"Roligare att vara med i politiken än att läsa om det i skolan"
Den nya kommunallagen förutsätter att alla kommuner från och med i år ska ha ett ungdomsfullmäktige. I Kimitoön har ungdomsfullmäktige redan 15 år på nacken.
Text och foto: Pamela Friström
Det är måndag morgon i mitten av oktober och ungdomsparlamentet, som man kallar det i Kimitoön, har samlats till höstens andra möte. Det är ett femtontal ungdomsledamöter som har fått ledigt från skolan den här morgonen. I ett hörn av fullmäktigesalen står kex, frukt och juice framdukat. Vid podiet längst fram sitter nyvalda ordföranden Richard Simola redo med klubban i hand.
I mötet deltar också ungdomskoordinator Jaana Eriksson och fritidschef Bo-Eric Ahlgren, men det är ungdomarna som för ordet.
‒ Då förklarar jag mötet öppnat, säger Simola, och knackar med klubban i bordet.
Den här gången ska ungdomsparlamentet bland annat diskutera Slaggis ungdomsgård i Dalsbruk som tvingas flytta, samt rösta om de återstående nämndplatserna. I Kimitoön har ungdomarna närvaro- och yttranderätt i alla kommunens nämnder.
‒ Vanligtvis säger man inte så mycket ifall man inte blir tillfrågad, men man har rätt att delta i diskussionen, förklarar Simola, som själv sitter med på kommunstyrelsens möten.
Enligt den nya kommunallagen ska ungdomsfullmäktige ges möjlighet att påverka planering, beredning, genomförande och uppföljning i frågor som är av betydelse för kommuninvånarnas välfärd, hälsa, studier, livsmiljö, boende eller rörlighet ‒ och särskilt i frågor som är betydelsefulla med tanke på barn och unga.
‒ Trots att vuxna politiker försöker ta ungdomarna i beaktande kan det vara svårt för dem att se saker ur vår synvinkel. Ta det här med Slaggis, där är det viktigt att höra ungdomsparlamentet för det är ju ändå ungdomar som ska använda ungdomsgården, säger Simola.
Förebild från Norge
Det var i början av 2000-talet som några lokalpolitiker, med Inger Wretdal i spetsen, tog initiativ till ett ungdomsfullmäktige i dåvarande Kimito kommun.
Bo-Eric Ahlgren, som då var fritidssekreterare, säger att ungdomsfullmäktige var lite av en trend den tiden och ungdomsfullmäktige bildades i en del kommuner, däribland Kimito. Med åren avtog diskussionen, men en del kommuner fortsatte med verksamheten.
‒ Jag minns att jag deltog i ett seminarium med norska uppväxtkoordinatorn Kjell Lillestøl som ligger bakom den välkända Porsgrunnsmodellen, och tänkte att det här ska vi nog få att fungera också i Kimito, berättar Ahlgren.
Det var i Porsgrunns kommun i södra Norge som Lillestøl på 90-talet började jobba för att öka de ungas inflytande i lokaldemokratin, bland annat just genom ett ungdomsfullmäktige. Porsgrunnsmodellen har prisbelönts och spritts till många andra kommuner både i Norge och i andra länder.
Startskottet i Kimito gick våren 2003. I snart 15 år, genom kommunsammanslagningar, har ungdomsparlamentet verkat på ön.
‒ Jag anser att det är viktigt att ungdomarna tas med i beslutsfattandet. Det är de som i framtiden ska leva med det som byggs i kommunen i dag, säger Ahlgren.
Inblick i politiken
Hur får man ungdomar att intressera sig för lokademokrati? Enligt Bo-Eric Ahlgren går intresset för ungdomsparlamentet i vågor. Ibland är ungdomarna mer engagerade, ibland mindre. Det hör till, menar han.
‒ Vi fick ändå en ganska bra start på ungdomsparlamentet. Vi deltog i en del internationella läger och annat roligt, och det väckte intresse, minns han.
‒ Ungdomarna växer in i rollen, och engagerar sina vänner. De äldre ledamöterna är förebilder för de yngre, och så rullar det i bästa fall på, säger Jaana Eriksson.
Det underlättar också att mötena håll på skoltid, menar hon.
Många av Kimitoöns tidigare ungdomsledamöter har också fortsatt i politiken, både på lokal och nationell nivå.
Erin Lindblom, som nu inleder sitt tredje år i Kimitoöns ungdomsparlament, säger att arbetet har öppnat hennes ögon för hur beslutsfattandet i kommunen fungerar.
‒ Det är otroligt lärorikt. Och det är roligt att vi kan ge utlåtanden och påverka i frågor som berör oss.
Olivia Numminen håller med. Det här är hennes andra år ungdomsparlamentet.
‒ Det är en helt annan sak att själv delta än att läsa om det i skolan, säger hon.
Möjlighet att förbättra närmiljön
Ett av ungdomsparlamentets viktigaste uppdrag är att hålla i trådarna för det så kallade Islaparlamentet som ordnas varje höst.
Islaparlamentet går ut på att barn och ungdomar från hela Kimitoön får komma med egna idéer om hur man kan förbättra av närmiljön för ungdomar. För ändamålet ger kommunen ungdomarna 10 000 euro.
‒ Tanken är att ge barn och ungdomar större möjligheter påverka sitt närsamhälle, säger Bo-Eric Ahlgren.
Ungdomsparlamentet går igenom ansökningarna och sållar ut de bästa. Det kan handla om någon som vill låta bygga en ny grillplats, skaffa nya idrottsredskap och leksaker till skolgården, eller om mer vilda förslag som att inreda något av kommunens gamla fastigheter till ett spökhus. I fjol fick man in över 60 ansökningar.
De utvalda förslagen tas sedan till Islaparlamentet där representanter från kommunens alla skolor röstar fram vinnarna.
‒ Det är kanske själva processen som är det mest värdefulla. Att ungdomarna får fundera och välja alternativ som gynnar så många som möjligt, säger Ahlgren.
Han framhåller att 10 000 euro är ganska mycket pengar för en kommun i Kimitoöns storlek.
‒ Det är någonting som våra ungdomar är väldigt stolta över. På alla anskaffningar sätter vi också Islaparlamentets klistermärke så att alla ska se att det är något som ungdomarna har åstadkommit, säger Ahlgren.
