Visselblåsarens roll är att slå larm

Whistleblowing dvs. visselblåsning innebär rapportering av överträdelser och avslöjande av oegentligheter. Termen härstammar från de engelska polismännens praxis att blåsa i en visselpipa då de varseblev ett brott eller en överträdelse.

Visselblåsare är personer som meddelar om oegentligheter och lagstridig eller oetisk verksamhet inom organisationen eller utanför den. Visselblåsning är ett sätt att motarbeta korruption och främja etiskt beteende. Samtidigt fungerar den också som ett utvecklingsverktyg inom organisationen.

Fenomenet är internationellt känt, men i Finland har visselblåsarnas ställning inte diskuterats särskilt mycket. Själva begreppet visselblåsare är oetablerat i sin finskspråkiga form pilliinpuhaltaja.  Som synonym används ofta termen ilmiantaja, dvs. angivare.

Ett verktyg för intern revision

I samband med visselblåsning talar man ofta om rapporteringskanaler. En rapporteringskanal är ett verktyg för den interna revisionen genom vilket angivelser tas emot.

Exempelvis ett telefonnummer, en e-postadress, en webbtjänst eller ett samtal med en utsedd person kan fungera som en rapporteringskanal. Oegentligheter kan också avslöjas utan någon egentlig, utsedd kanal direkt till chefen eller till den interna revisionen. Visselblåsning kan alltså ske också utan någon rapporteringskanal, medan en rapporteringskanal inte kan verka utan visselblåsare.

I företagsvärlden är rapporteringskanaler betydligt vanligare än inom den offentliga sektorn. Bland myndigheter har för närvarande till exempel skattemyndigheten, polisen och tullen egna tipssajter. Endast några större städer i Finland har tagit i bruk en rapporteringskanal.

Visselblåsningen är intern eller extern beroende på till vem anmälan görs. Om en anmälan om en överträdelse görs inom organisationen, till exempel till chefen, är det fråga om en intern anmälan. Om anmälan riktas till en aktör utanför organisationen, såsom en tillsynsmyndighet eller medierna, är det fråga om en extern anmälan. Ett välfungerande internt rapporteringssystem minskar behovet av externa angivelser.

Behandlingen kräver resurser

För att ett rapporteringssystem ska fungera måste processen för behandling av anmälningar vara effektiv och fastställd på förhand. I synnerhet via rapporteringskanaler kommer ofta anmälningar om saker som inte hör till den interna revisionens ansvarsområde.

Man bör sträva efter att minimera och avskilja de anmälningar vars motiv endast är ofog eller ett avsiktligt försök att tillfoga skada. Man bör informera så tydligt som möjligt om vad angivelserna används till och hur behandlingsprocessen går till.

Rädslan för motåtgärder höjer tröskeln 

Ett fungerande rapporteringssystem ger organisationen och samhället en möjlighet att få veta om överträdelser i ett så tidigt skede som möjligt. Därför kan nyttan av visselblåsning knappast bestridas.

Som ovan har konstaterats är behandlingen av anmälningar ändå inte problemfri. Innan en visselblåsare gör en angivelse måste han eller hon också bedöma de eventuella problem anmälningen kan förorsaka honom eller henne själv. Följden av en angivelse kan ibland vara motåtgärder, såsom hot, förringande eller en försvagad ställning i organisationen.

EU bereder skydd för visselblåsare

Lagstiftning om skydd för visselblåsare och möjligheten till anonyma anmälningar förhindrar risken för att bli utsatt för motåtgärder och sänker på så sätt tröskeln för att göra en anmälan. I Finland finns det inte någon lagstiftning som gäller skydd för visselblåsare, såsom exempelvis i vårt grannland Sverige.

EU har fäst uppmärksamhet vid att medlemsländernas lagstiftning inte är enhetlig gällande skydd för visselblåsare. Kommissionen gav våren 2018 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten. Med förslaget strävar man efter att skapa minimikrav på skydd för visselblåsare i fall av oegentligheter inom hela EU. Med direktivet vill man säkerställa att en person tryggt kan rapportera om saken om han eller hon i samband med sitt arbete märker eller misstänker någon sådan verksamhet som strider mot allmänintresset inom de fastslagna områden som hör till EU-rätten.

På det substansiella tillämpningsområdet för direktivförslaget i dess nuvarande form inverkar dock direktivets definitioner på överträdelse av unionsrätten, olaglig verksamhet och missbruk av lagen. Om direktivet godkänns i parlamentet och rådet, klarnar dess nationella konsekvenser för Finland först i samband med det nationella genomförandet.

Den internationella dagen mot korruption

Den internationella dagen mot korruption firas denna veckas söndag 9.12.2018. Dagen har firats sedan år 2003 runtom i världen och dess syfte är att öka kunskapen om korruption. Inget land är helt fritt från korruption, inte ens Finland.

Kommunförbundet anser det vara viktigt att man även i fortsättningen strävar efter att bekämpa korruption både på nationell och på internationell nivå. Detta mål främjas av en lagstiftning som eftersträvar skydd för visselblåsare, utveckling av rapporteringskanaler och sänkning av tröskeln för anmälningar.