Tommy Pohjola: Besvikelsen tydligare än framgången
Det är ett privilegium att jobba som journalist på en valvaka. Smyga i kulisserna, kika på arrangemangen, tjuvlyssna på mer eller mindre viktiga samtal mellan politiker och deras medhjälpare, snappa upp konversationer mellan journalistkollegorna och framför allt se på första parkett samma intervjuer som kablas ut i tv och radio.
Läs mera: Riksdagsvalet 2023 – den politiska kartan ritas om, borgerligt som gäller
Lilla parlamentet i centrum av Helsingfors kryllade på söndagen av journalister från Lahtis och Norge, från Italien och Tyskland. Intresset för det nya Nato-landet Finlands riksdagsval var och är stort. Hur skulle det gå för rockstjärnan Sanna Marin? Hur stark är högervinden?
Hur det än är med väderprognoserna så fortsätter debatten om de viktiga sakerna under nästa fyra års period. Skolorna och ungdomars välmående bör vara modell högprio. Trygghet och tillgången på vård är inte långt efter. Kulturen, då? Självfallet betydande. Listan är aldrig färdig men nästan alltid lika lång.
Maria Ohisalo från De Gröna kom till riksvakan uppenbart nedstämd. Hon kände nog på sig hur det skulle gå och det syntes på henne på långt håll. KD:s Sari Essayah anlände till Lilla parlamentet så att säga med huvudet högt på skaft – här fanns inget att skämmas för, enbart bra vibbar att hämta.
Anna-Maja Henriksson i SFP kan ha känt likadant. Och hon hade rätt om valvakornas dilemma – ”hemma i tv-soffan skulle vi alla ha bättre koll.” Men nu var vi här. Li Andersson bullrade in med stort självförtroende, som på natten på Vänsterförbundets egen valvaka, utmynnade i det omedelbart legendariska konstaterandet om den tungt gnagande besvikelsen, enligt Andersson jämförbar med det lilla djurets själamörker. (”Vituttaa kuin pientä eläintä”.) På Twitter korrigerades hon av partikollegan Paavo Arhinmäki som krävde träffsäkerhet, i det finskspråkiga uttrycket är djuret en ekorre. (”Vituttaa kuin pientä oravaa.”)
Även på Centerns Annika Saarikko kunde man från första början se att hon helst sluppit den här valvakan. Vägen går nu mot oppositionens läktare.
Harry Harkimo i Rörelse nu talade mycket i telefon. Verkade inte särskilt bekymrad eller förvånad över något.
Sanna Marin var glad. Fanns orsak. Det är inte många gånger tidigare som ett statsministerparti gjort ett så gott val. Och långt in på slutrakan stod det faktiskt mellan SDP och Sannfinländarna. Och Samlingspartiet, förstås.
Riikka Purra undvek glädjefnatt och det var klokt. Samlingspartiet är nummer ett. Dessutom kan vetskapen om ett kommande regeringsansvar tynga Sannfinländarna. Även Petteri Orpo var stiligt lugn.
På måndagen och tisdagen granskar vi väljare nyheterna om dem som trillat ur och alla som kommit in. För den som slukar valnyheter finns rikligt med kanaler. Så är det i en demokrati.
Nya riksdagen samlas efter påsk och då börjar också regeringsförhandlingarna. Lycka till, allihopa.
