vilka tyngdpunkter som behövs, och så vi vet vilka service- och seniorboenden som behövs. Dessa blir trots allt kvar i kommunen, och det behövs en kontinuerlig dialog. Det är inte så att man smäller upp ett hus med ett halvt års varsel. Projekten ska stötas och blötas och ha ekonomisk bärkraft för det kommunala bolaget och för kommunen, beroende på vilkendera som bygger. Det handlar om mångåriga projekt. Jag ser stora risker då det handlar om att prognostisera och upprätthålla boenden, för den här punkten regleras inte för tillfället av lagförslaget.
Björklund säger att Närpes jobbar med minst ett tioårsperspektiv och ändå kan det tidsperspektivet vara för kort, speciellt om det kommer nationella regleringar som går på tvären med de boendeformer som staden går in för.
– För mig är det oklart hur vi ska underlätta boendet hemma när den förebyggande vården är något som utbildad vårdpersonal, som kommunen inte längre har, måste ha del i.
