Torgbloggen 8.12.2016 Christel von Martens

Sjukvård i Seinäjoki – teori och praktik förenliga?

Fredagen den 2 december och jag är tillfälligt intagen för ett akut sjukdomsanfall. Det är tyst här på sjukhuset. Klockan mellan draperispringan visar halv tre. I sängen bredvid hörs svaga andetag, som ibland stegras till en liten snarkning. Det är den lite dementa finskspråkiga damen, som nu äntligen sover lungt. Stackarn, hon har haft svårigheter att hitta en bekväm ställning, rädd för att falla, rädd för att det tar ont, övertygad om att hon dör, oroad över sina löständer som tydligen blev på hemmet. ”Hoitaja hoitaja” hörs det – klockan ljuder i ett. I morgon skall hon kanske opereras, men det verkar bekymra henne minst när sjukskötarna med änglatålamod för tionde gången klappar om henne.

Jag ligger och tänker på hur det skulle se ut om hon var svenskspråkig hemma i t.ex. norra Österbotten och vi befann oss i en enspråkigt finsk miljö på sjukhuset i Seinäjoki. Hur skulle då kommunikationen mellan patient och sjukskötare se ut?  Hur kan man bemöta henne i en akut vårdsituation om hon aldrig har lärt sig ett ord finska i skolan och inte ens förstår ett enda ord? Eller låt oss inte överdriva. Hon har säkert någon gång shoppat kläder i t.ex. Vasa . Men vad har hon nu för nytta av att kunna säga iso koko, paljonko maksaa, kiitos och kuulemiin. Nå, ordet kiitos är ju användbart.

I vårdsituationen verkar det vara en helt annan typ av vokabulär som behövs. Det är frågor som ”Lääkkeet yksitellen vai kakki yhdessä? Saatko jalat nostettua kun vaihdamme lakanat nyt samalla? Älä käänny selkään – iho menee entistä pahempaan kuntoon. Ihorikko. Älä pistä vastaan – älä pistä vastaan. Yy kaa koo ja älä säikähdä rouva. Nyt voi kääntyä selälleen. Onko kipuja tällä hetkellä? Kokeilen vähän sitä vatsaaluetta. Leuka rintaan, hankala asento  o.s.v. Det är sådana repliker som hon skall förstå ifall inte de finskspråkiga vårdarna likt topptolkar elegant kan bolla mellan finska och svenska. Jag slås av tanken att det finns minst två parter det är synd om ifall Seinäjokialternativet förverkligas nämligen förutom patienterna även vårdarna –  så gott som alla de anställda på sjukhuset.

Jag betvivlar inte en sekund på att inte vården skulle vara medicinskt sätt utmärkt och tillgången till specialister tryggad men oftast är ju inte en människa ett avsvimmat bylte, som vårdaren kan vända hit och dit. Skall du bli frisk så fordras det också psyke, vilja och kunskap om vad t.ex. fysioterapeuten menar när hon ber dig blåsa i vattenflaskan och försöka hosta upp slemmet som stannat i halsen. Men om du inte förstår vad lima betyder hur gör du då? Lima är knappast ett ord som du använde dig av i klädbutiken.

Själv klarar jag mig relativt bra eftersom jag rätt väl behärskar finska och jag har ända från barnsben rört mig åtminstone i någon mån med båda språken. Men t.o.m. jag måste fundera vad jag skall lyfta på när pakarat skall upp. Inget användbart ord i kommunalekonomin precis.

Finns det uppgifter på hur många finlandssvenskar, som inte alls eller dåligt behärskar finska? Barnen förstås och sedan åtminstone de äldre, som gick ut folkskolan innan grundskolan infördes. Det var också då som pakkoruotsi och pakkosuomi infördes med avsikt att alla som gått ut grundskolan i princip åtminstone läst lite av det andra inhemska. Kunna är sedan en helt annan sak. Ett inlärt språk glöms också lätt bort när du blir gammal. Barn till akuten har väl någon anhörig med men hur gamla är nu vi som kanske aldrig ens läst litet?  Låt mig se. Du gick ut skolan som 16 år. Åratalet som grundskolan infördes i Vasa län i början av 1970-talet alltså född före 1955. Det är de som idag går i pension och i medlet av 2030 talet hör hela gänget till ålderskategorin över 75 år.

Har inte hela diskussionen om Vasa – Seinäjoki lite spårat ut? Det framförs bland annat att man genom att skriva in i lagen att Seinäjoki sjukhus är tvåspråkigt löser hela problemet. Vems problem löser det? Inte de vårdbehövandes och inte heller personalens. Problemet är inte löst när det står Seinäjoen sairaala – Seinäjoki sjukhus vid ingången. Har någon förresten frågat personalens åsikt om förslaget. Jag menar inte ledningens utan vad anser de, som förutsätts sköta det praktiska arbetet?

Vad som borde diskuteras är om det ens finns en susning av chans att i praktiken klara av de vårdsituationer som kan uppstå om det finskspråkiga Seinäjoki skall klara av akutvården för hela Vasa region. Det är ju inte bara frågan om enstaka rantaruotsalaiset om jag förstått saken rätt.

Det blir stressigt inte bara för patienterna utan också för personalen. Den kan inte förutsättas bli tvåspråkig över en natt. Att promenera omkring i armkrok med en tolk lär väl knappast bli aktuellt. Media får säkert ett uppsving såväl på finskspråkigt som på svenskspråkigt håll. Råd: Satsa speciellt på debattsidorna och insändarspalterna! Och Folktingets lilla bok ”Jag är här för dig” får en andra betydelse. Den blir avsedd även för potentiella patienter. Man kan ju dela ut den gratis till alla personer över 75 år. Pensionärsföreningarna får ordna nya studiecirklar. Jag hoppas ni hör ironin och inte tar dessa satser som mina ”konstruktiva” förslag.

Nåja kanske du säger – de dementa åldringarna skickas hem utan vård. Stämmer, det går säkert, men då är vi redan inne på en helt annan diskussion nämligen eutanasi.

Dela artikeln

2 svar till “Sjukvård i Seinäjoki – teori och praktik förenliga?”

  1. Social- och hälsoutskottet borde läsa och ta till sig tidigare kommunförbundsbasen Christel v Martens skriver.
    Likaså min Rehula o regeringen i sin helhet, antagligen önsketänkande dock.
    Var finns förnuftet i det som planeras?

  2. Hei,
    olen täysin samaa mieltä Krissen kanssa Vaasa – Seinäjoki -asetelmasta, siksi vastaan suomeksi! Kun luin Hesarista, että Vaasan ks jäänee pois sote- ja päivystyskaavailuista (vai miten se nyt meni?) kauhistuin. Kuljin töissä paljon pitämässä henkilöstöhallinnon koulutustilaisuuksia ruotsinkielisen rannikon kunnissa sekä molemmissa keskussairaaloissa. On pelkästään mukavia , positiivisia muistoja kaikesta. Siksi, että puhuin heidän äidinkieltään, vaikkakin huonosti, mutta: ”Jag kommer från Tavastland, därför talar jag så långsamt”, ja kaikki meni hienosti! Nyt kun olen kohta 80, mietin, miten ikäiseni mummot ja vaarit siellä selviytyvät joutuessaan poliklinikalle ja sairaalaan. Eivät selviydy! Se tack-sanakin saattaa iän myötä unohtua!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *