Muluken Cederborg: Är skolidrotten tillgänglig för alla?
För några månader ordnade min arbetsplats en utbildningshelg om hjälpmedel. Sakkunniga från Kehytysvammaisten Tukiliitto ry och dess underavdelning Malike föreläste.
Malike är en medborgarorganisation för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras anhöriga.
Verksamheten riktar sig till alla som behöver stöd med förståelse, lärande och dagliga aktiviteter – personer som lever med en sällsynt eller genetiskt betingad skada eller sjukdom som lett till svår funktionsnedsättning och behov av funktionella hjälpmedel och en annan människas stöd.
Malike ger råd i hur man anskaffar, finansierar och använder hjälpmedel, och arrangerar ”Ulos talosta, pois pihasta”-tillställningar med utbildning och konkret provning.
Att bli befriade från idrotten är inte att bra alternativ för barn med funktionsnedsättning.
Barn och unga med funktionsnedsättning rör sig mindre än sina kamrater och deltar i lägre grad i föreningsidrott. Idrott i skola och förskola har därför extra stor betydelse för elevgrupper med funktionsnedsättning.
Att bli befriade från idrotten är inte att bra alternativ för barn med funktionsnedsättning. Skolorna har en skyldighet att se till att alla barn och elever har lika möjlighet att delta i rastlekar, idrott eller motorik, och i vardagliga fysiska aktiviteter inom förskolans och skolans ram. De har även rätt att vara delaktiga under friluftsdagar eller i andra aktiviteter som organiseras utanför förskolans och skolans område.
När blir det lika självklart att barn som behöver motorikstöd får de hjälpmedel som möjliggör likvärdigt deltagande?
För att alla barn skall få positiva erfarenheter av gymnastiken i skolan behövs kreativitet, anpassning av olika lösningar, assistenthjälp, ibland skjutsningar samt hjälpmedel. Barn med läs- och skrivsvårigheter får idag extra stöd och specialundervisning. När blir det lika självklart att barn som behöver motorikstöd får de hjälpmedel som möjliggör likvärdigt deltagande?
Under den utbildningshelg jag var med om att arrangera kom det fram att det bland många föräldrar råder stor kunskapsbrist om hurudana hjälpmedel det finns att få, samt om hur man kan ansöka om delfinansiering för att införskaffa hjälpmedel.
Ansökningsprocessen upplevs som mycket krävande och orken tar lätt slut då man jagar utlåtanden av fysioterapeut och läkare och ständigt måste följa upp och kolla om ärendet går vidare hos socialen.
Bland önskemålen kom också tydligt fram att man gärna vill ha hjälpmedel för aktivt friluftsliv och idrott i vardagen tillsammans med familjen. Man vill ju göra så mycket som möjligt roligt tillsammans, såsom andra familjer.
Det är skäl att påpeka att tillgänglighet på det här området inte enbart är viktigt för den fysiska hälsan.
Det bästa vore om kommunen kan erbjuda sina invånare hjälpmedelslån att användas i skolan, inom ungdoms- och kultursektorn, eller i förenings och organisationsverksamheten. Sådana gemensamma anskaffningar är ett bra och ekonomiskt vettigt alternativ.
Det är skäl att påpeka att tillgänglighet på det här området inte enbart är viktigt för den fysiska hälsan. I ett bredare perspektiv finns ett lika stort psykiskt, socialt och existentiellt värde i denna aktivitet för barn och unga med funktionsnedsättning.
