Minna Lindberg: Demografiska utvecklingar sätter press på kommunerna
Under årtionden har vi i Finland arbetat på olika kommun- och samhällsreformer. En del har varit något svåra att ro iland trots att behovet för att se över strukturerna varit helt klara.
Inom bildningssektorn har vi de senaste åren haft fokus på frågan kring den demografiska utvecklingen – hur ska kommunen ordna utbildningen då andelen barn och unga minskar? Någon minister pratade för ett antal år sedan om att vi alla med talkokrafter nu ska öka antalet födda barn i landet (vilket kanske inte var en lyckad strategi) för att bryta trenden. Orsaken till att vi behöver flera nyfödda är att ekvationen med kvalitativa tjänster och andelen användare och skattebetalare inte går ihop.
I förhållande till våra grannländer är vi i en ännu mer utmanande situation, både nationellt och i de olika regionerna i Finland. MDI:s Rasmus Aro, specialist på demografi, säger att Finland är de nordiska ländernas demografiska svarta får.
Det som kommer fram i MDI:s demografirapporter visar att de flesta av dem som själv föddes på landsbygden bor och föder barn i städerna.
Aro menar att det betyder att skillnaderna kommer att öka, oberoende av om det föds fler barn eller inte, då skillnaderna mellan städer och landsbygden ökar på grund av flyttrörelserna. Utmaningarna är alltså mångfacetterade.
Bildningstjänsterna står i fokus då kommunen söker sin kurs.
Kommunernas uppgifter stiftas i lag och kommunen ansvarar för att ordna tjänsterna åt sina invånare. Men hur ordna kvalitativa och mångsidiga (utbildnings)tjänster åt en allt mindre grupp människor och med allt mer utmanande ekonomisk verklighet?
Det är ett faktum att andelen barn minskar. MDI förutspår att detta kommer att ske hela 2020-talet oberoende av åtgärder. Och det betyder i sin tur att antalet barn i grundläggande utbildning minskar. Hur ska kommunen reagera på detta? Hur säkrar vi att utbildningen för eleverna är kvalitativ? Och inte alls en ovidkommande fråga är – hur reagerar staten på denna utvecklingstrend?
För att hitta den bästa riktningen behöver man fråga i kommunen: Är det här en trend som vi vill bryta och hitta en ny riktning och hur gör vi det i så fall? Eller ska vi söka lösningar för att anpassa oss och skapa tjänster enligt det?
Jag har inte svar på hur det generellt borde göras, men det är helt klart att bildningstjänsterna står i fokus då kommunen söker sin kurs. För att stöda kommunerna i detta arbete har Kommunförbundet startat ett projekt som kallas för nätverksbaserad grundskola. Inom ramen för projektet söker medverkande kommuner nya lösningar för att genom samarbete ordna grundläggande utbildning.
Samarbetet ska säkra att kvaliteten är den högsta och bästa för eleverna.
Demografirapporter visar att de flesta av dem som själv föddes på landsbygden bor och föder barn i städerna.
Läs mera om nätverksbaserade grundskolor.
Kommunernas och städernas utmaningar är väldigt olika – det kan vara fråga om tvåspråkiga områden där bildningstjänsterna ska erbjudas båda språkgrupperna, skolskjutsar och skolnätet, tillgång till ämneslärare och ämnesundervisning och möjligheter till fjärruppkopplad undervisning. Pilotområden i projektet har hittat partners i andra kommuner att samarbeta med och jobbar med att tillsammans utveckla regionala lösningar för att trygga tillgången till grundläggande utbildning. Projektet fortgår till slutet av år 2024 och (senast) efter det ser vi fram emot att kunna dela med oss av erfarenheter och kanske nya modeller för andra kommuner att ta efter.
Men även utanför projektet behöver vi ställa oss frågan – hur ska vårt samhälle se ut och hur tryggar vi den bästa skolan i landets alla kommuner?
