"Så kan det inte fortsätta" - kommunikationen brister i kommunerna
Den irländska författaren och Nobelpristagaren Gorge Bernard Shaw lär ha sagt (fritt översatt) att det största enskilda problemet med kommunikation är illusionen om att den har skett. Jag är benägen att hålla med.
Alla finländska kommuner har inte en kommunikatör eller informatör. År 2020 är det inte bara beklagligt, det är problematiskt. Vi lever i en tid av frenetisk informationsspridning via sociala medier, webbplatser, med mera. Tempot skruvas upp dag för dag och vid varje tempoökning ökar även risken för misstag, fel och osanningar. Mitt i informationsstormen behövs därför någon som ”bevakar kommunens intressen”, det vill säga kommunikatören eller informatören.
I de mindre kommunerna lyser kommunikatörerna och informatörerna ännu med sin frånvaro.
I vårt västra grannland har kommunerna stått inför samma utmaningar och klarat det ganska bra. I princip alla kommuner har en kommunikationsstrategi eller plan och en eller flera kommunikatörer eller informatörer som förverkligar den.
I Finland har de större kommunerna och städerna hela kommunikationsavdelningar på nästan motsvarande sätt som i Sverige, men i de mindre kommunerna lyser kommunikatörerna och informatörerna ännu med sin frånvaro. Istället har kommunikations- och informationsansvaret flyttats över på olika tjänsteinnehavare och anställda. Det kan givetvis lyckas, i senaste nummer av Kuntalehti fanns ett par riktigt bra exempel, men då kommunikationen blir allt viktigare måste den även ges de resursser som krävs. Då är en kommunikatör eller informatör en bra början.
Men för de kommuner som har kommunikatörer och informatörer finns även utmaningar. Om de ska kunna fungera som intressebevakare, skriva pressmeddelanden, dela information på sociala medier, rätta till misstag, fel och osanningar samt marknadsföra kommunen så behöver de information. Kommunens information, den ni tjänstemän, anställda och förtroendevalda sitter på just nu.
Om inte de som ska jobba med information i ett externt syfte först får nödvändig information internt så gör kommunen sig själv en björntjänst. Här har Shaw, ännu 70 år efter sin död, rätt. Vi tror att vi informerade eller så tänkte vi att någon gjorde det, men i själva verket blev det ogjort. Så kan det inte fortsätta. Om kommunerna inte blir bättre på intern- och i förlängningen även externkommunikation så kommer det att sätta stora spår.
Det som kanske verkar som en liten vardaglig sak kan vara det som gör just vår kommun speciell.
Här följer några nyårshälsningar: Till er som jobbar med kommunikation, visa framfötterna under 2020. Påminn alla om att informera er då något händer, visa att ni finns och att ni lyssnar.
Till kommundirektörerna, inkludera er kommunikatör eller informatör i informationsgången. Placera denna tillgång i ledningsgruppen och det kommer ge resultat.
Till er anställda i kommunen, tipsa! Det som kanske verkar som en liten vardaglig sak kan vara det som gör just vår kommun speciell. Det är värt att lyftas fram.
Till er förtroendevalda, se er omkring i er region. Är er kommun den enda som saknar en kommunikatör eller informatör? Om alla saknar ska ni våga bli den första.
En skicklig kommunikatör eller informatör ger även kommunen synlighet. En sorts integrerad synlighet i varje pressmeddelande, uppdatering på sociala medier med mera, som är svår att köpa för pengar. Detta behöver kommunerna, för den som inte syns, den existerar inte i vårt informationssamhälle nästa gång vi byter decennium.
