Laura Lapela: Finlands EU-ordförandeskap var ingen enkel affär
Efter vinterlovet har massorna nu återvänt till EU-politikens centrum, Bryssel.
Tredje veckan i januari samlades europaparlamentarikerna dock i Strasbourg för årets första plenarsammanträde. På agendan stod bland annat Kroatiens ordförandeskapsprioriteter, parlamentets syn på kommissionens så kallade europeiska gröna giv, The Green Deal, samt diskussion om löneskillnaderna mellan könen.
Det är nästan tradition att vid årsskiftet göra en återblick av det gångna året. Så innan jag berättar mera om vad som kan förväntas av EU-politiken i 2020 tänker jag kort presentera ett sammandrag av vad hösten 2019 hade att erbjuda.
Mya aktörer intog estraden medan andra lämnade staden. EU-valet i maj hade det största valdeltagandet på 20 år. David Sassoli valdes till EU-parlamentets talman. Finland tog plats som EU-ordförande den första juli. Ursula von der Leyen började som kommissionens ordförande i december samtidigt som Charles Michel blev Europeiska rådets ordförande.
Det var inte en lätt ordförandeskapsperiod för Finland, vilket även ledde till att resultatet inte var så bra som önskat.
Tjugosju nya kommissionärer godkändes slutligen och Jutta Urpilainen fick portföljen för internationella partnerskap.
Även politiken i sig genomgick ett brytningsskede. Mandat avslutades samtidigt som planeringen inför det nya var i full gång. Brexit, ovissheten kring följande fleråriga budgetram (MFF) och den nya kommissionens försening orsakade både frustration och oro. Det var inte en lätt ordförandeskapsperiod för Finland, vilket även ledde till att resultatet inte var så bra som önskat.
Så vad kan vi förvänta oss av våren? Flera av höstens stora frågor står kvar på agendan under 2020. Till en början är det nu klart att Storbritannien lämnar EU den sista januari, men förhandlingarna om framtida partnerskap kommer fortsätta hela året. Brexit påverkar i sin tur förhandlingarna om följande budgetram.
Finlands förslag för budgetram togs inte varmt emot i höst. Många kritiserade förslaget för att vara alltför låg i förhållande till EU:s ambitioner.
I nuläget finns det flera åsikter om budgetramen. Jämfört med kommissionens ursprungliga förslag var Finlands förslag klart lägre. Däremot kom EU-parlamentet med ett betydligt högre förslag. Därtill måste man beakta nettobetalarnas villighet (eller brist därav) att betala, samt de krav som alliansen för sammanhållning ställer på fördelningen.
En ny pusselbit är von der Leyens europeiska gröna giv. Hennes ambitiösa plan kräver mycket pengar och många är oroliga för varifrån dessa kommer tas.
På tal om det: den officiella arbetsplanen för kommissionen 2020 utkom i slutet av januari men preliminära idéer om vårens agenda fanns redan innan det. Det mest omtalade är definitivt den gröna given som inkludera en europeisk klimatlag, som sägs presenteras i mars. Andra frågor på tapeten är bland annat artificiell intelligens, Afrikastrategin, och jämställdhet.
Som EU:s yngsta medlem och en av de få sydösteuropeiska länderna kan ett försök att decentralisera EU-politiken förväntas.
Kroatien fick sitt första ordförandeskap den första januari. Kortfattat ligger deras fokus på hållbar utveckling, infrastruktur, säkerhet och internationalisering.
Men de bjuder även på egna kryddor. Som EU:s yngsta medlem och en av de få sydösteuropeiska länderna kan ett försök att decentralisera EU-politiken förväntas. Förhandlingarna om Albanien och Nordmakedoniens EU-medlemskap, som Frankrike stoppade i höstas, har det varit tal om att återuppta.
Det har minst sagt varit en intensiv, men likaså otroligt intressant, höst. Med lite mera skinn på näsan och kunskap i knoppen välkomnar jag varmt det nya decenniet och den kommande våren här i Bryssel.
