”Författningsdomstol löser inte alla problem”
Under de senaste veckorna har flera politiker, bland dem SFP:s Anna-Maja Henriksson och Sannfinländarnas Timo Soini, föreslagit att Finland borde ha en författningsdomstol. I rapporten Vem vakar över våra rättigheter? från 2012 diskuterar Paulina Tallroth vad en författningsdomstol i Finland skulle innebära och listar för- och nackdelar.
Diskussion om Finland borde ha en författningsdomstol blossar med jämna mellanrum upp i den politiska debatten. Under de senaste veckorna har både Svenska folkpartiet och Sannfinländarna lyft upp frågan.
SFP kom med beskedet efter att riksdagen, för en dryg vecka sedan, röstade ner förslaget om att låta grundlagsutskottet behandla sjukhusjourreformen på nytt.
Enligt SFP:s partiordförande och ex-justitieminister Anna-Maja Henriksson tyder detta på att regeringspartierna är rädda för att få ett resultat som inte är i samklang med det regeringen eftersträvar.
– Det behövs en efterhandskontroll och då går tankarna till en grundlagsdomstol, sa Henriksson, till Svenska Yle.
Sannfinländarnas ordförande Timo Soini är också för inrättandet av en författningsdomstol i Finland. I ett meddelande riktat till medierna säger han att han påpekat detta redan våren 2015 då den föregående regeringens lagförslag till vård- och landskapsreform föll i grundlagsutskottet.
– Jag konstaterade redan då att tiden gått nuvarande praxis förbi och är fortfarande av samma åsikt, säger Soini.
I rapporten Vem vakar över våra rättigheter? De finska institutionerna och diskussionen om en författningsdomstol från 2012 tar regeringsrådet Paulina Tallroth upp vad det skulle innebära om Finland hade en författningsdomstol och listar för- och nackdelar. För att beskriva en författningsdomstol som övervakare för grundläggande rättigheter använder hon Tysklands författningsdomstol som exempel.
Rapporten har getts ut av Svenska Kulturfonden.
”Alla övervakningsinstitutioner består av människor”
I det avslutande diskussionskapitlet listar Tallroth för- och nackdelar med en eventuell förvaltningsdomstol och slår hål på myten om att författningsdomstolen skulle vara mer neutral än grundlagsutskottet
Slutligen består alla övervakningsinstitutioner av människor, som inte kan förväntas fullständigt lösgöra sig från sina värderingar. Ingen institutionell lösning kan därför till fullo utesluta en växelverkan mellan juridik och politik. (s.101)
Tallroth skriver också att en författningsdomstol skulle betyda en helt ny institution och förändra det nuvarande övervakningssystemet på ett fundamentalt sätt. Hon säger att konsekvenserna av en sådan reform är svåra att överblicka och att en författningsdomstol inte löser alla problem.
En författningsdomstol skulle säkerligen också mötas med stora förväntningar. Den skulle därför, precis som andra framgångsrika institutioner, troligen bli överbelastad med klagomål. Risken finns då att ärendena inte kan handläggas inom rimlig tid, med frustration och missnöje med domstolen som följd. (s. 105)
Vidare listar hon för- och nackdelar så här:
Fördelar/vinster
- grundrättighetsövervakningen koncentreras till ett organ eller – beroende på domstolens behörighet – åtminstone till färre än nu,
- tolkningen av grundlagen utförs av oavhängiga domare som står utanför det politiska maskineriet, • en motvikt och kontrollinstans i förhållande till lagstiftaren,
- den bästa grundlagsexpertisen samlad med ett och samma mandat, och
- en instans för lösning av eventuella tvister mellan Åland och riket.
Nackdelar/förluster
- nödvändigt att ge avkall på åtminstone en del nuvarande institutioner som på det hela taget fungerat väl,
- oklarhet om den nya domstolens roll åtminstone under en övergångsperiod,
- höga förväntningar och sannolik anhopning av ärenden, som följd eventuell förlust av tilltro,
- nödvändigt att revidera uppfattningen om att demokratin försvaras bäst av parlamentet som högsta statsorgan,
- ändring av grundlagsutskottets och de högsta laglighetsövervakarnas roll samt oklarhet om förhållandet till andra domstolar, och
- alla problem löses inte, till exempel växelverkan mellan politik och juridik kvarstår.
