Det är bara så FEL!

-Tar flyktingarna någonsin slut? Det är en fråga som jag möter väldigt ofta. Om en grek frågar mej är det ofta med ett visst hopp i rösten. Särskilt om det är en person som arbetar inom turismen. Ett visst hopp om att läget skall återgå till det normala.

Vad är normalt? Ingenting, numera enligt min bedömning. Inget är numera normalt för Kos, för Grekland, för Europa – eller för den delen för mej.

Vi blir tvungna att se att kartor ritas om, att befolkningsstrukturen förändas i många länder. Att det finns vinnare och förlorare och att Gud eller Allah eller Jahve i sin himmel inte är särskilt rättvis när det gäller att fördela lycka eller olycka.

Besättningen på ett sjöbevakarfartyg från Finland har varit med om att rädda 500 personer på havsrutten Bodrum – Kos. Hur länge är det möjligt att se flyktingarna som personer, inte som nummer?

Natt efter natt sker olika hjälpaktioner på stränderna på Kos, frivilliga som hjälper i land flyktingar och asylsökande. Enligt nuvarande system kan de syriska familjerna ofta slussas vidare efter ett eller två dygn. Men ju flere länder som stänger sina gränser eller skärper sina flyktingregler deto svårare blir det. Och desto desperatare är de flyktingar och asylsökande som kommer i land. Hittills har ca 700 000 flytt till Grekland och de små grekiska öarna nära den turkiska kusten.

Ett särskilt problem är de unga pakistanier som kliver i land, våta , utan identitetspapper, ofta väldigt unga 14-15 år. Pojkar som är så rädda att de inte våga stiga in i bussen som för dem till centrum av Kos av rädsla för att de skall kastas i fängelse. Efter övertalning, lång övertalning, med tecken, eftersom gemensamt språk saknas sätter de sig i bussen.

När den värsta skrämseln är över, säger en av dem till min vän: Du är snäll, som min mamma!

De ungdomarna har 30 dagar på sig att reda upp sin situation, resa vidare till Aten eller ta sig tillbaka till sitt hemland på något sätt. Båda vägarna är omöjliga eftersom ungdomarna saknar pengar.

I veckor och månader har den politiska eliten på ön Kos diskuterat frågan om s.k. Hot Spots, dvs. containerboende med el, hygienmöjligheter, värme som tillfälliga bostäder. På det sättet skulle centrum tömmas och alla flyktingar flyttas till platser utanför centrum och till gamla militärförläggningar.

Nu har politikerna sagt NEJ! Nej till tillfälliga boenden. Som om flyktingarna skulle evaporeras från tältbyarna. Att huka sig, se bort och hoppas att flyktingströmmen skall ta slut är ingen lösning.

När jag i början hävdade att inget är normalt för mej, låter det pretentiöst. Men sanningen är att livet här på Kos har förändrat mig i grunden, förändrat min människosyn och utvidgat min världbild.

När jag lägger mig på kvällen med katten Sokrates som spinner mot min hals och lilla katten Stella Symaskin som tror att Sokrates är hennes mamma så tänker jag att allt är bra och lugnt. De två tidigare gatukatternas små motorer vaggar mig till sömns.

Men när jag vaknar följande morgon och går igenom nyheterna på de grekiska tidningarnas webbsidor ser jag att havet igen krävt offer, ett barn, en mormor, ett föräldrapar. Det är bara så FEL!