"Trafikplaneringen domineras av idéer från 1960-talet"
Den utsläppsfria framtiden förutsätter att alla sätt att röra sig på stadens gator beaktas. Politiskt förankrade planer med betoning på den lätta trafiken förverkligas ändå långsamt. Det säger de som Kommuntorget intervjuat.
Det är tungt att skuffa en rollator eller trampa en cykel i snömodden. Än värre känns det då snöhögarna på en trottoar eller cykelväg gör vardagen sur i en stad som lovat att ta bort dem året runt. Man undrar varför det är så här?
– Jag tycker nog att beslutsfattarna begriper hur morgondagen behöver byggas. Problemet är planeringskulturen, som ännu i dag domineras för mycket av idéer från 1960-talet. Då var det personbilen som prioriterades.
Det säger Helsingforsarkitekten Olli Hakanen.
Trafiklösningar var ursprungligen inte hans gebit men på senare år har de blivit det. Som utomstående fri planerare har han erbjudit sin hemstad och hela regionen flera omfattande planer som gynnar kollektivtrafiken, spårvägar, cyklister och fotgängare och som också beaktar parkeringar för cyklar, sparkbrädor och andra fordon vid centrala tågstationer.
Hakanen säger att han ofta fått hjälp och tips med planerna av tjänstepersoner men också stött på förändringsmotstånd som är svår att förstå.
Kritiken är hård.
– Det kan finnas en smart lösning på en trafikknut som verkligen bidrar och bygger på fakta men det blir nej bara för att någon inte vill bry sig eller för att lösningen skulle hota någons egen plan från att förverkligas. Alltför ofta är bara ett enda alternativ ordentligt förberett.
Sedan kan det gå helt galet också då dåligt genomtänkta planer förverkligas. Som i hörnet av Bangårdsvägen och Bölebron: En isolerad cykelväg från under markytan fortsätter på gatunivå bland fotgängare precis vid spårvagnshållplatser.
– Så här bygger man inte om fotgängare och cyklister på riktigt prioriteras, säger Olli Hakanen.
Därför går det långsamt
I landets sjätte största stad Åbo säger trafikplanerare Taneli Pärssinen att också han känner av ett visst tuggmotstånd i den egna organisationen.
– Jag kan ibland tycka att saker och ting förverkligas långsamt. Men i alla fall gör de det. Tror att den här min känsla beror dels på en generationsklyfta, dels på att jag själv är ännu ung och ivrig i jobbet.
Taneli Pärssinen deltar gärna och ofta i den offentliga debatten på Twitter om trafik i allmänhet och cykelkultur i synnerhet. Innan den färska diplom-ingenjören anställdes vid Åbo stad 2020 tittade han kritiskt på olika trafiklösningar i huvudstaden, bland annat övergångsställen ur en cyklists synvinkel.
Många av de mest centrala trafiklösningarna var närmast obegripligt förverkligade.
– Det ska inte få uppstå situationer där det är oklart vem som har väjningsplikt.
Den kritiska granskningen fortsätter i västra Finland samtidigt som Pärssinen kan påverka trafiklösningarna i Åbo. Riktningen, säger han, är den rätta, det vill säga det finns planer och visioner för mera och bättre gator för fotgängare och cyklister och bättre kollektivtrafik utan att glömma bilister.
– Trafiken är ett samspel, säger han.
Trafikplaneringen i Finland utgår från befintliga lösningar i till exempel i Nederländerna och Danmark som man vet att fungerar. Fakta finns.
– Vi har verktygen. Nu borde de tas i bruk. Det förutsätter en ny arbetskultur som prioriterar högre hållbara trafiklösningar.
Och när nås den?
– Jag hoppas och tror att vi talar om några år, inte årtionden, säger Taneli Pärssinen.
Nya planer redan i dag
Kommunerna har planeringsmonopol. Vid föreningen Helsingforsregionens cyklister HEPO säger verksamhetsledare Henni Ahvenlampi att hon känner trögheten i stadsplaneringen.
– Det kan vara att det är en fråga om identitet. Många som är beredda att ta hänsyn till miljön och utgår från ekonomi och verklighet kan ändå klamra sig fast vid bilen.
Det betyder att bilen anses viktig, en statussymbol som vittnar om att individen uppnått något och som man inte vill släppa.
– Det finns ändå en utbredd förståelse för att hela staden gynnas då all trafik planeras så att den är smidig och trygg för alla.
Enligt Henni Ahvenlampi utnyttjar dagens trafikplanerare metoder som tidigare användes enbart för planering av biltrafiken.
– Trafikplanerare har lärt sig att vissa metoder passar på alla trafikformer. Det är en ny slags kultur att skapa planer som växer fram. Den beaktar bättre fotgängare och cyklister.
Klimatförändringen som morot
- Utsläppen behöver minska drastiskt de närmaste åren. Därför vill staten att finländarna går och cyklar mera.
- Målet är att gång och cykelresorna senast år 2030 ska ha ökat med 30 procent.
- Målet är detsamma som i den nationella energi- och klimatstrategin.
- En ökning på 30 procent av antalet resor skulle innebära ca 450 miljoner nya gång- och cykelresor 2030 och gång- och cykeltrafikens andel av alla färdsätt vore 35–38 procent i stället för 30 procent som nu.
Det här är en artikel från Kommuntorget 1/2022. Vill du prenumerera på Kommuntorget? Gör din beställning HÄR.
