Urbanisering, invandring och sjunkande nativitet skapar kontraster i Finland
Migrationsinstitutets direktör Tuomas Martikainen säger att de stora städerna inte kan växa utan invandring, men befarar en motreaktion och önskar en bättre beredskap hos myndigheter.
Urbaniseringen av Finland är en mångfasetterad process som pågått länge och som kommer att få en rad följder. En del av dem är svårförutsägbara, och en sektorcentrerad och organisationsbaserad förvaltning, som är satt i gamla strukturer, gör inte situationen lättare.
Det säger Tuomas Martikainen, direktör för Migrationsinstitutet i Åbo.
Rapport efter rapport bekräftar att Nyland, och speciellt Helsingfors, växer betydligt snabbare än andra landskap och städer tack vare urbaniseringstrenden. Utöver Åbo, Tammerfors och Uleåborg finns det få regionstäder som drar nytta av flyttvågen.
– Vi har kommit till en situation där också regionstäder börjar tömmas på folk, säger Martikainen när Kommuntorget träffar honom i Migrationsinstitutets lokaler på Eriksgatan i Åbo.
Det är också den sista intervju som Martikainen gör på den adressen. Travar med flyttlådor vittnar om att institutet är mitt inne i en flytt. Destinationen är förvaltningsbyggnaden Gripen i akademikvarteren runt Domkyrkan.
Stora ekonomiska korridorer
Urbaniseringen av Finland är inget nytt fenomen. Industrialiseringen och befolkningstillväxten i slutet av 1800-talet fick folk att flytta från landsbygden och in i städerna. Den flyttvågen sammanföll med emigrationen till USA, och när urbaniseringen tog fart igen på 1960-talet flyttade många finländare också till Sverige.
Men när man tidigare flyttade från landsbygden in till regionstäderna flyttar man idag från regionstäderna till huvudstaden. Utanför tillväxtområdena uppstår en skriande brist på arbetskraft, och det här är en trend som syns i hela Europa, säger Martikainen.
– Framtiden är oklar och det finns många frågetecken. Finland har potential att bli ännu mer urbant och så länge högkonjunkturen fortsätter så fortsätter också urbaniseringen och de stora städerna kommer att göra sitt bästa för att klara sig i konkurrensen om arbetskraft.
Hans egen gissning är att Helsingforsregionen kommer att fortsätta växa och förgrena sig. Geografiskt sett kommer det att skapas stora ekonomiska korridorer i södra Finland. Diskussionen om det så kallade entimmeståget mellan Åbo och Helsingfors är ett förspel till detta.
Högkonjunkturens längd är av betydelse på så sätt, att ju längre den pågår desto större blir inslaget av utländsk arbetskraft i Finland. Och ju längre arbetskraftsinvandrare har jobb i Finland desto mindre blir deras benägenhet att flytta tillbaka till hemlandet, säger Martikainen.
Artikeln fortsätter efter tabellen
Förändringar i befolkningsmängden och andelen utlandsfödda i kommunerna 1990-2018
Landsmän och nätverk viktiga
Migrationsinstitutet har nyligen avslutat sin andel i ett forskningsprojekt om urbanisering, finansierat av Finlands Akademi. Fokus har för institutets del varit på det internationella inslaget i urbaniseringen, det vill säga det som utgörs av personer som invandrar till Finland eller söker asyl här.
De här personerna söker sig till storstäderna av samma skäl som infödda finländare gör det. Där finns en bättre arbetsmarknad och möjligheter att utbilda sig. Men det finns också andra faktorer.
Många av de asylsökande som kom till Finland under det exceptionella året 2015 kom från storstäder. De var ovana med den landsbygd som Migrationsverket medvetet placerade dem i.
