Brysselbloggen 16.4.2018 Ulla Karvo

Saker framskrider ibland med fart, ibland långsamt och ibland inte alls

Ofta känns det som att saker och ting i EU framskrider långsamt och tar lång tid. Speciellt då man följer ett specifikt ärende så dröjer behandlingen vanligtvis verkligen länge. Ändå sker det hela tiden saker. När många saker är på gång samtidigt så går alltid någon av dem framåt, endera alla i tur och ordning eller så kan något också begravas längst ner i rangordningen. Å andra sidan är det möjligt att ärenden behandlas i väldigt snabb takt, såvida samförstånd nås. Och om det inte står några hinder i vägen så tas besluten verkligen snabbt.

Under de senaste veckorna har det varit stor uppståndelse kring EU-kommissionens ordförande Junckers agerande kring valet av kommissionens generalsekreterare. Juncker föreslog fullständigt oväntat sin egen kabinettschef Martin Selmayr till kommissionens nya generalsekreterare. Utnämningen hade förberetts i hemlighet och kommissionärerna, som var tvungna att besluta om saken, hade inte hört någonting förrän på mötet. På parlamentet har utnämningen väckt diskussion och förfarandet har kritiserats hårt. Kritiken lindras heller inte av att den utnämnda personen – om än kompetent –  är mycket kontroversiell.

Ett sådant favoriserande av de egna förtjänar säkerligen kritik och framförallt förtjänar tillvägagångssättet kritik. Då man samtidigt höjer rösten mot somliga medlemsstaters sätt att agera emot rättsstatsprincipen, så finns det även skäl att granska de egna tillvägagångssätten.

Ordförande Junckers agerande har även fördömts i ett annat sammanhang. Juncker gratulerade hjärtligt Rysslands presidentvalsvinnare, Putin. På grund av spionförgiftningsincidenten i Storbritannien fördömde britterna sådana överflödande gratulationer. Ryssland lyckas trassla till förhållanden mellan EU-länderna och är säkert nöjd över detta. Ändå uppvisar EU-ländernas stats- och regeringschefers gemensamma ställningstagande sammanhållning. I det föregående toppmötets slutsatser stramade EU-ledarna åt utrikesministrarnas tidigare position gällande nervgasattacken. Det här var en bra sak även om enigheten inte höll gällande diplomatutvisningarna.

Den nuvarande kommissionens mål är att förstärka den Europeiska unionen bland annat genom att fördjupa den monetära unionen. Bankunionen och kapitalunionen drivs framåt med fart, så att dessa projekt kan ros iland ännu under denna ämbetsperiod. För att detta ska vara möjligt, så har kommissionen försökt undvika överreglering.

Angående fördjupandet av den monetära unionen förekommer det olika åsikter i olika länder. Frankrike har trätt fram som en anhängare av en starkare reglering. Finansministrarna i åtta länder har genom sina ställningstaganden reagerat på denna linje. Finland förespråkar en mindre strikt linje inom denna gruppering, som skulle innebära att ett ekonomiskt svängrum garanteras på nationell nivå. Tillsammans med Finland framhäver finansministrarna i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Holland och Sverige behovet av en öppen debatt i frågan.

Till den ekonomiska politiken hör även den europeiska planeringsterminens vinterpaket. I paketet publicerar kommissionen sin årliga analys av medlemsländernas ekonomiska och sociala situation. Här granskas förverkligandet av de landspecifika rekommendationerna och utvärderas möjliga ekonomiska obalanser. I landrapporterna som publicerades i början av mars betonas för första gången förverkligandet av målsättningarna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter som publicerades år 2017.

I Finlands landrapport konstateras det att vi nu håller på att ta oss upp ur en lång lågkonjunktur. Bedömningarna är försiktiga och det finns fortfarande mycket som är oroväckande med tanke på konkurrenskraften.

Ekonomin granskas alltså från många håll och kanter och det tycks alltid råda brist på pengar. På senvåren klargörs unionens långfristiga finansieringsram som i mångt och mycket också utstakar sammanhållningspolitikens framtid. Finansieringsgapet som uppstått på grund av Brexit påverkar framtiden i hög grad. Får vi gapet fyllt och i så fall hur? Kommer man att gallra bland nuvarande funktioner, höja medlemskapsavgiften eller utveckla andelen av EU:s egna medel? För närvarande cirkulerar det olika synsätt och i maj får vi sedan ta del av kommissionens prioriteringar.

Dela artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *