Hot och trakasserier är vardag för en fjärdedel av alla förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna visar en undersökning som gjorts vid Finlands Kommunförbund. Sannfinländarna, SFP och De gröna upplever mer hot och trakasserier än de övriga partierna.

Undersökningen visar att synliga beslutsfattare som ledande tjänstemän eller medlemmar i kommun- och stadsstyrelserna oftare upplever hot och trakasserier än de som sitter i fullmäktige eller nämnder.

Undersökningen är en del av Kommunförbundets forskningsprogram ARTTU 2.

Janina Andersson.

Janina Andersson, De gröna, är tidigare riksdagsman och sitter numera i stadsfullmäktige i Åbo. Hon håller med om att synliga politiker får utstå mer än andra.

– Sedan jag slutade i riksdagen har det blivit mycket lugnare. Numera ringer inga fyllon till mig klockan 3 på natten och det är skönt, säger Andersson.

Utredningen visar att 36 procent av de ledande tjänstemännen i kommunen och 33 procent av de som sitter i kommunstyrelsen har upplevt hot eller trakasserier. Av de som sitter i fullmäktige är motsvarande andel 24 procent och bland dem som sitter i nämnder 13 procent.

– Enkäten var riktad till en bred grupp förtroendevalda och lyfter på många sätt fram tudelningen inom kommunalpolitiken. De ledande tjänsteinnehavarna och en liten grupp av de förtroendevalda, främst ordförandena och kommunstyrelsen, fungerar som kommunens ansikten utåt. De övriga förtroendevalda är ganska okända för den stora allmänheten, säger Siv Sandeberg från Åbo Akademi, som är forskaren bakom undersökningen, i ett pressmeddelande från Finlands Kommunförbund.

”Taliban, fascist och språkrasist”

Oftast handlar hoten om osaklig kritik i media eller annan form av verbala hot. Hot om fysisk misshandel är ovanligare.

img_20160816_082616
Liane Byggmästar.

Liane Byggmästar, SFP, är styrelseordförande i Kronoby.       Efter åtta år i politiken är hon van vid elaka kommentarer framför allt på nätet.

– Jag har blivit kallad taliban, fascist och språkrasist. Inte är det roligt men jag har vant mig. I början hade jag ett behov av att bemöta den osakliga kritiken och tillrättavisa dem som skrev fula saker, men med tiden har jag märkt att det inte lönar sig, säger Byggmästar.

Trakasserierna handlar ofta om att den som trakasserar upplever att beslutsfattarna fattat fel beslut i någon fråga. Vindkraft, uppsägning av kommundirektören eller beslut om att öppna asylmottagning är exempel på frågor som får mycket synlighet och också leder till osakligt bemötande.

En gång fick jag ett meddelande per e-post om att jag borde avrättas bakom bastun. Jag skrev tillbaka och önskade skribenten välkommen med och basta.

Andersson minns att responsen var störst just då hon uttalade sig i positiva ordalag i invandrarfrågor, t.ex. på sin blogg.

– Då kunde jag få hemska meddelanden om vad folk önskade att invandrarna skulle göra med mig. Sådant kan man nog förlora nattsömnen över.

Idag är det framför allt under fullmäktigemötena som Andersson tycker att stämningen kan bli hätsk. Och när Andersson talar svenska i offentligheten.

– Då kan det komma någon enstaka person och skrika att ”I Finland talar vi finska” men det är mer otrevligt än ett riktigt hot, säger Andersson.

Av partierna upplever Sannfinländarna (32,8 procent), SFP (25,2 procent) och De gröna (24 procent) mest hot och trakasserier.

Liane Byggmästar är inte förvånad.

– Miljöfrågor väcker ofta starka känslor och aktiverar motpoler och när det gäller SFP finns det säkert de som irriterar sig på att partiet alltid lyfter upp språkfrågor.

Mika Raatikainen.

Mika Raatikainen, Sannfinländare är riksdagsman och sitter i stadsstyrelsen i Helsingfors. Han är inte heller förvånad över att just de här partierna toppar statistiken. De har alla en ganska speciell framtoning och är därför lätta att reta upp sig på.

Raatikainen har själv upplevt hot. Oftast har det handlat om hotfulla e-postmeddelanden. Ingen har kommit fram till honom på torgtillställningar eller liknande.

– En gång fick jag ett meddelande per e-post om att jag borde avrättas bakom bastun. Jag skrev tillbaka och önskade skribenten välkommen med och basta. Sedan hördes aldrig något mer, berättar Raatikainen.

Viktigt inte stå ensam

Han tror att hot och trakasserier kan påverka arbetsmotivationen på olika sätt hos olika beslutsfattare.

– En del tänker säkert att det inte är värt att arbeta med politiska frågor om hot och trakasserier är priset man får betala. Andra kan bli ännu ivrigare och tänka att ”mig ska minsann ingen hota”, säger Raatikainen.

En som kan triggas av den osakliga kritiken är Liane Byggmästar.

– Ibland får jag en känsla av att kritikerna försöker psyka mig genom att säga saker i stil med ”du kommer aldrig att bli invald igen när du fattar så dåliga beslut”. Men det triggar mig snarare att verkligen ställa upp och visa att de har fel.

Andersson menar för sin del att hoten och trakasserierna är lättare att uthärda då man inte står ensam.

– Det är viktigt att ha partiet i ryggen och veta att vi alla drar åt samma håll. Då är det lättare att orka jobba med substansfrågor också fast kritiken kan vara osaklig.

Ibland får jag en känsla av att kritikerna försöker psyka mig genom att säga saker i stil med ”du kommer aldrig att bli invald igen när du fattar så dåliga beslut”.

När läget var som värst var Andersson tvungen att stänga av kommentarsfunktionen på sin blogg. När folk kunde kommentera anonymt hävde de ur sig vad som helst.

– Jag hoppas att folk skulle komma ihåg att vi alla är människor och behandla varandra så som de själva vill bli behandlade, säger Andersson.

Både Andersson, Byggmästar och Raatikainen påpekar att det är viktigt att alltid polisanmäla hot och trakasserier.

 

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *