Åbolands vårdbolag sjösätts inte än

Bollarna är ännu uppe i luften för det åboländska vårdbolaget. Regeringens har gett reformen ett år tilläggstid, men samtidigt har slopandet av bolagiseringskravet på den offentliga vården också fört hela processen flera steg bakåt, och de måste nu tas om.

Text & foto: Mathias Luther

Riksdagens grundlagsutskott konstaterade i slutet av juni att de nya landskapen inte kan förpliktigas att bolagisera sin egen hälso- och sjukvård i den utsträckning regeringen tänkt. Samtidigt uppmanade grundlagsutskottet regeringen att förlänga tidtabellen för vårdreformen.

En vecka senare beslöt regeringen omarbeta lagförslaget och samtidigt ge reformen ett år mera tid, så att den träder i kraft 2020 istället för 2019.

Men blev det enklare för kommunerna? För Åboland?

Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén som är ordförande för den svenskspråkiga sektionen för beredningen av vårdreformen i Egentliga Finland säger att det snarast blivit krångligare.

– Vi hade en idé som utgick från de befintliga lagförslagen: ett bolag med en ganska bred verksamhet som samlar allt det här [social- och hälsovård på två språk], ett koncept att försöka få politisk förståelse för. Nu är det nästan som att börja om från noll.

– Då centrala delar som gäller bolagiseringen ändras kommer det att ha konsekvenser för en stor del av lagstiftningen, befarar Nygrén.

Ett år till är procentuellt mycket om man från början hade ett och ett halvt, men absolut sett är två och ett halvt år knappt tilltaget för att starta upp ett bolag.

– Erfarenheterna visar att det brukar ta 3-4 år att trimma verksamheten, säger Nygrén.

Reijo Grönfors som är chefsöverläkare och vd på affärsverket Åbolands sjukhus är mera optimistisk.

– Jag tycker att det till den delen är lättare att planeringen fått mera tid.

– I själva kärnan har inte mycket förändrats. Jag ser fortfarande en modell som kunde vara sådan att bashälsovården och specialistvården på basnivå integreras.

Grönfors har skjutit upp sin egen pensionering från i år för att kunna göra en insats i reformen. Han hoppas ändå kunna vara med så länge att målet hägrar för den åboländska vårdorganisationen.

Men nu står marschen stilla, för lagstiftningen är inte klar. Reformarbetet i Egentliga Finland gick därför i standby-läge på sommaren.

– Vi har skjutit upp alla möten till september, för det är inte någon idé att ha möten då man inte vet man skall besluta om, säger konsulten Marcus Henricson som representerar Kimitoön, Pargas, Åbo stad och Åbolands sjukhus i en av de mest centrala reformarbetsgrupperna.

Mera än ett sjukhus

Diskussionen om ett vårdbolag startade för flera år sedan trevande kring olika modeller för att kunna bevara och utveckla Åbolands sjukhus. Nu, säger Patrik Nygrén, handlar det om mycket mera än Åbolands sjukhus.

– Det är bara en liten del av [det kommande] bolaget. I första hand handlar det om social- och hälsovården.

– Det viktigaste syftet har varit att se till att kompetensen att ge vård på båda inhemska språken hålls samlad i en och samma organisation. Nu finns den i Pargas stad, i Kimitoöns kommun, inom en del av specialistvården, på Åbolands sjukhus och till en liten del i Åbo stads hälsovård.

– Vi vill samla personalen och kunnandet i en och samma organisation så att den inte skingras för vinden.

– Vi vill ha en stark organisation som också i praktiken kan ge vård på svenska.

Att utrusta en expedition

Men eftersom staten tar bort kommunernas ansvar (och pengar) för att sköta social- och hälsovård från och med den första januari 2020 så kan kommunerna i Åboland bara göra förberedande arbete på bolaget. Hur det verkligen klarar ekonomin och att attrahera personal, kunder och patienter kan man inte påverka. Det blir lite som att utrusta en expedition som man bara kan önska lycka till på färden.

– Ingen kan säga precis hur ett framgångsrikt vårdbolag ser ut i 2020-talets Finland, säger Nygrén.

Tanken är att bolagets alla aktier övergår till landskapet.

Och vad händer om landskapet inte vill ha det?

– Vi jobbar inte emot landskapet, vi söker en lösning för landskapet, säger Nygrén.

– Det är inte frågan om att cementera en servicestruktur, det skulle inte vara ansvarsfullt. Vår utgångspunkt är att tillgodose den språkliga aspekten, säger Nygrén.

– Vad jag vet har inte andra kommuner varit proaktiva så som vi.

Men på Egentliga Finlands landskapsförbund – det ”gamla” landskapet, inte det nya – skulle direktör Kari Häkämies inte vara överraskad om flera kommuner kan vilja påverka vården också efter reformen.

