Egentliga Finland kavlar upp ärmarna
Idag har vi skrivit en bit historia för svensk integration i Egentliga Finland. Vi har samlats för att diskutera frågan med representanter från NTM- centralen, Arbets- och näringsbyrån, regionala invandrarkoordinatorer, Luckan i Åbo, Arbis, Skärgårdens Kombi samt bildningsschefer från Pargas och Åbo. Vi har benat ut behov och regionala utmaningar, sysselsättning och risk för marginalisering.
Det står klart att den svenska integrationsvägen i Åboland är icke-existerande. Nu menar jag den officiella med integrationsutbildning för vuxna och förberedande undervisning för barnen. Det var vi alla överens om. Men det finns en öppning. Att chefen för NTM- centralens invandrarfrågor ställer sig positivt till att upphandla en svensk integrationsutbildning och påpekar att vi måste se mera individuellt på kunderna på Arbets- och näringsbyrån är ett strategiskt viktigt uttalande. Pargas vittnar om att det finns en efterfrågan för svensk integrationsutbildning eftersom närsamhället och de flesta frivilliga talar svenska.
Nu gäller det för Åbolands aktörer att kavla upp ärmarna och synliggöra de svenska strukturerna (skolorna, högskolorna i regionen, föreningar, sysselsättning). Och att träffas och nätverka och bygga upp en svensk integrationväg. Integration är mera än sysselsättning och speciellt den sociala dimensionen av integrationen stöds av svenska integrationsmöjligheter i regionen.
När vi träffas i mars nästa år ska vi se hur långt Åboland har kommit. Kanske är ärmarna uppkavlade, kanske har vi en konkret plan för integrationsutbildningen, kanske spaden är i jorden och tjänstemän har vetskap om de svenska strukturerna och behoven och vi kan börja leda in personer på den svenska vägen.
