Språkbrister på hälsovårdsstationerna i Jakobstad och Karleby
De kroniska svårigheterna med att rekrytera tvåspråkiga läkare orsakar det största missnöjet hos språkminoriteterna i Jakobstad och Karleby. Missnöjet gror mest på jourmottagningarna.
Finskspråkiga i Jakobstad och svenskspråkiga i Karleby ger hälsovårdens läkarmottagningar på sina respektive hemorter ungefär lika låga betyg. De är minoriteter som upplever att de inte får tillräckligt god betjäning på sina modersmål när de befinner sig i den utsatta situationen att de måste uppsöka läkarvård.
Läs mera om Språkbarometern här, och om språkklimatet i Jakobstad här.
För andra delar av social- och hälsovården, som mödravård och barndagvård, ligger vitsorden kring åtta och nio, men jourmottagningarna får i snitt mellan sex och sju av minoritetsinvånarna i Jakobstad och Karleby. Vitsordet är ändå lite högre än vid förra mätningen för fyra år sedan.
– På jouren i Jakobstad finns minst en tvåspråkig läkare dagtid, men under sena timmar när endast en läkare är på plats kan det uppstå språkförbistringar. Sjukvården hos oss är allmänt välfungerande på båda språken, men vi har i decennier haft svårt att rekrytera tvåspråkiga läkare för jouren, medger Pia-Maria Sjöström, chefsläkare och tf direktör på Social- och hälsovårdsverket i Jakobstadsregionen, som även omfattar kommunerna Larsmo, Pedersöre och Nykarleby.
God tillgång på svenska läkare
Många av landets småstäder upplever motsvarande svårighet att locka till sig läkare som är beredda att bosätta sig på orten och bidra till att staden får en långsiktig lokal läkarkompetens. I stället har mindre orter blivit tvungna att anlita hyrläkare, som i längden blir en dyr lösning.
Jakobstad har under många år lyckats knyta till sig läkare från Sverige, som inte har några problem att kommunicera med stadens majoritetsbefolkning. Sjöström framhåller att de generellt är mycket kunniga och engagerade läkare, men tyvärr kan de ytterst sällan betjäna stadens finskspråkiga invånare på deras modersmål.
– Många av de svenska läkarna har studerat i Mellaneuropa och haft svårt att få läkarjobb i Sverige. De kommer gärna hit, eftersom Jakobstad fått ett positivt rykte just bland gruppen svenskar som studerar till läkare utomlands. Några av dem har också bosatt sig här och börjat lära sig finska, men det är inget som går i en handvändning.
Klagomål sprids på Facebook
Hon nås sällan direkt av feedback från missnöjda besökare. I stället kan missnöjet blossa upp på sociala medier eller i lokalpressen.
– Det handlar ofta om gamla upplevelser eller att man generellt varit missnöjd med servicen och då får språket också en större tonvikt. Om man är nöjd med servicen i stort minskar ofta betydelsen av språk, anser Sjöström.
För att få en kontinuerlig uppföljning av språkservicen i Jakobstad har man satt upp kundnöjdhetsmätare där besökare kan betygsätta servicen genast när de går ut från sjukhuset.
– Där mäts också språkservicen, vilket borde ge oss mera tillförlitliga uppgifter om hur vi klarar uppgiften, säger Sjöström.
Uppmuntran genom språktillägg
Även i Karlebyregionen har aktiva åtgärder gjort att situationen blivit bättre de senaste åren. När Mellersta Österbottens social- och hälsovårdssamkommun Soite grundades 2017, infördes ett språkprogram och en svensk språksektion med uppgift att bevaka och utveckla den svenskspråkiga servicen.
– Jag är nog ganska säker på att det blivit bättre, eftersom vi arbetar väldigt målmedvetet för att ge god service också på svenska. I synnerhet på jouren och förlossningen har vi satsat på att rekrytera tvåspråkig personal och vi uppmuntrar dem ständigt att förbättra sina språkkunskaper, bland annat genom språktillägg på lönen, säger Pirjo Dabnell, chefsöverläkare på Soite.
Tio för dagis, sjua för jour
Soite har dock haft svårt att förse Kronoby med läkare som har kunskaper i svenska och det återspeglar sig också i mätningen. Kronobyborna är generellt mycket generösa i sin betygsättning av service inom social- och hälsovård. Fulla tior för barndagvård och socialarbete, men jourmottagning och sjukhusvård, som sköts av Soite, får betydligt lägre poäng av den svenskspråkiga majoriteten.
– I Kronoby är det ett absolut krav att personalen inom bashälsovården kan svenska. Där har vi blivit tvungna att köpa läkartjänster utifrån, eftersom språkkunskaperna hos våra egna läkare inte räckt till, säger Dabnell.
Förhoppning om digitala tjänster
Både Sjöström och Dabnell tror att läget kommer att ytterligare förbättras om fyra år.
– Vi måste hela tiden hitta nya lösningar. Det finns goda möjligheter att utveckla digitala system och distanssamarbeten som komplement till den traditionella vården, säger Pia-Maria Sjöström.
I Karleby förlitar man sig på att Soites långsiktiga arbete med språkprogrammet och sektionen för svenskspråkig service ska ge organisationen en språkkompetens som även uppfyller Kronobybornas krav. Detta utan att behovet av köptjänster ökar.
– Tillgången på vårdpersonal inom vårt eget område är redan ganska god och den ser ut att bli ännu bättre inom de närmaste åren, säger Pirjo Dabnell.
Fakta: Social- och hälsovårdsverket
- Fyra kommuner – Jakobstad, Larsmo, Nykarleby och Pedersöre – har ett gemensamt samarbetsområde där primärvård, lokalt producerad specialsjukvård, socialomsorg (ej barndagvård), äldreomsorg och miljöhälsovård ingår. Staden Jakobstad är värdkommun och verksamheten styrs av en gemensam social- och hälsovårdsnämnd.
- De fyra kommunerna har tillsammans cirka 43 000 invånare.
Fakta: Soite
- Nio medlemskommuner – Karleby, Kronoby, Kaustby, Kannus, Vetil, Perho, Halso, Lestijärvi och Toholampi – bildar samkommunen Soite. Dessutom ingår Reisjärvi i samarbetet inom specialsjukvården.
- Soites strategiska mål är att i framtiden fortsättningsvis producera specialsjukvård och övriga specialtjänster för ett mer omfattande område än det egna landskapet och således kommer förmodligen också antalet patienter med svenska som modersmål att växa i framtiden.
- De tio kommunerna har tillsammans cirka 78 000 invånare.
