Fredsmäklaren Ahtisaari
President Martti Ahtisaari har tillsammans med en representativt tillsatt styrgrupp gjort ett handlingsprogram för ett Finland med två levande nationalspråk. Programförklaringen avslutas med orden ”Finland står inför ett vägval”.
Ahtisaari vill ha en mobilisering på bred front och en ökad förståelse för ett mångkulturellt land, där svenskan fortfarande utgör ett starkt band till Norden. Man kräver också att den nya regeringen tar ett aktivt ansvar för att trygga de språkliga rättigheterna. För att åstadkomma detta har man arbetat fram 25 konkreta åtgärdsförslag.
En fredsmäklare och nobelpristagare är kanske det vi behöver i det ytterst spända och tråkiga språkklimat vi upplever just nu. Inför riksdagsvalet är svenskan ett centralt valtema. I yle:s valkompass svarade en majoritet av riksdagskandidaterna nekande på frågan om man skall läsa svenska i de finska skolorna. Av partiordförandena försvarar bara hälften fullt ut den obligatoriska skolsvenskan. De som stöder den obligatoriska svenskundervisningen är Samlingspartiets Jyrki Katainen, Socialdemokraternas Jutta Urpilainen, Vänsterförbundets Paavo Arhinmäki och Svenska folkpartiets Stefan Wallin. Centerns, Kristdemokraternas och De Grönas ordförande uppger sig vara av delvis samma åsikt. Sannfinländarnas Timo Soini anser att den obligatoriska svenskan ska bort.
Frågan om svenskans ställning i framtiden är dessvärre inte bara en fråga om den obligatoriska skolsvenskan, trots att den har blivit en symbol. Det är också en fråga om hur nationellt fastställda principer förverkligas i praktiken. Det är i kommunerna och samkommunerna som medborgarna möter den svenska servicen. Det är där man kan arbeta fram modeller för att få det svenska att fungera. Att man hittills inte kunnat säkra servicens språkliga kvalitet är ett stort misslyckande. Redan i två av statsrådets språkberättelser har utvärderingen lett till att man varit tvungen att medge stora brister.
I förslagen som Ahtisaari gör finns många goda tankar och idéer. Man föreslår att Kommunförbundet skall vara med och utarbeta lösningar i samband med kommunala förvaltningsreformer. Likaså föreslår man att man i arbetet med den nya kommunallagen beaktar metoder som utvecklar de språkliga rättigheterna och ökar delaktigheten bland dem som använder servicen. Språklig konsekvensbedömning, ansvariga ledande tjänstemän, skolsvenska från klass 6, patientens rättigheter, språkprogram och alternativa sätt att ordna servicen är alla konkreta åtgärdsförslag. Kommunerna har en hel del att hugga tänderna i.
Texten har ingått som ledare i Fikt 3/2011.
