Cirkulär ekonomi eller byråkrati?
Utkastet till ny avfallslag är förknippat med risker. Kommunförbundet är i synnerhet bekymrat över den byråkrati som det föreslagna förfarandet skulle medföra. Om förslaget går igenom ökar både företagarnas och kommunernas förpliktelser, och tillgången på avfallshanteringstjänster försvåras och bromsas upp i hög grad.
Lagändringen skulle också påverka miljön avsevärt. Transportsträckorna för avfall kan förlängas ytterligare och utsläppen från trafiken bli allt mer omfattande. Risken för nedskräpning och för att det ska uppstå olagliga soptippar ökar, om det inte finns avfallshanteringstjänster lätt tillgängligt. Uppstädningen efter en olämplig avfallshantering och kostnaderna för städandet faller oftast på markägaren eller kommunen.
Med morot eller piska mot cirkulär ekonomi?
Miljöministeriet utvecklar som bäst en dataplattform, en s.k. marknadsplats för avfall och biprodukter, där man kan hämta och erbjuda avfallshanteringstjänster samt påvisa brister i utbudet av tjänster. Samtidigt bereder ministeriet bestämmelser om detta inför andra skedet av revideringen av avfallslagen. Lagen föreslås träda i kraft redan 1.9.2019.
I bästa fall kommer utvecklingen av dataplattformen och en aktiv användning av den att skapa utmärkta möjligheter för den cirkulära ekonomin. Kommunförbundet anser att målet bäst uppfylls genom att man bygger upp en mötesplats för företagen som är lockande och fungerar på frivillig basis. Plattformen kunde användas av de professionella inom avfallshanteringen, näringslivet och industrin som söker en behandlingsplats för avfall eller som är i behov av nya innovationer för behandling av stora avfallsströmmar.
Det här innebär ändå utmaningar i arbetet för att främja cirkulär ekonomi, eftersom den första lagändringen som godkändes på våren och den andra som är på remiss fördelar ansvaret för avfallshanteringen och avfallsströmmarna på allt fler aktörer och mellanhänder. För att företagsverksamheten och innovationerna inom avfallsbranschen och den cirkulära ekonomin ska kunna utvecklas krävs däremot att den offentliga aktörens roll samt samarbetet mellan den offentliga och den privata aktören stärks.
Avfallshanteringen bör inte göras alltför krånglig
Om det finns ett bristande utbud av tjänster inom den avfallshantering som sköts på marknadsvillkor är kommunerna skyldiga att tillhandahålla avfallshantering i andra hand för näringsutövare. Miljöministeriets mål är att man med hjälp av marknadsplatsen för avfall och biprodukter ska kunna påvisa bristen på utbud av tjänster som är förutsättningen för tjänster i andra hand.
Att skapa en öppen dataplattform för avfall och biprodukter förutsätter inte att det görs ändringar i avfallslagen. Men om avsikten är att förplikta företagen att använda marknadsplatsen, bör bestämmelser om det utfärdas genom lag. En väluppbyggd plattform som har en enkel administration och som företagen är tvungna att använda kan, om den lyckas, göra det möjligt att påvisa brister i utbudet av tjänster så att behovet av avfallshanteringstjänster i andra hand blir synligt. Det är ändå fråga om en helt ny skyldighet för företagen och vi har ingen erfarenhet av hur den fungerar.
Enligt Kommunförbundet bör plattformen och lagstiftningen kring den utvecklas stegvis. I det första skedet bör man fokusera på de avfallsbehandlingstjänster där det vanligen finns ett bristande utbud på den privata sidan, på stora avfallspartier av betydande värde samt professionella aktörer inom avfallsbranschen och andra betydande aktörer inom näringslivet. Små företag och små avfallsstationers tjänster bör uttryckligen undantas från skyldigheten att använda dataplattformen.
Utkastet till avfallslag ökar byråkratin för små och medelstora företag
Propositionen ökar små och medelstora företags skyldigheter genom att tillgången till kommunala avfallshanteringstjänster kompliceras i en situation där tillgången till privata tjänster är knapp. I sitt förslag planerar Miljöministeriet att till och med mikroföretag vore skyldiga att efter övergångsperioden konkurrensutsätta de avfallshanteringstjänster de behöver på dataplattformen som staten byggt upp. Skyldigheten skulle gälla också företag vars avfall utgörs av små partier på 10–20 euro som företagaren själv sorterar och fördelar på olika lastpallar och för till kommunens småavfallsstation några gånger om året. Företagaren borde vänta på eventuella anbud på plattformen i 10 dagar och under den tiden får företagaren inte föra sitt avfall till kommunens sopstation.
Lagändringen skulle också förplikta de kommunala avfallshanterings- och miljövårdsmyndigheterna att följa och övervaka hur företagen använder plattformen. Och kommunens avfallsverk skulle å sin sida vara tvunget att vakta vid porten så att företag som kringgått plattformen inte släpps in.
Man frågar sig vem som drar nytta av en överdimensionerad lagstiftning. Normavveckling är det åtminstone inte fråga om.