– Kommunerna kan göra dyra avtal som de sedan vill att landskapet övertar, konstaterade Häkämies under en pressinformation i juli.

Sådan ”deloptimering” har kommunerna övat sig med under kommunfusionernas år.

På sjukvårdsdistriktet som också kan ses som embryot till det nya landskapet – eller åtminstone den ena cellen – är direktör Leena Setälä mera sval angående Åbolands möjligheter att autonomt utveckla tvåspråkig specialistvård.

Hon stöder sig på lagen. Förändringen av jourbestämmelserna i början av 2017 betyder att alla operationer under anestesi måste vara på ett centralsjukhus ansvar.

– Åbolands sjukhus kirurger kan inte operera och sedan överlåta ansvaret åt ÅUCS team då deras enda gemensamma nämnare är sjukvårdsdistriktets direktör. Det måste finnas en verklig integration av vårdpraxis och personal, säger hon.

I förlängningen betyder det att den kirurgiska personalen i hela distriktet är ÅUCS personal, inte till exempel Åbolands sjukhus.

Men man kan använda Åbolands sjukhus färdiga svenska miljö genom att föra en del specialistvård från ÅUCS dit, säger Setälä. Främst gäller det polikliniska mottagningar, men möjligen också narkosoperationer.

Sjukvårdsdistrikten får upprätthålla dygnet-runt-jour, som är förutsättningen för operationer på maximalt två platser, och Egentliga Finland har valt att ha dem i Åbo och Salo. Då blir Åbolands sjukhus korta avstånd till ÅUCS stamsjukhus ett halmstrå: jouren på stamsjukhuset kan anses gälla också patienterna på Åbolands sjukhus, liksom de gäller ÅUCS eget kirurgiska sjukhus som ligger ett par kvarter ifrån Åbolands.

– Men någon konkurrent i specialistvården vill vi [ÅUCS] inte ha, säger Setälä.

Språkbad i Åboland

Det allra bästa sättet att tillgodose vård på svenska är att träna upp personalen på ÅUCS, menar hon. Det görs redan: konversationskurser i svenska är mera populära än någonsin.

– Personalen har också hittat på roliga saker som diskussionsgruppen ’fika på svenska’, säger hon.

– Man kan ha små hjälpmedel, som de aktuella ordlistorna hängande på kafferummets vägg.

Dessutom används nu Åbolands sjukhus som språkbad för personalen från distriktets övriga delar. Men det är förstås ett arrangemang som fungerar bara så länge Åbolands sjukhus finns och fungerar.

För ett par år sedan planerade distriktet och Åbo stad att låta flytta hela Åbolands sjukhus verksamhet till ett nybygge på stamsjukhusets område. Men den tanken väckte kompakt motstånd i Pargas och på Kimitoön. Planen övergavs, och nu kommer det istället ett nytt psykiatriskt sjukhus på tomten.

– Det visade sig också att det inte går att skapa någon ’svensk’ bäddavdelning. Det skulle kräva alltför många slags medicinska kompetenser. Nattsköterskan borde kunna allt från tåoperationer till hjärnkirurgi, säger Setälä.

På sjukhusgolvet – Åbolands sjukhus – skriver personalen under målet med tanken på ett åboländskt vårdbolag.

– Det är nog viktigt att den språkliga kompetensen hålls samlad, säger sjukskötare Anders Grönroos.

– Man märker ju hur svårt det är att faktiskt sköta sina ärende på svenska till exempel hos polisen.

Men hur bolaget kommer att fungera ur personalens synvinkel vet han inte ännu.

– Vi har mest hört rykten.

Om det blir ett bolag som omfattar också vårdcentralerna i kommunerna så är det inte så omvälvande.

– Vi har redan nu mycket samarbete med hälsocentralerna, säger Grönroos.

Konsulten Marcus Henricson säger att personalen både varit och kommer att vara med i reformarbetet.

Han poängterar att hans eget arbete inte går ut på att sitta bakom ett skrivbord och författa en rapport. Henricson sitter till exempel med i den betydelsefulla arbetsgruppen kring produktionen av hälso- och sjukvård som representant för de åboländska kommunerna och Åbolands sjukhus. Arbetsgruppen leds av Setälä.

Han jämför hela jobbet med vårdreformen med att bygga om ett flygplan i luften.

– Det är funktioner som måste fungera varje dag för de är livsviktiga för befolkningen. Man skall skruva lös delar och sedan skruva fast dem på ett annat ställe men planet skall hela tiden hållas i luften.

Blev det lättare efter grundlagsutskottets och regeringens beslut? I alla fall blev tidtabellen lite mera mänsklig, säger Henricson.