Att vara värdefull
Att bli förödmjukad och sårad är mer än en psykisk händelse. Förödmjukelsen sätter i gång en process som till och med kan påverka hjärnans funktioner och leda till fysiska smärtor, till att magen eller hjärtat slutar fungera.
Vi döljer oftast att vi blivit kränkta och visar inte hur ont det gör. Konsekvensen blir att vi låter bli att bearbeta vår besvikelse, vår vrede och våra sår. Förödmjukelsen kan söndra någonting i oss och i värsta fall kan skadan bli permanent, skriver psykiatern och terapeuten Juhani Mattila i sin alldeles pinfärska bok Nöyryytys. Arvokkuuden kokemuksen menettämisestä ja uudelleen löytämisestä (Kirjapaja 2017).
Mattila anser att arbetslivets strukturer är förödmjukande för de flesta som jobbar. Att hela tiden gå på tå och vara osäker på om man får eller inte får behålla sitt jobb, är kränkande.
Det är sist och slutligen så litet vi kan påverka i arbetslivet. Vi sitter och väntar på att de nya samarbetsförhandlingarna ska avslutas, på att ta emot de besked som cheferna ger. Följden blir en känsla av otrygghet som utmynnar i hjälplöshet.
Enligt Mattila saknar det finländska arbetslivet en trevlig och uppbyggande feedbackkultur.
Fredrik Guseff, partisekreterare i SFP, vände sig den sista veckan före kommunalvalet till kandidaterna i kommunalvalet med ett e-postmeddelande. Han konstaterade bland annat att ”trots att nerverna hamnar på helspänn den sista veckan är det viktigt att vi uppträder korrekt gentemot våra medkandidater… Vi måste ha respekt för andra kandidaters kampanjer, för det kommer en morgondag och då ska man kunna dra åt samma håll”.
Ett utmärkt agerande av Guseff . Det kan, som vi vet, hetta till riktigt ordenligt i politiken och många kan känna sig förödmjukade och sårade.
Men för att återgå till Mattila. Den som är känslig är mer utsatt för förödmjukelser med den påföljden att förödmjukelserna påverkar personen djupare. En känslig människa har känsligare känselspröt. När du väntar dig uppmärksamhet och inte får den ställer du frågan: Är jag värd någonting?
