Från nya tidningen: Många likheter mellan journalister och kommunikatörer, men perspektivet är ett annat

Nu finns mera tid för familj, vänner och kära hobbyer. Kommunikationsproffset Margareta Björklund fixar växthuset. Foto: Privat.

Om vikten av kafferaster med arbetskamraterna och kreativ energi. Margareta Björklund minns en karriär som journalist och kommunikatör.

1) Vad gör en kommunikatör och hur skiljer sig arbetet från journalistens?

– Läsarna ger journalisten uppdraget. En kommunikatörs perspektiv är den organisation som hen jobbar för. I praktiken har min uppgift också varit att hjälpa journalister ta fram fakta. De gräver och granskar och när de behöver hjälp av oss på Kommunförbundet fortsätter jag att gräva. Så nog finns det en hel del likheter!

2) Du var tidigare chefredaktör för ÖT. Vad överraskade dig med karriärbytet?

– Efter att ha arbetat i Norge vid Bergens Tidende, ett mediehus som satsade pengar på journalistik, landade jag i Finland och HSS Media i ett medielandskap i stark förändring. Resurserna minskade och jag deltog i många samarbetsförhandlingar. Jag är en person som vill bygga upp och utveckla och då möjligheten öppnades att börja på Kommunförbundet och utveckla Kommuntorget tog jag den. Aktualiteten, uppdateringarna och expertisen bland Kommunförbundets sakkunniga är något som imponerade på mig. Våra experter vet vilken lagstiftning som är het och känner till de senaste vändningarna i politiska diskussioner innan det blir rubriker i tidningarna.

I jobbet ingick tätt samarbete med kommuner och medier. Bild: Kommunförbundet.

Kommunikationsproffs

Tidigare journalist och chefredaktör inom HSS Media. Avgick i september med pension från posten som svensk kommunikatör vid Kommunförbundet.

Familj: Man och två utflugna, vuxna söner.

Gillar: Kommuner, språk, litteratur och musik.

3) Hur tycker du att arbetslivet utvecklats de senaste 5–10 åren?

– Nog är det väl coronapandemin vi minns, och alla möjligheterna att jobba på distans som plötsligt fanns. Tekniken var långt färdig och det hjälpte – rätt så fantastiskt alltså. De där riktigt härliga minnena från arbetslivet handlar dock om att man varit tillsammans på arbetsplatsen, kanske har man grävt och lyckats ta fram en nyhet, jämfört med alla dagarna vid skrivbordet ensam på distans. Det är inget att minnas. Alla människor som i dag kommer in i arbetslivet på distans, hur kommer deras jobbminnen att se ut?

Visst prenumererar du? Om inte så klicka här och beställ.

4) Hur synliggörs bäst den svenskspråkiga verksamheten vid Kommunförbundet?

– Bäst syns vi då vi är proffs. När vi är bäst på svenska frågor. Bäst på Svenskfinland och Åland. Då vi har kontakterna och relationerna och vet vad det är att vara en skärgårdskommun eller tvåspråkig kommun. Och är man minoritet så kan inte man bara sitta snällt och vänta tills någon frågar vad tycker du? Egen initiativkraft är viktig för alla minoriteter.

5) Nu får du mycket fritid, eller får du? Vad ska du göra för skoj?

– Jag har jobbat på tåget mellan Jakobstad och Helsingfors i snart tio år så det gäller att landa tillbaka i hemstaden och den sociala miljön här. Visst har jag hållit kontakt med mina vänner, men nu finns jag här i vardagen så vi behöver inte planera tre veckor på förhand när vi ska ses. Sedan har jag ett barnbarn som nyligen flyttade med sin familj från Sverige till Norge. Där tänker jag att jag vill hålla en god kontakt med honom så att han ska komma ihåg sin farmor. I höst ska jag känna efter hur den nya tillvaron blir och efter det engagera mig volontärt. Just nu bekantar jag mig med Arbis och Työväenopistos kursutbud. Kanske hinner jag med lite mera spanska i vinter!