Minna Lindberg: Lyssna på barn och unga

Ungdomars framtidstro påverkas av många faktorer. Vi lever i en tid av oro, såväl beträffande nationell politik och ekonomi som världspolitiska läget.

Det är mycket oroväckande att vi har en generation av unga där allt fler ser framtiden som hopplös och oviss. Denna grupp unga blir stadigt större, visar undersökningar så som skolhälsoenkäten. Tidigare åtgärder har haft varierande effekt. Den nationella ungdomsbarometern som publiceras nästa vecka kommer att ge oss en bild av nuläget. Men även om trenden ställvis varit positivare, som i den senaste finlandssvenska ungdomsbarometern som publicerades i slutet av förra året, så vet vi också att gruppen av barn och unga som upplever ångest och svårigheter med mentala hälsan, blir allt större. Det syns också tydligt i den finlandssvenska ungdomsbarometern, att unga tjejer upplever allt högre grad av ångest. Det säger sig självt att är man ångestfylld och känner hård press, kan det vara svårare att känna sig hoppfull för framtiden.

Vad kan vi då göra? Ett konkret sätt att engagera barn och unga är att skapa platser för dem i kommunen och i samhället. Platser för vardagen och utrymmen för påverkan. Kan man i kommunen öppna skolans utrymmen för ungdomarna – utanför skoltid? Ett annat sätt att skapa plats för gemenskap är genom ungdomsarbetet. I Tammerfors finns en fin modell, där man öppnat en ungdomslokal i samband med ett köpcenter. De erbjuder lågtröskel verksamhet för alla ungdomar och ger plats för ungdomar att mötas och umgås – med vuxna som finns tillgängliga som stöd vid behov. Tjänsterna i kommunen behöver alltså göras med och för ungdomarna.

Det handlar också om barnens och ungas närmiljö – skolorna och småbarnspedagogiken kan jobba med små åtgärder i vardagen. Jag tänker att en av skolans viktigaste uppgifter är att skapa samhörighet bland eleverna. Det är i skolan våra ungdomar möts – av andra ungdomar och av vuxna. Och jag tror att genom att skapa samhörighet och gemenskapskänsla, kan vi åtminstone mota en del av illamåendet. Kommunförbundet har också föreslagit en modell med rehabiliterande undervisning för studerande, som behöver mer stöd i skolgången på andra stadiet, än vad nuvarande strukturer möjliggör. Vi måste göra allt för att hålla ungdomarna på skolstigen, så de får en examen och möjlighet till fortsatta studier. Gruppen sk NEET ungdomar (not in empolyment, education or training) får helt enkelt inte bli större. Det är också en målsättning som kommissionen ställt på Europeisk nivå. Och här kunde vi Finland vara bäst i klassen och få bättre statistik – och den vägen bättre framtidsutsikter för våra ungdomar.

Stora och små åtgärder behövs. En viktig åtgärd är att barnens och ungas röst måste höras i beslutsfattandet. Vi behöver alltså också unga kandidater i kommunalvalet. Dessutom är det oerhört viktigt att det i kommunen skapas andra sätt att påverka. Det har redan under flera år funnits kommuner, som ökat på ungas delaktighet på olika sätt än endast formella val. Dessa behöver lyftas upp tydligare. Ansvaret för att barn och unga hörs och har möjligheter till påverkan, ligger hos oss vuxna. Det är vi som ska skapa plattformar – tillsammans med barnen och unga. Konsekvenserna av många beslut som fattas nu, kommer de yngre generationerna att få leva med. Därför måste även de som inte har en formell röst i samhället höras och engageras – nu!