Torgbloggen 4.12.2017 Erik Brunström

Som man ropar får man svar, Yle

”Inte ens hälften av kommunerna följde offentlighetslagen till punkt och pricka”, och ”Halva Åland fick underkänt”.

Under hösten har svenska Yle samlat in och publicerat detaljerade uppgifter om personer som ingår i kommunernas ledningsgrupper. Samtidigt passade de på att ”testa kommunernas förmåga att följa offentlighetslagen”. Alltifrån födelsedatum till löneuppgifter skulle sammanställas och delges redaktionen.

Det finns mycket att säga om den här förfrågan och hur den gjordes, men att som kommun gå i polemik med ett mediahus är sällan en god idé. Det är ju medias uppgift att kritiskt granska makten, så man ska som offentlig representant vara försiktig med att kritisera deras arbete och metoder. Men ok – här på Kommuntorget kostar jag på mig att reflektera lite, under eget namn som enskild bloggare.

God journalistisk sed förutsätter att man har lagstöd för uppgifter man begär ut och att man vid hänvisningar till lag beaktar korrekt laggrund. Här har Yle åtminstone när det gäller de åländska kommunerna brustit en hel del vilket gör de publicerade slutsatserna ganska missvisande.

I den inledande och bryskt formulerade förfrågan hänvisades krasst till finländsk offentlighetslag, som i sig faktiskt inte alls gäller på Åland, även fast den grundlagsstadgade allmänna offentlighetsprincipen gör det och Ålands egen offentlighetslag har liknande men inte identiska bestämmelser.

De uppgifter som begärdes ut var dessutom inte av det slag att kommunerna sitter med färdigt sammanställda dokument att bara klicka iväg. Det är inte tillgång till en befintlig offentlig handling som efterfrågas, utan krav på upprättande av en detaljerad sammanställning över person- och löneuppgifter för en grupp av enskilda tjänstemän.

För att servera det som efterfrågas krävs en aktiv arbetsinsats från kommunen; att en ny handling upprättas på beställning. Det innebär att principen om svar inom två veckor inte självklart gäller. Slutprodukten blir dessutom en typ av register med uttömmande personuppgifter. Inte vem som helst får begära ut och hantera sådana sammanställningar, som faller under annan lagstiftning

Skyddet av personuppgifter ingår i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Skyddet för privatlivet har därmed en speciell ställning i grundlagen och regleras i skild lagstiftning såsom personuppgiftslag och förordning om dataskydd osv, som delvis begränsar uppgifters offentlighet.

Finland har sin personuppgiftslag, PUL, som gäller i Finland, och Åland har egen lagstiftningsbehörighet på området och därför en egen motsvarighet som tillämpas i landskapet och kommunerna. Vi har även vår egen lag om allmänna handlingars offentlighet. Den är inte underordnad Finlands lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet, utan gäller här istället för densamma.

Men Yle gör det enkelt för sig och bortser från allt det här i vad som mest av allt ter sig som ett test för att tänja på gränserna för vad media kan begära ut från offentliga instanser. Man kan för all del även ifrågasätta allmänintresset och nyttan i att publicera enskilda tjänstemäns löneuppgifter,  men det måste få vara upp till redaktionerna att bedöma.

Det kan uppfattas som bändigt att ifrågasätta medias rättigheter och tillvägagångssätt, men det är ju en fråga om tunga och viktiga demokratiska principer; vem som på vilka grunder ska kunna få ut dylika sammanställningar för vilket syfte osv. I fel händer kan en kartläggning av personuppgifter för ledningsgrupperna i hela landets alla kommuner inte bara anses integritetskränkande utan också utgöra fara för rikets säkerhet.

Min egen kommun valde att inte sammanställa uppgifterna i ett sammanhängande dokument, som då om inte förr blir än mer offentligt tillgängligt. Vi meddelade dem till Yle skilt per person. Och inte utan att både ifrågasätta syftet och påpeka att den i ”testet” hänvisade lagen inte gäller på Åland. För den anledningen fick kommunen ett nedsatt ”vitsord”.

Hur välvilligt inställd man som kommun än är till offentlighet och insyn och till att serva media med begärda uppgifter så var det här ett ganska märkligt upplägg som dessutom leder fram till tvivelaktiga slutsatser och insinuationer om kommuners bristande förmågor eller ovilja att delge uppgifter.

Att sedan i rubriksättningen rycka ut ett löst citat från en av mer än hundra svarande och koppla ihop det med påståendet att ”Så reagerade kommunerna”, kanske avslöjar något om tanken med studien.

Svenska Yles artikel finns här: svenska.yle.fi/artikel/2017/12/01 

2 svar till “Som man ropar får man svar, Yle”

  1. Tack för ditt inlägg! Vi vill gärna bemöta din kritik och ge vårt perspektiv.
    Som journalister ser vi det som vårt uppdrag att granska makten. När det gäller myndigheter är offentlighetsprincipen ett mycket viktigt redskap för ändamålet. Dessvärre är vår erfarenhet att teori och praktik inte alltid möts.

