Borgmästarens rivstart
Helsingfors nya borgmästare Jan Vapaavuori har fått en flygande och lyckad start. Knappt hade han tillträtt innan han röt till mot regeringen om vård- och landskapsreformen. Det har stadens ledning visserligen gjort tidigare, men nu fick kritiken mer pondus – formulerad som den var av en stark påverkare inom ett av de tongivande regeringspartierna.
Vapaavuori har också, orädd som han är, meddelat att Helsingfors behöver fler invandrare, ett uttalande som säkert inte faller alla i smaken.
I början av augusti gick han i en intervju för Helsingin Sanomat ut med budskapet att Helsingfors måste snabba på sina beslutsprocesser, och skisserade i fem punkter de viktigaste målen. De flesta var helt väntade, och alla väl motiverade.
Väntat var att han skulle nämna just vård- och landskapsreformen, välkomna att den har skjutits upp och uttala förhoppningen att uppskovet möjliggör att man funderar på hur resultatet kunde bli så positivt som möjligt. Underförstått borde ett och annat omprövas.
I tiden låg också målet att ”allvarligt” angripa problemet med dålig inneluft i skolor och andra offentliga byggnader. Själv tillägger jag gärna att vi samtidigt måste se till kvaliteten på nytt byggande, så vi undviker upprepade problem i framtiden. Det kan vara utmanande med den kraftiga byggnadsboom staden just nu upplever.
Självklart, men ändå väl motiverat, var målet att besluta hur vi börjar implementera den nya generalplanen. Den gäller ju till 2050, och det är alltså inte precis meningen att allt ska hinna genomföras under den period som sträcker sig fram till 2021. Förhoppningsvis hinner man också under kommande år rätta till några av de värsta gjutfelen i planen…
Ett akut projekt är också försöket att locka den europeiska läkemedelsmyndigheten till Helsingfors, då den ska flyttas bort från det Brexitdrabbade London. Tyvärr kom Finlands regering sent igång med sin ansökan, så nu gäller det lägga i en högre växel.
Vapaavuoris femte punkt, som han i själva verket nämnde som den allra första, var inte riktigt lika väntad som de andra. Helsingfors har redan kommit en god bit på vägen för att minska sina koldioxid- och andra utsläpp i luften, men Vapaavuori vill att vi ska förbli en föregångare även internationellt. Den här punkten var förstås också en politiskt klok handutsträckning till den näst största gruppen, de gröna.
Uppgiften är inte helt lätt, eftersom stadens energibolag alltjämt baserar en stor del av sin el- och fjärrvärmeproduktion på den värsta miljöboven, kolet. Beslut finns redan på att stänga Hanaholmens kraftverk 2025, och nästa steg är att enas om en tidtabell också för Sundholmens kraftverk.
Den här frågan, liksom Vapaavuoris andra punkter och en massa annat, är nu föremål för de förhandlingar om stadens strategi som pågår då detta skrivs. Alla kommuner ska ju numera enligt lag ha en strategi för fullmäktigeperioden, men Helsingfors har haft en redan från tidigare.
Också i strategiförhandlingarna har Vapaavuori agerat klokt. Förhandlingarna förs mellan de sex största fullmäktigegrupperna som också är representerade i stadsstyrelsen, alltså i storleksordning Saml., Gröna, SDP, VP, SFP och återstoden av Sannf.
Borgmästaren har också hållit kontakt med de minsta grupperna som står utanför, alltså Centern, KD, den blå ”ministergruppen” Terho & Niinistö, feministen och piraten. Ambitionen är att strategin ska kunna omfattas av en så stor majoritet i stadsfullmäktige som bara möjligt, och i skrivande stund ser det lovande ut.
Osökt kommer man att tänka på hur lyckligt det var att valet av borgmästare föll på Vapaavuori, som nu kan vara en tagg i det ledande regeringspartiets kött, och inte på hans främsta medtävlare från ett av oppositionspartierna, som nog inte hade haft samma pondus.
