Vaccinationstvång för vårdpersonal pressar kommunerna – i värsta fall går ovaccinerad personal sysslolös
I Pargas börjar man nästa vecka föra dialog med dem i vårdpersonalen som inte tagit coronavaccin.
I slutet av december godkände riksdagen, efter omröstning, en temporär lagändring som innebär att social- och hälsovårdspersonal som arbetar med äldre och personer i riskgrupper måste vara vaccinerad mot coronaviruset. Lagändringen träder i kraft i februari och gäller fram till slutet av året.
I kommuner och inom den privata vårdsektorn jobbar man nu febrilt för att man ska kunna uppfylla lagens krav.
Miia Lindström, avdelningschef för social- och hälsovården i Pargas, säger att ändringen kom snabbt på och har lett till extra arbete. Det gäller att tolka lagen och utreda vilken personal som berörs och vilka risker som föreligger, beroende på vilka patientgrupper som personalen jobbar med.
– Kartläggningen av personalens vaccinsituation har i sig lett till tolkningar: hur ska uppgifterna samlas in? Vi gör den kartläggningen denna vecka, och nästa vecka för vi dialog med dem som inte är vaccinerade. Först då kan vi avgöra hur vi går vidare. Vi följer lagen, men har brist på personal och inte råd att förlora någon.
Det blir ett svårt pussel, säger Lindström, för all verksamhet inom social- och hälsovården är lagstadgad och ingen verksamhet kan lämnas ogjord.
Har du någon uppfattning om hur många i personalen som inte är vaccinerade?
– Jag har inga siffror. Majoriteten är vaccinerad, och vårdpersonal har prioriterats i vaccinationsordning. För många är det en självklarhet att vara vaccinerad, mot coronaviruset och annat. Men coronavaccinet är fortfarande frivilligt, också efter lagändringen. Den innebär att man troligen inte kan jobba inom social- och hälsovården, om man inte är vaccinerad. Och även om vaccinet är en självklarhet för de flesta, så finns det ovaccinerad personal inom alla områden.
Försöker hitta individuella lösningar
Inom Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt förs diskussioner mellan kommunerna och distriktet. Strävan efter en gemensam linje finns. Linjen kan inte variera från kommun till kommun, säger Lindström. Samtidigt kom lagändringen så pass snabbt på att de tolkningar som gjorts inte hunnit prövas.
– Det finns ingen utskriven gemensam linje men vi diskuterar till exempel vilka yrkesgrupper som eventuellt kan lämnas utanför kravet, säger Lindström och konstaterar att den temporära lagändringen är utmanande för samtliga kommuner i sjukvårdsdistriktet.
– Under övergångsperioden, det vill säga januari, ska personal kunna påbörja vaccineringen och samtidigt har arbetsgivaren tid att organisera det hela. Det är knappt med tid.
Hur gör ni då om en anställd som inte är vaccinerad vägrar att ta vaccinet?
– Om den personen arbetar direkt med personer som hör till riskgrupper eller äldre så kan hen inte utföra arbetsuppgifterna längre. Då måste vi utreda om det finns uppgifter som är mindre riskfyllda. Vi har inte kommit så långt ännu, men tanken har förts fram att icke-vaccinerad personal kunde jobba inom andra områden, till exempel småbarnspedagogiken eller på andra enheter där det är brist på folk. Arbetsgivaren måste utreda alla möjligheter. I värsta fall kan personen inte längre utföra något arbete, men fortfarande vara anställd, säger Lindström och syftar på att vaccinationskravet inte kan leda till att någon sägs upp.
Varje ovaccinerads situation måste utredas från fall till fall, säger Lindström. Olika arbetsuppgifter kräver individuella lösningar och Pargas linje är att man försöker hitta dessa i varje situation.
– Men vi kan inte garantera att vi hittar en lösning för varje situation.
För tillfället har omikronvarianten inte orsakat något större personalbortfall i Pargas. Lindström säger ändå att staden är beredd på att så kan ske. Man har gjort krisplaner om hur personal ska styras till enheter som drabbas av många sjukfrånvaron.