    Detta är bakgrunden till att vi efter vår rundfrågning om kommunernas ledningsgrupper valde inte bara belysa lönesättningen i kommunernas ledningsgrupper, utan även separat rapportera om hur väl kommunernas svar uppfyller offentlighetsprincipen.
    Du har rätt i att vi i vår förfrågan ursprungligen utgick från den finländska offentlighetslagen som inte i sig gäller på Åland. Efter att detta påtalades från åländskt håll konsulterade vi Ålands vikarierande lagberedningschef Hans Selander. Han kunde förtydliga att de uppgifter vi hade begärt är offentliga även enligt Ålands landskapslag om allmänna handlingars offentlighet. Denna information vidarebefordrade vi till de åländska kommunerna.
    Vi beklagar att vi inte från början var insatta i den åländska offentlighetslagstiftningen. Ditt inlägg är dock såtillvida märkligt, att du i sak verkar hålla med om att uppgifterna är offentliga också på Åland.

    Du beskriver vår förfrågan som brysk. Detta var givetvis inte vår avsikt och motsvarar inte heller vår uppfattning. Däremot ville vi formulera oss så tydligt som möjligt och hänvisa till lagstiftning, så att det från början skulle vara klart för mottagaren att det rör sig om en offentlighetsförfrågan. Tidigare erfarenheter visar att det i kommunerna finns en okunskap om vilka förfrågningar man måste svara på och vilka som är frivilliga, som till exempel enkäter. Det visade sig vara fallet också i detta fall. Det var orsaken till att vi formulerade oss som vi gjorde, vi ville i mån av möjlighet undvika missförstånd.
    Vidare kritiserar du vår bedömning för att uppgifterna inte finns färdigt tillgängliga utan är arbetsdryga att sammanställa. Vi sätter frågetecken kring denna tolkning eftersom uppgifterna huvudsakligen torde ingå i kommunernas matriklar.
    Också personuppgifter som är offentliga bör lämnas ut då uppgifterna används för redaktionella ändamål. Bland de uppgifter vi begärde är det för övrigt enligt forskaren Aleksi Koski endast födelsedatumet som kan anses vara en personuppgift. Uppgifter om tjänstemännens löner är till exempel inte personuppgifter, och de är offentliga både enligt offentlighetslagen och matrikellagen.
    Du skriver att kommunens (Finströms) vitsord sänktes för att uppgifterna meddelades skilt per person och för att kommunen påtalade att Finlands offentlighetslag inte gäller på Åland. Ingendera påverkade bedömningen, utan kommunen fick ett något sänkt vitsord (8 på en skala från 4 till 10) för att uppgifterna levererades sent. En bidragande orsak till dröjsmålet verkar vara just ovissheten om offentlighetstolkningarna gällande de uppgifter vi begärde.

    Vi håller med dig om att det här handlar om tunga och viktiga demokratiska principer.
    Tillgängligheten till korrekt information är av största vikt för journalister och för allmänheten. Också kommunerna måste tåla insyn och kan inte låta bli att ge ut uppgifter om man upplever att förfrågan inte är tillräckligt hövligt formulerad. Vi vill inte heller ha ett samhälle där myndigheter idkar förhandscensur så att det kan vara upp till myndigheten att bestämma vilka frågor som är relevanta och vilka svar man vill ge ut.

    Vi ser gärna en ökad förståelse för offentlighetsprincipen och hoppas på en smidig samverkan mellan kommuner och journalister i framtiden.

    Malin Ekholm och Linus Lång, Svenska Yle Data

    • Hej
      Tack för ert bemötande. Nej, jag har inte hävdat att uppgifterna inte ska behöva lämnas ut enligt åländsk lag. Men det blir konstigt när media begär uppgifter från åländska kommuner med uttrycklig hänvisning till enbart finländsk lag och kommunerna sedan ”bedöms” utifrån förmåga att följa densamma, när Åland har egen offentlighetslag osv.
      Ålands lag om allmänna handlingars offentlighet och vår egen personuppgiftslag och relationerna mellan dessa vs grundlag och även dataskyddsfrågor och EU-stadgor mm har stötts och blötts i beredningen av dessa våra egna lagar. Just hanterandet av uppgifter i redaktionellt/journalistiskt syfte dryftas tämligen utförligt i lagstiftnings-PM för ”ÅPULL” mm.
      Min egen kommun lämnade uppgifterna men fick nedsatt vitsord pga fördröjning, som i sin tur förorsakats av det faktum att hänsyn inte tagits till ovanstående i Yles begäran. Sammanställandet är inte arbetsdrygt, men förutsätter en arbetsinsats och leder till en ny typ av handling som behöver hanteras även framåt. Därför valde vi att istället meddela uppgifterna skilt per enskild person.
      Även jag och vi i kommunerna har gärna en smidig samverkan med journalister och från åländskt håll hoppas vi på en allmänt ökad kännedom om och förståelse för den åländska självstyrelsen i framtiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *