Johanna Lindholm: Vem läser de svenskspråkiga utlåtandena?
Vi måste ändå tro på att någon läser de svenskspråkiga utlåtandena och att det är möjligt att delta och påverka också på svenska, skriver Johanna Lindholm. Arkivbild: Helsingfors stad.
Höranden i samband med lagberedning ska ordnas så att de språkliga rättigheterna förverkligas. Men har en svenskspråkig remissinstans eller privatperson faktiskt samma möjligheter att påverka lagberedningen som en finskspråkig?
Justitieministeriet håller som bäst på att revidera anvisningen för hörande vid lagberedning. Utkastet till anvisning innehåller bland annat information om höranden i olika skeden av lagberedningen och vad som ska beaktas när lagförslag skickas på remiss. Där finns också information om användningen av svenska och om Ålands ställning.
Något förenklat kan man säga språklagen och Ålands självstyrelselag förutsätter att betänkanden och utkast till regeringens propositioner ska publiceras i sin helhet på både finska och svenska om de har stor betydelse för den svenskspråkiga befolkningen eller särskild betydelse för landskapet Åland. I övrigt tillåter lagstiftningen att betänkanden och utkast till regeringens propositioner publiceras endast på finska, men med ett sammandrag på svenska. Dessutom ska förslag till paragrafer publiceras på svenska.
Det är dock inte riktigt så enkelt. Både riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådets har behandlat språket i betänkanden och lagförslag i förhållande till språklig jämlikhet, påverkningsmöjligheter och Åland. Till exempel har justitiekanslern i ett avgörande från 2019 (OKV/16/50/2018) betonat att syftet med höranden är att förverkliga olika intressenters och allmänhetens möjlighet att delta och påverka på lika grunder i beredningen av det ärende som är på remiss. Enligt justitiekanslern förutsätter det här att utlåtandebegäran och utkastet till regeringens proposition finns att tillgå på både finska och svenska, även om lagförslaget inte anses ha stor betydelse för den svenska befolkningen eller för Åland.
I praktiken har hörandeförfarandena ofta varit lite problematiska för svenskspråkiga remissinstanser med avseende på tillgång till svenskspråkigt skriftligt material och muntliga höranden på svenska. Åland kämpar ofta med att få tillräckligt med information på svenska för att kunna ge utlåtande om lagförslag som berör dem. Dessutom publiceras ofta den svenskspråkiga översättningen senare än den finska, varmed remisstiden förlängs för dem som ger utlåtande på svenska. Det förekommer att organisationer funderar på om det är bättre att bara läsa det finskspråkiga materialet och skriva utlåtanden på finska. De är oroliga över att utlåtandena inte beaktas i lika stor utsträckning, om de lämnas in flera veckor senare. Och dessutom är skrivna på svenska.
Det är en svår balansgång. Å ena sidan måste det vara möjligt för en svenskspråkig aktör eller privatperson att delta och påverka på lika villkor som finskspråkiga. Å andra sidan tampas lagberedarna med enorm tidspress och bristande resurser, vilket förstås syns i tillgången till och kvaliteten på översättningarna. Det handlar om att balansera olika värderingar mot varandra och prioritera rätt. Eller fel.
Vi måste ändå tro på att någon läser de svenskspråkiga utlåtandena och att det är möjligt att delta och påverka också på svenska. Om vi inte tror på det vi gör, vem ska då göra det?
