Skärgården för liten, ointressant och perifer?

När regeringen planerar och genomför en av efterkrigstidens största reformer, måste den vara noggrann med att skapa förutsättningar för att den verkligen ska lyckas. Att bara skriva en lagtext som säger vad som ska beaktas räcker inte. Man måste också skapa verkliga förutsättningar för att verksamheten ska bli det som den är tänkt att vara.

Ingen reform kommer att leda till att allt blir lika för alla. Ingen reform kommer automatiskt att släta ut alla ojämnheter och olikheter. Finland är och förblir ett land med tätorter, med glesbygd, med skärgårdsförhållanden och långa avstånd. Ingen reform kan förändra vår geografi. Och är det verkligen så att vi ska ge en mer jämlik service – ja, då måste det också ges förutsättningar för det.

Då det enligt Pargas kommundirektör Patrik Nygrén faller bort 20 miljoner i skärgårdstillägg, talar vi inte längre om småpotatis. Det är en stor summa pengar, men ett ännu större politiskt ställningstagande. Regeringen signalerar tydligt att skärgården inte är viktig, att staten inte tar ansvar och att skärgården är för liten, ointressant och perifer att bry sig om. Det här ställningstagandet har på lång sikt en mycket större prislapp än 20 miljoner.

”När modellen är viktigare än innehållet, är prioriteringarna riktigt fel.”

Det är svagt av staten –  och regeringen –  att inte lyfta upp konsekvenserna av sitt beslut. Jag vet inte om det handlar om okunskap, oförståelse eller illvilja och egentligen spelar det inte så stor roll. Resultatet är ändå lika förödande. Att skjuta över ansvaret på landskapen är fegt. Varför skulle de bidra med mer än vad de måste? Det är väl klart att det ligger i landskapens intresse att slimma så mycket som möjligt för att få pengarna att räcka till. Det är inte långsökt att förutspå att landskapen –  som kommer att styras av de stora städerna –  kommer att utgå från det egna behovet av serviceproduktion och därmed kommer de perifera behoven i skymundan. Därför är det staten –  som finansierar reformen –  som måste ställa krav samtidigt som man skapar förutsättningar för landskapen. Tyvärr är det också här det fallerar.

Finansministeriet har förklarat att målet är att skapa en så enkel finansieringsmodell som möjligt. Redan här gick det galet. När modellen är viktigare än innehållet, är prioriteringarna riktigt fel. Då finansieringsmodellens lättbegriplighet prioriteras framom invånarnas rätt till jämlik service oberoende av var i landet de bor, avslöjar regeringen sin syn: att det är viktigare med snygga exceltabeller än faktisk tillgång till vård.

Det finns ett litet hopp om en kursändring när finansministeriet uppger att man kommer att se över finansieringsprinciperna för landskapen utifrån responsen från den utlåtanderunda som pågår som bäst. Därför uppmanar jag nu alla kommuner och förtroendevalda i kommunerna att ryta till. Det är de verkliga förutsättningarna som garanterar en god service –  inte lättbegripliga finansieringsmodeller.

Läs också: Inga statsandelar för skärgård och tvåspråkighet – Nygrén: Farlig politisk signal