Oscar Ohlis: Debatten om translagen chockerar
För ett par dagar sedan godkände riksdagen den omtvistade translagen. Den gamla lagen som var över 20 år gammal har varit en skamfläck för Finland och har brutit mot mänskliga rättigheter.
Den nya lagen ger transpersoner självbestämmande rätt angående juridiskt kön och det tidigare diskriminerande kravet på sterilisation slopas. Detta är ett viktigt steg mot ett Finland där alla har jämlika rättigheter och ingen diskrimineras. Det betyder dock inte att kampen är över. Tvärtom. Den nya lagen omfattar dessvärre endast myndiga personer. Barn och unga lämnas utanför. Oberoende av ålder borde alla få rätten att vara sig själva.
Det om själva translagen. Låt mig i stället gå in på debattkulturen när reformen diskuterades. Trots att det var föga överraskande att en häftig debatt skulle uppstå är jag mycket chockad över hur vuxna, förtroendevalda politiker uttryckte sig och antagligen fortsättningsvis kommer att uttrycka sig då det kommer till mänskliga rättigheter.
Hur förklarar vi att mobbning är fel, när landets högst förtroendevalda beter sig som treåringar i en sandlåda?
Det är vita heterosexuella cis-män och Päivi Räsänen med mer privilegier än de flesta av oss, som i debatten har varit de mest högljudda. De har serverat osanningar och kommentarer som inte tål dagsljus. I min mening är detta ingenting annat än hets mot folkgrupp. Är dessa män så otrygga i sig själva att de måste slå på dem som redan ligger? Om samma hetsare vore lika engagerade i till exempel ungas psykiska ohälsa eller äldreomsorgen skulle vi ha mycket färre utmaningar i välfärdsstaten Finland.
Vi har ett ansvar mot den yngre generationen att hålla en god samtalston och visa att alla människor är av lika värde. Hur förklarar vi att mobbning är fel, när landets högst förtroendevalda beter sig som treåringar i en sandlåda? Vi ska ju leva som vi lär.
Undersökningar visar att en debattkultur som den vi har upplevt när riksdagen behandlade translagen kan vara avgörande för om medborgare ställer sig till förfogande som kandidater i demokratiska val eller inte. Människor vill inte ge sig in i politiken av rädsla för att angripas via anonyma kommentarer, hat och hot. Varför utsätta sig själv och sin familj för detta?
Mänskliga rättigheter är inte en åsiktsfråga.
Det här leder till ett demokratiunderskott, för det är oftast kvinnor eller personer som tillhör en minoritet som väljer att avstå från att engagera sig. Konsekvenserna blir att de högljuddas och privilegierades inflytande blir oproportionerligt stort. Är det då vi vill att vårt land ska utvecklas?
Lika rättigheter för transpersoner är inte bort från någon.
Mänskliga rättigheter är inte en åsiktsfråga.
