Gatupatrullernas plats är i serietidningarna

Gatupatruller…Bara ordet får mej att associera till något jag läste i Kalle Anka som barn. Ett gäng stridslystna ungtuppar som gick omkring på gatorna och sökte trubbel. De sparkade på soptunnor, ropade slagord och skrämde livet ur gamla tanter. Det är väl inte riktigt det som de nyutnämnda patrullerna ska sysselsätta sej med, men att ett nytt samhällsfenomen får mej att tänka på Kalle Anka beskriver väl det absurda i det hela.

Varför har då dessa gatupatruller uppstått? Handlar det nya engagemanget om att man äntligen tagit det här med kvinnofrid på allvar? Att vi en gång för alla insett hur absolut fel det är med våld mot kvinnor och att detta primitiva beteende aldrig någonsin ska accepteras – vare sej gärningsmannen är finländare eller ej?

Tyvärr tror jag inte alls att det handlar om en nyvunnen respekt för att låta kvinnorna vara ifred. Jag tror inte ens att det i grund och botten handlar om asylsökande eller om invandrare heller. Jag tror att det till största delen handlar om att vårt samhälle inte mår särdeles bra. ”Skiten rinner alltid neråt” som det så fint heter och vill vi inte själva stå mitt i den så måste vi se till att någon annan gör det. Flyktingkrisen kom som ett brev på posten för dessa tankegångar och de människor som nu är på flykt får nu agera spottkopp för ett välfärdssamhälle i kris. En orättvis börda för de som redan nu är utsatta.

Det är när man lyckas kunna se flyktingkrisen som en lösning på vår välfärdskris som vi kommer att kunna vända skeppet. Det är när vi lyckas fokusera på det som är bra, det som kan utvecklas och det som tar oss framåt, som vi kan återuppbygga tilltron till vårt välfärdssamhälle. Det är när vi inser att ”problemet” egentligen är lösningen som vi kan ta oss ur gropen vi själva grävt. Vi måste göra det enkelt, obyråkratiskt och kanske också lite annorlunda än vi brukar.

Det är så vi får Finland på fötter igen och då kan vi förpassa ”gatupatrullerna” dit de hör – till serietidningarna.