Trots myndigheternas försök att sprida ut asylsökande över hela Finland flyttade många in till städerna, också efter det stöd och det nätverk som redan bosatta landsmän kunde erbjuda. Migrationsinstitutets forskning visar att det här skapade en bostadsmarknad vid sidan av den finländska, en sorts kopia av den irakiska bostadsmarknaden där kontakter var mer avgörande än mäklarfirmor.
Nativiteten gör skillnad
Oavsett hurdan invandring det handlar om så präglas den av urbaniseringen, säger Martikainen. Invandrare tenderar att vara koncentrerade och överrepresenterade i vissa regioner. Till exempel är ryska invandrare överrepresenterade i östra Finland och 80 procent av landets somaliska befolkning finns i Nyland.
Oberoende av hur invandringstrenden ser ut framöver så kommer den etniska mångfalden i Finland att öka, säger Martikainen. Nativiteten är nämligen högre bland den invandrade befolkningen än bland den infödda finländska.
De med utländsk bakgrund utgör ungefär sju procent av befolkningen men vart tionde barn som föds har föräldrar med invandrarbakgrund. Och eftersom invandrare tenderar att flytta till storstäderna är andelen där ännu högre.
– Vi börjar närma oss det som är verklighet i många europeiska städer, nämligen att minoriteten är i majoritet. Det vill säga att olika minoriteter utgör majoriteten av befolkningen.
Den här aspekten av urbaniseringen gör att skillnaderna mellan storstäderna och andra delar av landet ökar, säger Martikainen.
Befolkningsstrukturen utmanande
I slutändan är urbaniseringen ingen naturlag, fortsätter han. Kommuner, städer och regioner kan skapa strategier för att locka folk att bosätta sig där. För tillfället samarbetar Migrationsinstitutets personal i Seinäjoki med staden för att svara på frågan om hur det ska gå till.
– Vi försöker ta reda på vilka faktorer som spelar en roll. Politikerna fattar sedan sina egna beslut.
Det mest utmanande för den nationella politiken är att upprätthålla en befolkningsstruktur som skapar chanser, säger Martikainen. Det är också en värdefråga, en fråga om vad man prioriterar, och det är svårt att ge entydiga svar eftersom lokala förhållanden skiljer sig från varandra.
Den sjunkande nativiteten har följder, till exempel om den leder till en sparpolitik istället för en investeringspolitik. Den senare kräver ett mer långsiktigt perspektiv, men den förra är lättare att driva.
– Om antalet barn minskar på en ort och man bestämmer sig för att stänga den lokala skolan är det en kostnadsminskning på kort sikt men kan leda till att invånare flyttar bort och att det är svårt att locka nya.
Motreaktion oroar
Politiska beslut har alltså en direkt inverkan, och de kan också ha yttringar som oroar Martikainen. Urbaniseringen och invandringen har ökat tempo under en lång tid. Samtidigt tar det tid att vänja sig vid en sådan förändring, och om folk inte har den tiden får det konsekvenser.
Martikainen konstaterar att om storstäderna vill fortsätta växa trots den låga nativiteten bland infödda finländare så är invandringen nödvändig.
– Men om invandrare fortsättningsvis görs till syndabockar så kan det leda till en motreaktion. Det är möjligt att fatta politiska beslut som stoppar invandringen, säger Martikainen och jämför med invandringspolitiken i 1930-talets USA som i praktiken ledde till att landet bara accepterade vissa typer av invandrare.
Vet inte vart världen är på väg
Vad gäller myndigheters färdighet att förstå och tackla urbaniseringen är Martikainens erfarenhet att det finns en god vilja men inte rätt verktyg. Urbaniseringen borde angripas tvärsektoriellt men istället styr det sektorbaserade och organisationscentrerade tänkesättet.
– Det är förvånansvärt svårt att få människor från olika områden att samarbeta. Även om alla kan tycka att det är en bra idé så har alla sin egen prioritering. De prioriterar sin organisation och arbetsbild. Allt annat blir krångligt och extra jobb. Vi är inte utbildade i den här världen och vart den är på väg.
