Kommunpodden: Minoritetsnämnder måste ha riktiga uppgifter
– Minoritetsnämnderna måste ha riktiga uppgifter. Man kan inte bara sitta och prata lite utan att någon lyssnar, då har nämnderna ingen betydelse. Det säger Linnéa Henriksson, som forskar och undervisar i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi, i en podcast med Kristina Wikberg.
Kommunpodden 13.04.2015 | Ladda ned MP3 (9 Mb)
Under våren kommer Kulturfonden att ge ut en bok som går under arbetsnamnet Finlandssvenska vägval. I boken har Henriksson skrivit ett kapitel där hon undersöker språk i strategier och ställer frågan om det spelar någon roll vad det står i strategierna med tanke på svensk service.
Henriksson har gått igenom strategidokumenten i svensk- och tvåspråkiga kommuner på fastlandet, statliga och regionala myndigheter samt regionförvaltningsverket, sjukvårdsdistrikten och landskapsförbunden.
– Sammantaget kan man säga att det står väldigt lite i strategierna gällande språket och det som står hänger inte nödvändigtvis ihop med hur det fungerar i praktiken.
Hur ska man skriva om språket i strategierna?
För att betraktas som strategiska, måste uttalanden om språk i organisationernas strategier:
- innehålla en utfästelse om service på både svenska och finska
signalera medvetenhet om att språken utgör modersmål och därmed formar identitet och kultur - innehålla insikt om att tvåspråkighet inte fungerar av sig självt, genom någon form av problematisering av situationen: lyfta fram områden som fungerar bra och modigt erkänna de områden som fungerar sämre
- ha insikt om att tryggandet av minoritetens språkliga rättigheter kan behöva särskild uppmärksamhet, särskilda system och organisering på språklig grund, både på lokal och på regional nivå
- ha beredskap att formulera ett explicit ansvar för språklig service
notera både minoritetens och majoritetens perspektiv samt relationerna dem emellan, samt - innehålla en plan för hur strategin skall användas, kommuniceras och uppföljas. En strategi som ingen känner till bryr sig ingen om
Läs mer: Sammanställning av kommunernas och samkommunernas strategier om språk
Som exempel berättar Henriksson att flera kommuner beskriver sig som tvåspråkiga utan att skriva ut vad de avser med det.
– Ändå har vi väldigt olika uppfattningar av vad tvåspråkighet innebär. Olika människor avser olika saker. En del uppfattar det som självklart att all verksamhet ska fungera på båda språken, andra inte, säger Henriksson.
– Men majoriteten av kommunerna har inte diskuterat vad det innebär att vara en tvåspråkig kommun.
Bakgrundsanalys saknas
Det är egentligen en så kallad bakgrundsanalys som Henriksson menar att fattas. Vi behöver veta vad som saknas för att kunna arbeta mot och uppnå mål.
Hon lyfter ändå upp t.ex. Vanda som ett positivt exempel. Där har man strategiska dokument i vilka man har gått igenom vilka mål den tvåspråkiga servicen uppnår och var det skulle krävas förbättringar.
– Det är en ärlig bedömning av läget och vad som borde göras.
Henriksson har också tittat närmare på olika minoritetsnämner och säger att man i framtiden klarare borde definiera minoritetsnämndernas funktioner och uppgifter. Det här är i synnerhet viktigt med tanke på en kommande vårdreform där just minoritetsnämnder har föreslagits värna om den svenskspråkiga servicen.
– Kännetecknande har varit att man har skrivit in att de ska finnas, men inte funderat på vad de ska göra, säger Henriksson.
– Om de här konstruktionerna ska lyckas behöver det nog finnas en tydligare koppling till vad man tänker att de ska ha för befogenheter. Någon måste också lyssna på vad de säger. Om lyssnadet inte finns inbyggt i de beslutande organen som sitter på resurserna, så har inte minoritetsnämnderna tillräcklig betydelse.
