Förslag om att införa språkförsök med valbar svenska i en del kommuner återkommer med jämna mellanrum. Det senaste exemplet konkretiseras med att Sannfinländarna lämnat in motioner i 16 kommuner om regionala språkförsök.

I min egen mikroverklighet här nere på kontinenten känns debatten de facto relativt aktuell, även om det geografiska avståndet är stort. Under mina utlandsvistelser har jag nämligen oftast upplevt att de nordiska länderna ter sig för mellan- och sydeuropéer som en enhet, både språkligt och kulturellt. Och det är lätt att hålla med.

Det känns underligt att det finns en så stark vilja bland vissa i Finland att försvaga de band till det nordiska sammanhanget vi kulturellt och historiskt hör till. Mycket av debatten kring svenskan handlar nämligen om att blicka framåt. Argumenten från båda sidorna koncentrerar sig på en framtida nyttomaximering i språkundervisningen i skolorna. Både företrädarna och motståndarna av den obligatoriska skolsvenskan blickar frenetiskt i sina kristallkulor om vilket språk som skulle vara bäst för barnen att lära sig med tanke på Finlands framtida konkurrenskraft och exportbehov.

Därför är resultaten i den undersökning som nyligen gjorts på EU-nivå intressanta. I den har jämförts 12-åringars språkkunskaper medlemsländerna emellan. Resultaten i Eurostats studie visar att finländska skolelever i 12-årsåldern hör till de som kan mest språk i en europeisk jämförelse, genast efter 12-åringarna i Luxemburg. 98,5% av finländska eleverna i 12-årsåldern lär sig, förutom sitt modersmål, två övriga språk. I hela EU är andelen just under 60%. I jämförelse till detta ligger vi alltså långt ovanför.

I dessa resultat hade obligatoriska svenskan räknats in som ett främmande språk, vilket naturligtvis förklarar det höga procenttalet. Resultaten är ändå verkligen inte sämre för det – nästan alla 12-åringar i Finland kan grunderna i två språk utöver modersmålet. Engelskan hjälper de framtida skattebetalarna att placera sig i internationella sammanhang, svenskan i det nordiska. Med andra ord är vi redan från ung ålder språkligt sammanknutna med både Norden och kontinenten. Att bygga på med övriga språkkunskaper är möjligt ännu i högstadiet, andra och tredje stadiets utbildning.

Statistiken från Eurostat visar en väldigt positiv bild av språkkunskaperna, men hur ska det gå ifall man inför mera valfrihet? Handlar valfriheten då om språk, eller också om övriga ämnen? Och betyder mera valfrihet verkligen mera intresse för främmande språk?

De negativa tonerna om skolsvenskan visar på en oförmåga till förståelse för orsakerna till svenskans ställning i ett större sammanhang – ett sammanhang, som har så mycket mer dimensioner än antalet veckotimmar i språk i skolan. Resultatet i Eurostats studie pekar nämligen för Finlands del också på viktiga historiska aspekter för vårt lands tvåspråkighet. Finlands geografiska och kulturella läge som en del av Norden vore lika viktigt att fundera på som argumenten kring ”det bästa språket” för skolbarnen att lära sig i en framtid som i ett globalt sammanhang allt mer ser osäker och instabil ut.

Keskustele

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *