Samma modell passar inte alla
Jag träffade kollegerna från huvudstadsregionen på Haltia, naturcentret som finansieras av staten och kommuner i huvudstadsregionen. Haltia doftar fortfarande, efter två år, av färskt trä. Panoramafönster inbjuder till suggestiv beundran av den storslagna naturen i Noux nationalpark utanför. Byggnaden och utställningen talar till alla sinnen.
Över lunchen kom vi ändå in på ett helt annat tema, regeringens strukturreformer. Pengarna tryter, reformer behövs, var en tråd i diskussionen. Det går för snabbt utan utredning och utan att kommunerna hörs var en annan tråd i diskussionen.
Vad händer med elevvården om vårdreformen åtskiljer inte bara hälso- och sjukvården från kommunerna utan även det sociala området och kuratorer och psykologer som jobbar i skolorna? Sektoriseras vårt samhälle ännu mer eller hittar vi nya fungerande samarbetslösningar? För en liten kommun där det tvärprofessionella samarbetet varit aktivt och nära känns det här som en försämring. Hur står en eventuell ny sote-reform i förhållande till den besvärliga elevvårdslagen som trädde i kraft i augusti i fjol? Förändras allt igen? Blir det sämre, bättre, dyrare?
Reformen på andra stadiet avhandlades också. I huvudstadsregionen minskar inte årsklasserna, tvärtom, de unga blir fler och väggarna kommer emot i regionens gymnasier. De flesta har redan den optimala storleken 500 studerande eller mer och en sammanslagning skulle inte ge den önskade inbesparingen. Reformens tanke att få mer kvalitet för pengarna fungerar helt enkelt inte i huvudstadsregionen. De svenska gymnasierna är mindre, men å andra sidan färre och som en följd av avstånden kan man anse att de behövs. Samtidigt kan man tänka annorlunda, en större enhet har alltid mer resurser och fler möjligheter.
Jag kom till Grankulla för två år sedan samtidigt som nettobudgeteringen infördes hos oss. Rektorer och andra chefer bär budgetansvaret själva. Sista raden i budgeten är bindande, i övrigt avgör rektor var resurserna behövs mest. Nu kan vi säga att erfarenheterna är goda. Kostnadsmedvetenheten har ökat, vi blir mer benägna att hitta fiffiga nya lösningar. Kort sagt vi får mer för pengarna.
Det är på den här punkten som de stora nationella reformerna ibland slår fel. Samma modell passar inte alltid alla kommuner lika bra. Besluten ska fattas så nära verksamheten som möjligt.
Naturcentret Haltia: http://www.haltia.com/hem/#&panel3-5
